Läskramp

Fredag  och bokbloggsjerka. Det vill säga: en massa bokbloggare svarar på en fråga ställda av Annikas litteratur- och bokblogg, och denna helg är frågan:

Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?

Ja, det händer egentligen ganska ofta. Dock ska sägas att jag läser väldigt mycket, eller arbetar med text kanske jag ska säga. Jag skriver själv, korrekturläser, läser för att ge respons, läser facklitteratur, läser skönlitteratur för "nöjes skull" och för att se hur olika författare löst ett specifikt problem eller bara för att se lite på deras stil.

Men det händer ganska ofta att jag inte är fast i en bok. Jag är nog ganska kräsen. För det mesta lägger jag då boken eller böckerna jag läser åt sidan och hittar något annat. Jag märker ofta, efter kanske 50 sidor, om jag kommer läsa ut en bok eller inte. Nu senaste plockade jag upp Blodets meridian av Cormac McCarthy och där fastnade jag snabbt. Jag har väl läst halva nu och tror nog jag läser färdigt den i helgen. Det är en mörk historia med mycket våld som utspelar sig i gränstrakterna mellan Mexiko och USA under 1800-talet.

Cormac - en droppe levrat blod i en rosafluffig samtidsprosa

Läser just nu ...

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika

Vad läser du just nu?

Och här kommer svaret:

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv - Herta Müller: Det är min tredje bok av henne, och anledning är att jag gillar hennes stil, vilket är ett måste, för speciellt spännande är det inte!

Körsbärsträdgården - Anton Tjechov: Jag har tidigare bara läst Tjechovs noveller, och har i allmänhet lite svårt för drama, men den här tycker jag om. Den är ganska lågmäld (för att vara rysk och drama vill säga, vilket innebär att den kan sägas vara en smula hysterisk). Har hittills läst en akt av fyra och kommer nog inte ha några problem att avsluta den. Körsbärsträdgården är en del av min kurslitteratur i "Den moderna litteraturen" på Lunds universitet.

Svindlande höjder - Emily Brontë: Även den en del av kurslitteraturen, jag tror att jag har omedvetet blandat ihop den med Stolthet och fördom, och det är ju helt fel. Inga engelska herrgårdar här inte! Snarare vindpinade stugor på ljungheden. Jag gillar den skarpt!

Sedan läser jag lite facklitteratur till kursen också, men det lämnar jag därhän.

För övrigt kom jag in, som sista reserv och i efterhand, på Författarskolans fortsättningskurs. Vilket innebär att jag har en mycket bra plattform för mitt skönlitterära skrivande i ett år till. Det kommer bli väldigt mycket att läsa och skriva under hösten eftersom jag läser 150 %, har två barn och en massa annat att göra också så jag får se hur det blir med bloggandet. 

Höstens pluggande

I höst blir det (återigen) Lunds universitet för min del. Jag ska läsa en fristående kurs som heter Den moderna litteraturen. Jag var egentligen mest sugen på att läsa fortsättningskursen på Författarskolan, men tji fick jag. Det är dock inte hela världen. Jag har varit sugen på att läsa litteraturvetenskap länge, det jag söker är verktyg för att analytiskt läsa och förstå skönlitteratur - jag tänker mig dessutom att det ska hjälpa mig i mitt skönlitterära skrivande.

I dagens recensioner finns det ofta att trist tendens till att recensionerna och kritiken handlar mer om recensenten än om det lästa verket, något som bland annat Axess skriver om också, jag vet inte hur många gånger jag satt mig ner för att läsa mer om en bok och funnit att jag fått reda på vad recensenten ätit till frukost, tänkt om det ena eller det andra, sedan kanske lite om handling och en avslutande reflektion om recensentens känslor - nåja, det var det gnället. Verket i centrum!

Nu ser jag fram emot en satans massa läsande i höst!

Bokbloggsjerka

I helgens bokbloggsjerka ställs denna fråga från lekledaren Annika

Vilket bokformat föredrar du?

För min del har svaret nästan alltid vara pocket, av rent ekonomiska skäl. Nu för tiden lånar jag mest på bibliotek och då blir det mest inbundet som varit läst många gånger: och det passar mig utmärkt!

Dels roar det mig att se småsaker som om någon har klottrat små kommentarer i böckerna (läs gärna Åverkan på en bok som handlar om just det, i form av en essä eller recension), dels har jag nu en liten bebis och då har jag allt som oftast bara en hand till förfogande till läsandet och sidbytandet så då uppskattar jag
en "bruten rygg".

Bonusfrågan var: Vad associerar du till när du hör ordet bokbloggsjerka?

Deltagandet i jerkorna har förr mig varit ett sätt att hitta andra bokbloggar, så något slags utvidgande av mitt läsande i bloggosfären associerar jag med.

För övrigt har jag skrivit några ord om min första roman: Av kött och blod.

Helgens jerka

Frågan i helgens jerka är:

Läser du helst svenska böcker (eller böcker i svensk översättning) eller läser du gärna böcker på andra språk. Vilka i så fall?

Jag läser helst böcker på svenska men i undantagsfall även på engelska. Någon gång har jag läst en bok på norska och danska. Men en sak jag faktiskt gillar är när man översätter poesi (från engelska för mig då) och visar dikterna på svenska på ena uppslaget och engelska på andra: mer sånt!

Jag vill passa på att pusha för att Taliah Pollack, som gick Författarskolan med mig, ska debutera med sin fantasyroman om Saga Swärd. Se bokens trailer.

Klassisk utmaning

Jag har bestämt mig för att delta i Lyrans klassikerutmaning i sommar och därmed få tummen ur att läsa några klassiker. Som en del börjar jag med att svara på vilka jag redan läst av hennes hundra klassiker:

Fetstila tiel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren Kursivera de titlar du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera dem med rött
* efter boken betyder att du aldrig hört talas om boken/författaren
x efter boken betyder att du påbörjat men inte läst ut den

(Jag kursiverar inte de jag vill läsa eftersom jag sannolikt vill läsa alla.)

1. Chinua Achebe: Allt går sönder *
2. Carl Jonas Love Almqvist: Drottningens juvelsmycke 
3. Isabel Allende: Andarnas hus
4. Martin Andersen Nexö: Ditte människobarn
5. Stina Aronson: Hitom himlen *
6. Jane Austen: Stolthet och fördom
7. Honoré de Balzac: Pappa Goriot x
8. Charles Baudelaire: Ondskans blommor x
9. Samuel Beckett: I väntan på Godot 
10. Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga
11. Victoria Benedictsson: Fru Marianne 
12. Frans G. Bengtsson: Röde Orm
13. Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping
14. Giovanni Boccaccio: Decamerone
15. Karin Boye: Kallocain x
16. Bertholt Brecht: Mor Courage och hennes barn
17. Fredrika Bremer: Hertha 
18. Anne Brontë: Agnes Grey
19. Charlotte Brontë: Jane Eyre
20. Emily Brontë: Svindlande höjder
21. Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita
22. Italo Calvino: Om en vinternatt en resande 
23. Albert Camus: Främlingen
24. Cao Xueqin: Drömmar om röda gemak *
25. Cervantes: Don Quijote x
26. Joseph Conrad: Mörkrets hjärta
27. Dante Alighieri: Den gudomliga komedin x 
28. Daniel Defoe: Robinson Crusoe
29. Charles Dickens: Oliver Twist
30. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff
31. Alexandre Dumas d ä: De tre musketörerna
32. Marguerite Duras: Älskaren
33. T S Eliot: Det öde landet
34. Euripides: Medea
35. William Faulkner: Absalom, Absalom
36. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby
37. Gustave Flaubert: Madame Bovary
38. Flygare-Carlén, Emilie: Rosen på Tistelön *
39. Per Anders Fogelström: Stockholms-serien
40. Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet
41. André Gide: Den omoraliske
42. Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden
43. Maksim Gorkij: Min barndom
44. Graham Greene: Brighton Rock 
45. Knut Hamsun: Markens gröda
46. Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk
47. Joseph Heller: Moment 22 
48. Ernest Hemingway: Den gamle och havet
49. Hermann Hesse: Stäppvargen
50. Homeros: Odysséen 
51. Henrik Ibsen: Et dukkehjem
52. Eyvind Johnson: Strändernas svall
53. James Joyce: Ulysses x 
54. Franz Kafka: Processen
55. Yasar Kemal: Låt tistlarna brinna!
56. Kleve, Stella (Malling, Mathilda): Bertha Funke * 
57. Pär Lagerkvist: Barabbas
58. Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien
59. Lidman, Sara: Lifsens rot
60. Väinö Linna: Okänd soldat  
61. Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan
62. Thomas Mann: Huset Buddenbrook
63. Harry Martinson: Nässlorna blomma
64. Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd
65. Vilhelm Moberg: Utvandrar-serien
66. Molière: Tartuffe
67. Elsa Morante: Historien * 
68. Morrison, Toni: Älskade
69. Vladimir Nabokov: Lolita
70. George Orwell: 1984
71. Boris Pasternak: Doktor Zjivago
72. Francesco Petrarca: Kärleksdikter
73. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt (Combray)
74. Erich Maria Remarque: På Västfronten intet nytt x
75. J. D. Salinger: Räddaren i nöden
76. Cora Sandel: Alberte-serien
77. Sapfo: Dikter och fragment
78. William Shakespeare: Macbeth79. Mary Shelley: Frankenstein
80. Sofokles: Konung Oidipus
81. Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv
82. John Steinbeck: Vredens druvor
83. Stendhal: Rött och svart x
84. Bram Stoker: Dracula
85. Robert Louis Stevenson: Dr Jekyll och Mr Hyde
86. August Strindberg: Röda rummet
87. Snorre Sturlasson: Egil Skallagrimssons saga
88. Jonathan Swift: Gullivers resor 
89. Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
90. Anton Tjechov: Damen med hunden
91. Lev Tolstoj: Anna Karenina  
92. Mark Twain: Huckleberry Finn
93. Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter
94. Jules Verne: Jorden runt på 80 dagar
95. Voltaire: Candide
96. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt
97. Woolf, Virginia: Mot fyren
98. Wägner, Elin: Pennskaftet
99. William Butler Yeats: Tornet
100. Émile Zola: Thérèse Raquin

Lästa böcker: 35
Lästa författare: 47

Larvatus prodeo

Igår var Björn Ranelid på författarbesök på utbildningen som jag håller på att avsluta (Författarskolan i Lund). Det var fascinerande. Han var karismatisk, ganska rolig, besatt av de saker man trodde att han skulle vara besatt av, såg barnsligt och ärligt nöjd ut när han fick dra en av sina favoritmetaforer och han talade oavbrutet sanning. Det var besvärande. Besvärande för mig, som sökt mig till skönlitteraturen för att äntligen kunna ljuga ohämmat.

Med denna osakliga inledningen tänkte jag hoppa över till lögnälskande Frank W Lorenzen, utgiven på Trombone förlag, av vilken jag läst Utdrag ur Ändamålslös ändamålsenlighet: en gestaltad estetik. Om jag förstått det rätt siktar Trombone på att ge ut fler texter ur Ändamålslös ändamålsenlighet. Själv ser jag fram emot essän där Lorenzen hyllar Liza Marklunds Sprängaren som en djärv postmodernistisk text.

Lorenzen har en lekfullhet i förhållande till Sanningen och texten, vilket kanske kan sammanfattas med Roland Barthes ord ur Litteraturens nollpunkt: Hela litteraturen kan säga: Larvatus prodeo, jag stiger fram, i det jag pekar på min mask."

Utdrag ur ... består till stor del av en metatext, en text som påminner om sig själv, som leker med litterära konventioner, pekar på sig själv och driver med sig själv och läsaren. Det börjar som en mordgåta, men snart påminns läsare om att den egenliga mördaren väl kanske är någon helt annan. En underhållningsbödel som inte står Jack the Ripper efter i blodtörst. Kommissarie Blom blir snart desperat och fröken Lindh säger till honom:

"Du kan inte springa ut ur berättelsen, Hr Blom. Det hjälper inte. Det är ju självmord!" Hon förde händerna till munnen och formade dem till en lur. "Du kan inte smita!"

Nå, här kommer två goda betyg till två texter: Utdrag ur Ändamålslös ändamålsenlighet: en gestaltad estetik har gett mig en oemotståndlig lust att skriva osaklig sakprosa.

Sedan vill jag passa på att rekommendera Freke Räihä för att hans texter (nästan) alltid får mig att tänka: vad i helvete var det jag precis läste! Pröva Verksamhetsberättelse ur Arbetets skönlitterära serie Motord.

Förvirring och lust att förfalska kanske inte låter som toppbetyg, men om man uppskattar att läsandet får det att röra sig där uppe är det mycket fina vitsord.

Kafka och Herta Müller

Nu har jag läst Herta Müllers debutroman Flackland och kan konstatera att Kafka i alla fall hade det roligare än Herta Müller.

Och att det inte är en slump att detta inlägg kommer i deklarationstider.

Mitt geografiska läsande

Nu för tiden skriver jag upp vad jag läser och fick nyligen för mig att se hur många verk jag läste förra året och från vilket land författaren kommer. Resultatet förvånade en smula, jag var väl rätt säker på att Sverige låg i täten men trodde inte det var en så förkrossande ledning. En anledning kan vara att jag i höstas läste en kurs i arbetarlitteratur där läslistan var helt igenom svensk. Listan är alltså per verk, så tre Dostojevskij innebär tre poäng för Ryssland.

Fråga gärna om ni undrar vilka författare som jag läst från vilket land:

Läst 2011

Sverige 31

Frankrike 7

Ryssland 6

USA 6

England 3

Italien 3

Tjeckien 3

Österrike 2

Danmark 1

Grekland 1

Brasilien 1

Schweiz 1

Norge 1

Tyskland 1

Irland 1

Mexiko 1 *

Mexiko har jag markerat av den anledningen att verket därifrån är skrivet av B Traven, som ju är något så unikt som en bevarad pseudonym i modern tid. Det finns en del olika bud om varifrån han kommer och Mexiko är inte en av buden, men han levde i alla fall där när han skev sina sista verk, så det fick bli Mexiko. Helt apropå kommer här ett citat av B Traven, ur Sierra Madres skatt:

Det guld som bärs runt fingret på en elegant dam eller som en krona på en konungs huvud har oftast gått genom händerna på figurer som skulle fått kungen eller den eleganta damen att rysa. Guld har förvisso oftare badat i blod än i varmt tvålvatten. En ädelsinnad kung som ville visa sin högsinthet borde helst låta göra sin krona av järn. Guld är för tjuvar och skojare. Det är därför det är de som äger det mesta av det.

Till sist ett litet hej till Lo Söllgård som precis har startat en hemsida.

Världsbokdagen

Idag är det Världsbokdagen, något UNESCO kommit på. Jag läser och jobbar med text dagligen, så det är väl inget jag firar på något speciellt sätt. Men jag tänkte skriva vad jag just nu läser:

Flackland: Herta Müllers debutroman. Den har ett väldigt fängslande språk, rekommenderas varmt.

Bo bortom tullen av Stig Sjödin. Den här diktsamlingen är tyvärr utgiven i samarbete med Svenska Riksbyggen, och det lider den av. Illustrationerna (en till varje dikt) är nämligen "helt fristående från diktsviten. De visar miljöer från olika bostadsområden som Svenska Riksbyggen projekterat". Kort sagt så skär det sig ordentligt.

Sedan läser jag en tredje bok som passar fint för dagen: Böcker som samtalar - Intertextualitet, dialog, covers och kärlek av Lena Kjersén Edman. Den inspirerar till vidare läsning, visar upp det litterära arvet och visar hur berättelser omformas och dyker upp i nya skepnader. Rekommenderas!

Svd har en artikel om hur biblioteken firar Världsbokdagen.

Intressant? Klicka så får fler reda på det. Läs även andra bloggares åsikter om världsbokdagen, böcker, litteratur

Läsa färdigt eller inte?

Helgens bokbloggsjerka har frågan:

Hur många sidor/kapitel ger du en bok innan du lägger undan den om den inte tilltalar dig över huvud taget.

För att själv få reda på svaret på frågan gick jag till min bokhylla och grävde lite. Svaret blir att det beror på:
Romaner på svenska avslutar jag alltid, kunde inte hitta någon som jag lämnat.
Romaner på engelska var värre, där slutade jag mellan sidan 20 och 100. Jag ger lättare upp de engelska böckerna, antagligen för att de kräver mer koncentration och att jag känner att jag inte får ut maximalt av läsningen (ja, jag borde läsa mer på engelska och inte ge upp så lätt).
Novellsamlingar och tjockare diktsamlingar avslutar jag heller inte alltid. Delvis för att jag föredrar romaner, sedan tycker jag att jag får sluta novellsamlingar mitt i. Så är det.

För den som orkar läsa en av mina noveller rekommenderar jag idag: Krishantering.

Dashiell Hammett

Helgens bloggbokjerka är att pusha för en nordamerikansk författare, och det är, för mig, ingen svår uppgift då jag har mycket att välja bland. Jag borde kanske välja någon jag läst mer av som Dennis Lehane, Elmore Leonard, Daniel Woodrell eller James Ellroy.

En del läsare ser säkert ett mönster här: det är hårdkokt, manligt och korthugget. Ja, det är sant. En av mina tidiga favoriter var Hemingway. Men dagens "push" får bli Dashiell Hammett, var klassiker Riddarfalken från Malta jag skrivit en del om och som varit stilbildande för noir-genren.

"Riddarfalken" är inte enormt bra, men det är roligt att läsa den för att de mönster som återkommer i senare böcker: den tystlåtne hjälten, en femme fatale, våldet, cynismen och kanske framförallt käken: Samuel Spades käkparti var långsträckt och knotigt, hakan ett utskjutande v under det rörligare v som munnen utgjorde

Nåväl, rolig uppgift och jag hoppas på att bli inspirerade.

För övrigt är kanske den bästa bok jag läst av en amerikan "The great Gatsby".

Mitt bokarrangemang

Som ett deltagande i helgens bloggboksjerka skall jag svara på fråga:

Hur arrangerar du dina böcker? Efter färg, form, författare, genre etc?

Jag har ett smått kaotiskt sätt att organisera mina böcker, men för mig funkar det. Jag har en klassisk Billy från Ikea stående vid sängen. På det hyllplanet som är i sängplan, så att säga, ligger de böcker (och tidskrifter och häften) jag läser just nu, borde läsa just nu, låneböcker från bibliotek samt de som är nyligen införskaffade. Just nu är det t ex Ondskans Förvandling av Georg Trakl och en novellsamling av Mirjam Tuominen. Nästa hylla är de som jag ska läsa om lite längre tid, lånat av bekanta samt en del favoriter som jag vill ha inom en armslängds avstånd (här finns Dostojevskij ... m m), en del av de böcker jag använder för pågående arbeten ligger också här, samt några nyligen avslutade som jag vill skriva några rader om (vilket jag, ibland, gör). Resten av hyllorna har jag i allmänhet (även om det inte är så strängt) delat i i fack- och skönlitteratur, samt efter storlek.
Jag har ingen bokstavsordning någonstans men brukar försöka sätta ihop efter författare. På det stora hela skulle jag nu behöva lite mer plats. En del böcker som jag inte gillar något vidare och förmodligen aldrig kommer läsa om ligger till och med i källaren.

Det var allt för mig idag. Glad påsk!

Nu går det för övrigt utmärkt följa och kommunicera med mig på twitter också.

Och vinnaren är ...

Vinnaren är faktiskt jag!

Jag var på Textival i Göteborg i lördags, ditskjutsad av en ny, trevlig bekant. Bokmässa med tillhörande seminarium. Själv var jag först ut av alla (tillsammans med Världens Ende) och läste en del av min essä som publicerades i Världens Ende #2. Men nu över till vinnandet. Jag lade märke till en glasskål på ett bord, och i akt och mening att klippa en gratiskola eller två närmade jag mig bordet. Det visade sig vara en tävling anordnad av Skrivarakademin. Man skulle föreslå en deckartitel. Det låg bara en annan lapp där så jag föreslog "Mord på menyn" (som händelsevis är en titel jag, lite oseriöst, funderat på för min restaurangroman (som nu heter Av kött och blod)). Igår kom ett mejl om att jag vunnit deckarantologin Död kurs. Det har efterhand visat sig att det finns minst två böcker med titeln Mord på Menyn, så jag har all förståelse för om jag blir diskad för bläckdoping.

I övrigt var det en trivsam mässa. Jag drack öl med Världens Ende och Freke, minglade och spontanköpte en del böcker och häften.

Jag hamnade i en rolig diskussion med någon från Thorén och Lindskog (som översätter och ger ut tysk litteratur) angående Folke Fridell och Kurt Salomonsson, vilket resulterade i Mjölk och kol av Ralf Rothmann samt En tyst minut av Siegfried Lenz. Jag har tidigare läst Upptäckten av currywursten av Uwe Timm och fick veta att det i dagarna kommer ut en ny bok av Timm som handlar om hans vänskap med Benno Ohnesorg (ja, studenten som sköts ihjäl).

I övrigt shoppade jag Gustave Flauberts sista roman Den eviga dumheten, utgiven av alltid lika stabila h:ströms och  ett par småskrifter från Trombone förlag, som jag aldrig hört talas om innan men säkert kommer se mer av, mer exakt texter av Frank W Lorenzen och Magnus Ringgren. Jag avslutar det här inlägget med ett par rader av Ringgrens Iskonvalj:

Att blåsa ett jordigt mynt rent.
Att lossa på halsduken
och se på fyrverkerierna.
Att räkna till tretton.
Att lägga en iskonvalj på kistan.
Att betjänas av en stjärnögd
munskänk i hästsvans.

Mitt måttliga miljöintresse

Helgens bokbloggsjerka är en fråga jag nog aldrig eller sällan har ställt mig:

Vilken är din favoritmiljö i böckernas värld?

Efter en stund tänkande tror jag att jag börjar närma mig ett svar. Det säger också något: miljön är inte speciellt viktigt för mig. Om jag tänker över några favoritböcker hoppar det runt mellan 1800-talets Ryssland, ett konstmuseum i Wien, 20-talets Long Island (ja: The Great Gatsby). Jag är heller inte övermåttan förtjust i varken fantasy eller science fiction (där miljön ofta spelar en stor roll). En av de miljöer jag uppskattat mest var 20-talets San Francisco (Riddarfalken från Malta), men jag tror egentligen det handlar mer om filmens värld än om böckernas. Jag tänkte mig hela tiden att det var Bogart som var Sam Spade ... hela noir-prylen är helt enkelt snygg.

På det stora hela uppskattar jag för det mesta att inte vara i nutidens Sverige, jag läser knappt något svenskt och nyutgivet (senaste var Korparna av Tomas Bannerhed). För det mesta är det roligare att vara någon stans som är mer fjärran mig än här och nu.

Det kan tyckas märkligt att jag själv nu sitter och filar på, just det, en roman som utspelar sig i Malmö (där jag bor) i nutid (där jag, mestadels, lever). Men en av mina principer är att vara principlös!

Nåväl, läs gärna min senaste novell: Korrumperandet av Janne-Jehovas odödliga själ.

Jag är också så rysligt modern att man kan hitta mig på twitter också.

Georges Perec: Tingen, Löneförhöjningen och Ellis Island

Under december läste jag tre kortare verk av Georges Perec: Tingen, Löneförhöjningen och Ellis Island. Många av Perecs verk präglas av hans experimentlusta, han använde sig ofta av tvingande begränsningar (som att skriva en roman helt utan bokstaven ”e”).

Perec är i allmänhet läsvärd och rolig och jag rekommenderar honom varmt, och kommer själv fortsätta läsa honom. Löneförhöjningen handlar helt enkelt om en person som kräver löneförhöjning och hur det går till utifrån ett strikt återkommande och upprepande mönster. Den fullständiga titeln är Löneförhöjningen eller hur du, oavsett sanitära, psykologiska, klimatologiska, ekonomiska eller andra omständigheter, maximerar dina chanser när du ber din avdelningschef om uppjustering av din lönenivå.
Ett litet exempel på verket:

1
Efter moget övervägande har du fattat ditt beslut och söker upp din avdelningschef för att begära löneförhöjning.
2
Antingen är han inne eller också är han inte inne.
3
Om han är...
4
Fem mot ett att han inte är det!
5
Rätt!
6
Du inväntar hans återkomst i korridoren.

Den är ganska roande och har en vis kafkaesk byråkratisk humor, men är också ganska tjatig. Utgiven på det utmärkta förlaget Ràmus.

Tingen var Perecs debutroman och utgiven av Modernista. En utmärkt liten bok som kom ut på franska 1965. Genom kärleksparet Jérome och Sylvie följer vi deras ytliga jakt på, ja, framförallt ting. Boken är på samma gång en kritik av varusamhällets och konsumism som en analys av ting och ett förtingligat samhälle. Samtidigt lider den lite av att vara snart 50 år på nacken, i många fall är det en kritik vi idag känner ganska väl. Men det är väl spenderade 90 minuter att ta sig igenom den.
Återigen ett litet exempel på Perecs vackra prosa:

De skulle ha velat vara rika. De trodde att de skulle ha klarat av att vara det. De skulle ha vetat hur man klär sig, betraktar, ler som rika människor. De skulle ha uppträtt med nödvändig takt, diskretion. De skulle inte ha tänkt på sin förmögenhet, skulle ha förstått att inte skryta med den. De skulle inte ha skrutit med den. De skulle ha utstrålat den. De skulle ha njutit intensivt. De skulle ha älskat att promenera, flanera, välja, värdera. De skulle ha älskat att leva. Deras liv skulle ha varit ett konstnärligt uttryck.

Perecs föräldrar var polska judar som flyttade till Paris och dog under andra världskriget. Perec (som föddes 1936) blev med andra ord tidigt föräldralös. Den rotlöshet som jag antar att det ledde till framkommer stark i denna presentations tredje verk: Ellis Island (även den utgiven av Modernista). Ellis Island är lite annorlunda än de andra böcker. Den är personligare. Hans litterära experiment och humor är roande, men de skapar också en viss distans, en distans som saknas i Ellis Island och gör den till ett starkare verk. Den är oerhört bra. Ellis Island (Eller ”Tårarnas ö” som den kallades på många språk) är ön dit Europas många emigranter var tvungna att passera, nålsögat där man blev insläppt eller återsänd, mellan åren 1892 till 1924. Under de åren passerade närmare 16 miljoner människor Ellis Island.
Själv har jag sysslat en del med släktforskning de senaste månaderna, och dikterna i Ellis Island blir något av en kollektiv släktforskning för de som sökte lyckan i den nya världen. Den visar på svårigheter på att beskriva bortom den torra statistiken och fakta, att undersöka det som inte längre finns.
Och återigen ett exempel:

hur ska det beskrivas?

hur ska det berättas?

hur ska det betraktas?

under den officiella statistikens torrhet
under det betryggande mumlet från historier som berättas
tusen gånger
av guider i sina scouthattar
under den officiella förevisningen av vardagliga ting
som blivit museiföremål, sällsynta lämningar, historiska saker,
dyrbara bilder

under det konstlade lugnet i dessa fotografier fixerade

en gång för alla i sin bedrägliga

svartvita tydlighet

hur kan man känna igen denna plats?

hur kan man rekonstruera den?

hur kan man avläsa spåren?

hur kan man komma bortom?
komma bakom?
inte bara stanna vid vad man ges att se?
inte bara se vad man visste i förväg
att man skulle få se?

Hur kan man gripa det som inte visas fram, det som inte
fotograferats, arkiverats, restaurerats eller visas upp?

Hur återfinner man det som var platt, banalt, vardagligt, det
som var vanligt och hände hela tiden?


Ja, det var allt för denna gång, nu ska jag ha en liten Perec-paus och läsa annat ett tag. Jag lämnar nog Frankrike och beger mig österut. Och så ska jag naturligtvis jobba på min roman.

Stig Sjödin

Under de senaste arton månaderna har mitt standardsvar varit att jag ”sitter hemma och skriver” de gånger folk har undrat vad jag sysslar med. Och det gör jag verkligen också. Jag har skrivit en bok och är på väg mot en andra, något dussin krönikor har det blivit, ett par noveller, ett fåtal dikter och någon essä. En del av det är publicerat och det kan jag till och med peka på och säga: det där har jag skrivit.

Men en stor del av det jag gör, som hänger ihop med skrivandet, syns inte på samma sätt. Nämligen läsandet. På en höft blir det en bok i veckan. Jag berättar sällan för någon vad jag läser och diskuterar det än mindre med andra. En del noveller blir det också, mest Tjechov men den senaste jag läste var en suverän pryl av Jonas Hassen Khemiri (utgiven på Novellix som har börjat ge ut små praktiska noveller som de visst tänker sälja på Pressbyrån). Jag läser också en massa i skolan (Författarskolan samt en distanskurs i arbetarlitteratur), nu till helgen blir det till att plöja igenom knappt tio fantasy och sci-fi-noveller som mina kursare har skrivit. För detta mesta läser jag vanlig jävla prosa: en hel del arbetarlitteratur, Dostojevskij, Virginia Woolf, Thomas Bernhard och annat smått och gott. Jag hade i och med den här posten tänkt dela med mig lite mer av mitt läsande.

Och för första gången i mitt liv har jag börjat läsa poesi på allvar. Jungfrulig mark. Jag läser ofta lite väl snabbt, men då de flesta diktsamlingar är så korta läser jag dem ofta två gånger, med någon veckas mellanrum. Även bland poesin har det blivit en del arbetarlitteratur, t ex Jenny Wrangborg och Erik Pousette, men även Ezra Pound och Petrarca.
Den senaste samlingen jag läste var Stig Sjödins Sotfragment (Lindelöws), och den var på sätt och vis … drabbande. Jag har svårt att hitta ord. Tung, personlig och så jävla bra.

Orden och meningarna är ofta långa. Ibland är det ”vi”, ibland ”jag”, och ibland är maskinerna, ugnen, arbetsplatsen i första rummet. Det går inte att skilja ut diktaren från arbetsplatsen, och därmed också relationen till produktionen, arbetskamraterna, cheferna. Och för mig blir det också en identifikation – en likhet i stilgrepp och bildspråk som bryggar över skillnader i bransch och år. Jag har suttit och plitat ner rader om hur konvektionsugnar spytt ut sig ånga, ovetandes om att Sjödin har skrivit om hur valsarna kvidande gråtit sig till sömns.

Jag läste nyligen vad Raymond Carver skrivit om författandets konst, och han talar bland annat om ett precist språk. Och det har Stig Sjödin – inget känns överflödigt. Vilket ger en kompakt tyngd, en nästan metallisk känsla i hans dikter.

Nog från mig, här kommer två dikter av Stig Sjödin:
Motsträvigt och med hjärtat fullt av trots
erkänner jag detta;
det var inte sotet, dammet, smutsen
inte heller hemgången med musklerna
skälvande i kramp och ögat urgröpt
av nätters vaka,
inte heller valkarna,
som var förnedring.
Nej, det var den osynliga nåden
Att få slita ut sig,
den stora favören att få välja,
där val ej fanns.

Schartauanen
Med sina oformliga händer
hade han lyft västkustens, fädernas
oblidkelige gud till boningen i norr
och smitt honom ett fäste.
Han förrättade egen gudstjänst
och gjorde lördagskvällen till en
brinnande förberedelse och bot
för synder han inte begått. Han gav sin hustru ett ansikte
som ett begravningsfölje och en röst
som doppats i aska och han tillförde bruket
tre krymplingar, söner som aldrig lekt,
och som aldrig orkade slå sig igenom
sin pansrade barndom.

Stig Sjödin Sällskapet

Läs även andra bloggares åsikter om läsande, recension, arbetarlitteratur,