Larvatus prodeo

Igår var Björn Ranelid på författarbesök på utbildningen som jag håller på att avsluta (Författarskolan i Lund). Det var fascinerande. Han var karismatisk, ganska rolig, besatt av de saker man trodde att han skulle vara besatt av, såg barnsligt och ärligt nöjd ut när han fick dra en av sina favoritmetaforer och han talade oavbrutet sanning. Det var besvärande. Besvärande för mig, som sökt mig till skönlitteraturen för att äntligen kunna ljuga ohämmat.

Med denna osakliga inledningen tänkte jag hoppa över till lögnälskande Frank W Lorenzen, utgiven på Trombone förlag, av vilken jag läst Utdrag ur Ändamålslös ändamålsenlighet: en gestaltad estetik. Om jag förstått det rätt siktar Trombone på att ge ut fler texter ur Ändamålslös ändamålsenlighet. Själv ser jag fram emot essän där Lorenzen hyllar Liza Marklunds Sprängaren som en djärv postmodernistisk text.

Lorenzen har en lekfullhet i förhållande till Sanningen och texten, vilket kanske kan sammanfattas med Roland Barthes ord ur Litteraturens nollpunkt: Hela litteraturen kan säga: Larvatus prodeo, jag stiger fram, i det jag pekar på min mask."

Utdrag ur ... består till stor del av en metatext, en text som påminner om sig själv, som leker med litterära konventioner, pekar på sig själv och driver med sig själv och läsaren. Det börjar som en mordgåta, men snart påminns läsare om att den egenliga mördaren väl kanske är någon helt annan. En underhållningsbödel som inte står Jack the Ripper efter i blodtörst. Kommissarie Blom blir snart desperat och fröken Lindh säger till honom:

"Du kan inte springa ut ur berättelsen, Hr Blom. Det hjälper inte. Det är ju självmord!" Hon förde händerna till munnen och formade dem till en lur. "Du kan inte smita!"

Nå, här kommer två goda betyg till två texter: Utdrag ur Ändamålslös ändamålsenlighet: en gestaltad estetik har gett mig en oemotståndlig lust att skriva osaklig sakprosa.

Sedan vill jag passa på att rekommendera Freke Räihä för att hans texter (nästan) alltid får mig att tänka: vad i helvete var det jag precis läste! Pröva Verksamhetsberättelse ur Arbetets skönlitterära serie Motord.

Förvirring och lust att förfalska kanske inte låter som toppbetyg, men om man uppskattar att läsandet får det att röra sig där uppe är det mycket fina vitsord.