Moder känd

Idag är det första maj och jag publicerar en dikt vars utgångspunkt är tiden innan arbetarrörelsen formerade sig för en gemensam kamp för drägligare levnadsvillkor och arbetsförhållanden. Förhoppningsvis kan det ge en bild av hur hårt livet var för de längst ner på samhällsstegen.

Den handlar om kvinnorna på min farfars sida av släkten. Jag har deras namn medan männen till stor del är okända. Medan de högre klassernas historia främst handlar om männen så måste min egen snarare handla om mödrarna.

Dikten är publicerad i min senaste bok, Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse, innan dess i Tydningen, Arbetaren och (ett kapitel) Klass. Texten har successivt växt och kompletterats efterhand som jag lärt mig mer om min släkthistoria och det här är den senaste versionen.

Moder känd

I – Gustava

Skara stift.

Pigan Gustava Johansdotter 1835-02-03.

Den obevekliga, återkommande mjölkningen, juvret strängt

som senare fabriksvisslan i Vänersborgs skofabrik.

Husbondens kor kallar kvart över fyra på morgonen:

den vita piskan.

Ingenting ägde man.

Adolf Wilhelm Gustavsson, Lammevad, Nedre Dimbo.

Gustava ”Gustava i skogen” Johansdotter, Hångsdala.

Vigda 1857-04-13.

3 månader och 10 dagar senare: Augusta Kristina Adolfsdotter.

Samma år döms Adolf för stöld, skriver prästen.

Straffet: Tolv dagar vatten och bröd samt kyrkoplikt.

Kyrkoplikt: att offentligt i kyrkan, barhuvad och med ånger

i röst och tal erkänna sitt brott.

Brottet följde honom hela livet,

som bläckplumpar från utflyttningsbok

till husförhörslängd.

Från präst till präst,

socken till socken.

Dödsorsak: Föll omkull på isen och dog av slaget.

II – Augusta

19 år gammal föder Augusta sitt första barn:

Dorotea. Fadern okänd, skriver prästen i boken.

Augusta vet inte om att Dorotea är först av hennes fem döttrar.

Den enda som kommer att överleva till vuxen ålder.

Farfars mor.

Pigan Augusta gifter sig med statkarlen Fredrik Lagerman.

Hon har då två oäkta döttrar. Den yngsta är sex veckor gammal.

Hans sjuka säd.

Statare: lön i ved, kål, lök, korn.

Egen täppa på annans mark.

Han anställd, henne fick man på köpet.

Augustas arbete att mjölka husbondens kor.

Viktoria skall dö vid 8 års ålder, i difteri.

Vega skall dö vid 27 dagars ålder, i difteri.

Gustava skall dö vid 2 års ålder, i difteri.

Elin skall dö vid 16 års ålder, i brustet hjärta.

Alla dör de i Marieberg, Suntak. Begravs på Suntak kyrkogård.

Gamla Suntak, dopfunt från 1100-talet. Liljestenen århundradet efter.

Långhus, korparti, sakristia, vapenhus.

Sjuk svart difterimull. Barngravar.

Ryttmästaren Erik Hård av Segerstad med familj ligger begravd under kyrkans golv,

hans vapensköldar och antavlor hänger på väggarna.

Augustas döttrar har inga vapen, tavlor eller sköldar.

Flickorna ligger under himlens golv.

Lågt välver sig himlen över Skara stift.

III – Dorotea

29 år gammal föder Dorotea sitt första barn:

Göte Napoleon. Fadern okänd, skriver prästen i boken.

På åtta år föder Dorotea sex barn.

Dorotea flyttar vid 37 års ålder till Vänersborg,

med sina oäkta barn.

Hon gifter sig med stenarbetaren Karl Johan Johansson.

Gamla mor Augusta dör av rosfeber 1915.

Dorotea får tre barn till.

Roland Johansson är en av dem.

Barnen:

Hög frånvaro. Smittsam sjukdom.

Hjälpklass.

Klass.

Skofabrik. Superi. Piga. Hembiträde.

Johansson svetsare på varvet i Uddevalla.

Dorotea dör på sitt sjuttionde år,

skrivs in i Dödboken.

Roland Johansson hatade präster så länge han levde.

Mottagandet av Moas debutroman

Moa Martinson flyttade skrivandets gränser

Ibland säger folk att de inte behöver feminism för vi har det så bra och de klarar sig minsann själva på sina egna meriter. Men om vi nu har det så bra så är det ju för att andra gått före, att andra redan tagit de strider som vi idag slipper. Sedan finns det så klart massvis med anledningar att kämpa idag också: våldet mot kvinnor känns nästan som en epidemi, lägre löner för kvinnor, könsroller som hindrar och begränsar. Nåja, det går att läsa mer initierad om överallt idag.

Häromdagen läste jag återigen en av föregångarna, Moa Martinson, och hennes debutroman Kvinnor och äppelträd som kom 1933 på Bonniers förlag. Anledningen till läsningen är att jag på lördag, både vid bokaffären och boksläppet, tänkte prata lite om hur Moa Martinsons kvinnoporträtt gett avtryck i mitt eget skrivande. Mer exakt genom att jämföra scenen (ur Kvinnor och äppelträd) där Sally föder barn alldeles ensam på ett jordgolv med min egen dikt Moder känd som handlar om statarkvinnorna på min farfars sida av släktträdet.

Jag lånade det slitna exet som finns på bilden. Och där hittade jag ett intressant förord av Ebba Witt-Brattström som tar upp mottagandet av Moas debutroman. Jag citerar en bit:

För första gången i vår litteratur skildras här på ett modernt språk de arbetande kvinnornas sexualitet.

Romanen fick ett någorlunda gott mottagande. Man konstaterade författarinnans genuina berättarbegåvning. Men de två stora dagstidningarna reagerade mot hennes ämnesval. Torsten Fogelquist i Dagens Nyheter använde sig av romanen för att statuera exempel. ”Nu har vi fått nog av proletärromaner åtminstone för en god tid framåt!” Anders Österling (senare Svenska Akademiens ständige sekreterare: min anm.) i Svenska Dagbladet insåg till fullo det nya med Kvinnor och äppelträd. Boken speglar en verklighet som fyllde honom med vämjelse. Han beskriver atmosfären som ”mättad med elände, skvaller och drift”. Denna debut menade han var ”snarast ett försök att med kvinnlig frenesi överbjuda vad yngre manliga kollegor ha presenterat av realistisk ruskighet från land och stad. På sitt sätt har författarinnan lyckats. Hon genomför sin avsikt med en hart när kväljande konsekvens. Man kan säga att underlivssynpunkten dominerar”.

/ur Ebba Witt-Brattströms förord från upplagan 1987

Det Moa gör är att flytta gränserna för vad som är möjligt att skriva. Vilket upprör. Mig veterligen har ingen innan henne skildrat något så jävla grundläggande som en födsel förut. Men det upprörande för kritikerna i Svenska Dagbladet och DN är inte heller det lidande och den misär som Moa skildrar, det upprörande är att hon inte håller tyst, att hon skriver om det. Det tänker jag på när någon säger: ”Jag behöver inte feminism.”

Kvinnor och äppelträd går att köpa på Adlibris och Bokus.

Dikt i Arbetaren

Idag publicerar Arbetaren en av mina dikter: Moder känd. Läs den här eller på bloggen. Gillar du den så dela gärna på facebook eller twitter.

Jag har haft ovanligt svårt att döpa just den dikten, och den har haft tre namn: Moder känd, Fränka död samt Bläck och blod. Jag tar tacksamt emot synpunkter på vilken titel som är bäst (eller förslag på nya ...)

Diktens kollektiva huvudpersoner är en statarfamilj i Västergötland och dikten sträcker sig över hundra år. Bägge sakerna är ovanliga när det gäller dikter.

För den som är intresserad av statare kan jag rekommendera vidare lästips från Statarmuseets boklista. Besök gärna museet också, det ligger i Skåne (där det mot slutet fanns flest statare, denna form av halvslaveri avskaffades skamligt nog först 1945). Museet har extra mycket aktiviteter under februarilovet.

Suntak gamla kyrka

Dagens länktips: 284 citat om skrivande.