Att skriva om arbetsplatskonflikter

Om artikeln ”Att skriva om klass” handlade om ”varför” så är den här artikeln snarare ett förslag (men inte det enda sättet) till hur man kan skriva om arbete. Övningarna går ut på att skapa ett utkast till en kortare text, som en novell, men grunden går att använda dels till längre verk, men också för den som helt enkelt vill undersöka sitt arbete.

När jag skriver om ”arbete” så använder jag det brett, som det folk gör för att få sin försörjning, det folk gör på dagarna oavsett om det är lönearbete, skola, arbetslöshet eller institution. Utgångspunkterna är ändå liknande.

När det gäller skrivande är kunskap oerhört viktigt. Skriva gärna om något du känner till, och om du inte vet tillräckligt så skaffa dig kunskap. Som tur är finns det något alla är experter på: sina egna liv. Kunskap är viktigt, men också bristen på kunskap: viljan att veta mer.

Min första praktikplats, i högstadiet, var på Surte Charkuteri. Det var enormt trist, fick mig att tänka ”ska livet vara så här?” När jag öppnade dörren slog en stank av friterade pannbiffar emot mig. Det var en lukt som satt i även efter en dusch.

Men för mig är det ointressant att bara beskriva misären, bara beskriva arbetet. En ensidig beskrivningen av elände blir någon slags misärporr. Nästintill ett upprepande av tristessen. Det viktiga är frågorna: hur är arbetet organiserat, varför tvingas vi jobba under dessa förhållanden, vem tjänar på det? Men också: på vilket sätt gör de anställda motstånd, vilka behov ger de uttryck för i det motståndet, vilka föreställningar och skillnader måste de anställda överkomma om de ska kunna kämpa effektivt?

Rent litterärt sett handlar frågorna mycket om hur relationerna mellan de anställda på olika nivåer ser ut och påverkas under press. Till exempel hur människor reagerar vid en omorganisering, vad känner och gör en arbetsgrupp på fyra kokerskor när de får mer att göra utan att få högre bemanning?

För mig blir en beskrivning av arbetet också en undersökning av detsamma, skrivandet blir research. Jag ska försöka lägga en grund som alla kan använda genom att spalta upp en serie frågor eller uppgifter.

1. Välj ett yrke eller en arbetsplats. Beskriv en plats där arbete utförs.

Utan vidare research kan jag välja något jag har god insyn i: bagare, kock, arbetslös, frilansande skribent, student. I det här exemplet väljer jag kock/restaurang och skriver några minuter om hur restaurangen ser ut generellt (målgrupp, prisklass etc) och mer specifikt hur köket ser ut.

2. Vilka finns på arbetsplatsen? Ta några minuter till att skriva en lista.

Kockar. Diskare. Köksmästare. Hovmästare. Serveringspersonal. Krögare/ägare. Restaurangchef. Leverantörer. Kunder. Städare. Jag har säkert glömt något, men det borde täcka in de flesta. Här går det också utmärkt att försöka se de anställda framför sig. Hur ser de ut? Arbetskläder?

3. Vilka konflikter finns på arbetsplatsen? Vilka nackdelar/problem upplever de anställda? Mellan vilka av yrkesgrupperna finns vilka konflikter?

För den som inte är van att tänka i de termerna kan det här vara tufft att lista, men samma konflikter finns i stort sett i alla yrken: lönen, arbetets tempo, bemanningen, arbetsmiljö (varmt och bullrigt för kockar), inflytande över sitt arbete (här är gränserna ganska flytande), att de som bestämmer gör det utan tillräcklig kunskap om yrket, arbetsskador. Ta några minuter att spalta upp de här sakerna. Och då menar jag mer i detalj: vilka är arbetsmiljöproblemen, vid vilka moment är bemanningen för liten, när hade det varit bra med mer inflytande, hur ser arbetsskadorna ut för ditt yrke (på både lång och kort sikt) – som kock är de vanligaste arbetsskadorna skärsår och brännsår, men det gills inte eftersom ingen söker vård för det om det inte är extremt. Officiellt sett är halkskador det vanligaste. På sikt är förslitningsskador, värk i armar, nacke och axlar, alkoholism är också vanligt.

Ett par extra ord om lönen här. Jag tolkar det brett. Reallön: vad får vi ut från jobbet i förhållande till vårt arbete. Med utgångspunkten att arbetsgivaren vill ha så mycket arbete som möjligt för så lite lön som möjligt, och att det är tvärtom för arbetaren/den anställde. Hur lite måste vi jobba för att få ut vår lön kan då ses som en del av lönekonflikten. Går det att ta extra raster eller jobbas det på rasten? Kan man äta gratis på jobbet eller använda arbetstiden för privata ändamål? Går det att sno med sig bröd eller kontorsmaterial hem?

4. Välj en konflikt, vilka som är inblandade, den exakta platsen och börja skriv. Skriv i tio minuter.

Jag struntar faktiskt i kockarna här. På en restaurang jag jobbade på var en ensam servitris som jobbade måndags- och tisdagskvällar. När kocken gick hem vid halv elva var hon ensam anställd i lokalen. Ensam ansvarig för att servera samt för pengarna och spriten som vi sålde och omgiven av oftast ett fåtal mer eller mindre berusade gäster. Hennes behov av trygghet och arbetskamrater, hennes arbetsmiljö stod i konflikt med krögarens intresse av att hålla lönekostnaderna nere: där har jag mitt material. Den skulle kunna ta sig uttryck som en konflikt mellan två individer (och hon och krögaren är så klart två individer), men ur min synvinkel är de två individerna delar av ett samhälle, vilket gör att det är en konflikt som inte bara handlar om dem utan också om klass och kön. Än vet jag inte om hon kommer kräva större bemanning av krögaren, ringa dit en kompis, sjukskriva sig, acceptera situationen eller försöka få kocken att stanna till stängning. Jag vet inte om novellen kommer utspela sig på en mörk och kulen måndagskväll eller vid ett personalmöte. Men jag har något att börja jobba med.

Och har du gjort uppgifterna tror jag att du har det också. Skriv gärna en rad om hur det har gått.

Att lära från Ove Allansson

Ove Allansson gick bort den 9 januari 2016. Han var, precis som jag, med i Föreningen Arbetarskrivare, men vi träffades tyvärr aldrig. Jag kan inte säga något om hur han var som människa, det får ni söka er någonstans för att finna. Däremot har jag försökt lära mig lite av honom. Dels genom att läsa hans böcker, men också genom vad han hade att säga om ett problem jag själv brottats med: att skriva om arbete och teknik utan att det blir för jävla tråkigt och långsamt.

Ove intervjuades i en bok av Lars Åke Augustsson som heter Att skriva romaner och noveller. Det är den upplagan som är utökad med författarintervjuer (Ordfront 1997).

Jag tycker väl också att vi har vissa gemensamma nämnare, dels har har brottats med samma problematik som mig själv. Han kommer också från en muntlig berättartradition och skriver främst om sitt yrkesliv (som sjöman). Till det har han också en del samhällskritik. Han har alltså beskrivit både arbete, teknik och politik invävt i en berättande prosa. Problemet jag tänker på är att beskriva t ex en arbetsplats eller ett samhällsproblem så att det på ett naturligt sätt införlivas i texten utan att tynga ner prosan allt för mycket. Det blir en växelverkan mellan fiktion och fakta – att få fakta att arbeta för storyn och inte mot den. Jag tänker mig att det är ett problem som rör nästan alla som skriver, eftersom man i någon mån arbetar in sina egna erfarenheter i texten. Allansson ger inga lätta svar, men det behövs inte heller, genom själva diskussionen så börjar det ändå röra sig i mitt huvud. Han skriver att ”den som har det yrke som skildras i berättelsen ska kunna läsa utan att finna fel”. Och det tycker jag är en bra målsättning, en målsättning jag själv försöker följa.

För min egen del är det en balansgång mellan att å ena sidan bli för tydlig (och långsam) – att för noga beskriva detaljer till hur det t ex går till att laga en viss rätt, och, å andra sidan, helt enkelt utlämna detaljer (att inte förklara vad rasken, tråget, svalen är eller har för funktion). Att utlämna detaljer kan delvis förvirra läsaren, men kanske också göra världen mer ”magisk”, om läsaren går med på att inte förstå allt. Allansson skriver också att ”Min erfarenhet är att vinner jag i tilltro i faktabeskrivningen vinner jag tilltro även med det som är fiktion” – och spontant känns det väl som det stämmer.

Ett handfast tips han levererar (och som jag inser att jag redan använt) är att skapa en spännande situation kring tekniken: ”knepet att beskriva en viss tekniks betydelse genom att måla upp en spännande händelse kring krångel med just den tekniken” – fakta förmedlad genom spänning.

Vidare varnar han för att ju större intresse för teknik och politik man har desto större är risken att mera tekniska eller politiska detaljer än vad som är nödvändigt.

Sedan finns det ett par mer allmänna lärdomar som man antagligen måste bli påmind om ibland: att man ska läsa så mycket som möjligt, att han jobbar från 8 på morgonen till 4-5-tiden. Hårt arbete, kontinuitet, läsningen och skrivande. Det är så man gör.

Halloween-läsande

Deltar återigen i något som heter bokbloggsjerka, mer eller mindre kluriga frågor kring böcker och läsande, den här gången är det en ganska lätt fråga, nämligen:

Veckans fråga lyder kort och gott: vad ska du ägna dig åt för bokliga aktiviteter under Halloween helgen?

Det blir lätt att svara på den frågan: Jag ska ägna mig åt blivande böcker.

Jag går på Författarskolan i Lund och till nästa vecka är det fem textfragment, delar av pågående (och mestadels nystartade) romanprojekt, som skall läsas.

Det är faktiskt oförskämt roligt. Att se tillblivelsen av större verk är spännande, att se de första spretiga och ofta väldigt begåvade försöken är både lärorikt och roligt. Ibland är det frustrerande, att läsa femton sidor och sedan inte kunna läsa mer fast man vill! Med femton sidors text blir min respons ofta baserad på vilken känsla jag får för texten: är det roligt, spännande, kusligt? Sedan måste man försöka motivera den känslan i själva orden: varför får man den där läskiga känslan av att det kommer gå åt helvete för den unga pojken? För någonting är det ju. Något finns där. Och för den som har skrivit det är kanske den viktigaste frågan att ställa sig själv: är det den känslan som man ville framkalla?

Skrivtips 4: Carl Bildt

Jag ber om ursäkt för den missvisande rubriken, som är satt med exemplet i åtanke.

Mitt egentliga skrivtips är att anteckna ordentligt. Ha alltid penna och papper till hands, tänk aldrig: det skriver jag upp i morgon när jag vaknar. Jag borde egentligen ha penna och block vid sängen, men nu springer jag upp och sätter igång datorn när jag kommer på något, och det händer ofta. Skriv upp alla dumma idéer också, de kanske visar sig vara bra efterhand, bättre än de bra faktiskt.

Var kommer då Carl Bildt in i historien? Jo, som sedelärande exempel. Jag har en mapp med Uppslag på burken, där startar jag ett dokument för (helt otippat) varje nytt uppslag på novell eller roman. För nuvarande är det 64 stycken, vilket naturligtvis också betyder att jag aldrig kommer hinna skriva allt (kanske om jag aldrig mer skulle få några nya uppslag, vem vet).
Ibland går jag igenom dem.
Senast hittade jag ett dokument med namnet: Carl Bildt.
Jag öppnade dokumentet och fann endast en mening, den var:

Jag drömde om carl bildt inatt

Ja, hur tänkte jag här? Någon slag pastisch på låten om Joe Hill som börjar Jag drömde om Joe Hill inatt? Det är möjligt. Jag vet inte. Jag minns inte.

Ni fattar säkert slutpoängen: anteckna, och anteckna ordentlig, så utförligt som möjligt.

Läs gärna mina andra skrivtips:
Skrivtips 1: ta på byxorna
Skrivtips 2: ta av byxorna
Skrivtips 3: läs!

Skrivtips 3: läs!

Jag träffar många människor som skriver skönlitterärt, och en del av dem läser relativt lite, eller så läser de bara inom en viss genre, eller sådant de i förväg vet att de kommer gilla.
Det är ett misstag.

Mitt tips är att läsa mycket, läsa blandat, läsa bra (ingen överraskningar i de tipsen antar jag?) och kanske otippat: läsa dåligt!
Jag har mycket att lära när det gäller skrivandet, och läser gärna klassiker. Men det är svårt att se sina egna misstag i mästerverken. Jag läser väl sällan någon som är direkt uselt, men jag kan ofta lära mig av att läsa författare och skribenter som ligger närmare min egen nivå (det är förstås förutsatt att jag har de stora mästarna att jämföra med). Det kan vara svårt att se exakt vad som är så bra med till exempel Pesten eller Mot fyren. Så läs mycket och fundera över vad som gör texten läsvärd eller inte, hur författaren använder orden och vilken konsekvens det får.

En skrivhandbok jag inte vill rekommendera mina läsare att slänga bort sina pengar på är Nya Författarskolan av Göran Hägg, den är relativt lättläst och tidvis rolig, men den ger helt enkelt inte så mycket. Läs hellre Stephen Kings Att Skriva.

Jag vill gärna ha tips på riktiga skitböcker: ge mig era kalkoner!

Läs gärna mina andra skrivtips:
Skrivtips 1: ta på byxorna
Skrivtips 2: ta av byxorna

Skrivtips 2: ta av byxorna

Mitt första skrivtips var att ta på byxorna och mitt andra är att ta av dem igen. Jag pratar om arbetsbyxorna: skriver man skönlitteratur jobbar man hemifrån och är på så vis alltid på arbetsplatsen. Man kan lätt fastna i att aldrig ta sig riktigt ledigt. Det är ett misstag: ta dig ledigt och ta av arbetsbyxorna, ta på mysbyxorna. Man mår helt enkelt inte bra av att ständigt ha pressen på sig att skriva, fundera ut nästa scen, planera inför nästa verk eller läsa för att få inspiration.

Jag brukar själv försöka ta ledigt på helgerna. Förmodligen kommer jag inte få något gjort i alla fall och då slipper jag känna den stressen. Gör jag ändå något får det vara bonus.

Dagens bonustips: läs Att skriva – en hantverkares memoarer av Stephen King.

Skrivtips 1: ta på byxorna

Efter en del tankeverksamhet kom jag fram till att de dagar jag lämnade på dagis kom jag igång med skrivandet mycket snabbare. Jag tror det beror på att jag dessa dagar tvingades ta på mig ett par seriösa byxor (ja, även något på överkroppen).

De dagar jag inte lämnade hände det att jag tog på mig ett par oseriösa mjukisbyxor, morgonrock eller … ja, resten lämnar jag till läsarens fantasi.

Att äta frukost och komma i kläderna gjorde på något vis att jag verkligen startade dagen och kom igång med skrivandet.

Så mitt första skrivtips är att ta på ett par byxor, eller annat plagg som du sammankopplar med arbete. Förhoppningsvis kommer jag skriva mer tips, dessa kommer då också att ha etiketten ”Skrivtips”.

Läs även andra bloggares åsikter om skrivtips, författande, skrivande, litteratur