Vill du bli trodd så hitta på

Min debutroman, Av kött och blod, var min första längre skönlitterära text, men under tiden som gick mellan att jag började skriva romanen och att den blev publicerad blev jag anlitad som krönikör på veckotidningen Arbetaren, samt läste en termin litteraturvetenskap. Jag skrev med andra ord argumenterande, tolkande faktatexter. Texter som i någon mån gjorde anspråk på att innehålla argument som höll för en närmare granskning. Och granskningarna kom. Det är så det fungerar och det är inget att säga om det. En del av kritiken var anonym och kom över internet. Ibland var den osaklig, ibland inte. Meningsmotståndare försöker hitta varandras luckor och, om jag säger så, anstränger sig inte direkt för att förstå varandras argument. Jag är likadan när jag debatterar på nätet, även om jag försöker att inte medvetet missförstå andra.
Så jag var inte helt oförberedd på vad som skulle komma när jag romandebuterade.
Trodde jag.
I fredags kom den trettioandra recensionen och jag har fått något tiotal skriftliga läsarreaktioner och ett otal muntliga. Som romanförfattare målar man upp en värld, jag har påstått att min värld heter Malmö och att händelserna i min värld utspelar sig i samtiden. Jag har riktat hård kritik mot orättvisor och missförhållanden på arbetsmarknaden i allmänhet och i restaurangbranschen i synnerhet. Och här är kontentan: Ingen säger emot mig.
Jag påstår att rätten att leda och fördela arbetet är en makt som öppnar upp för godtycke, mobbing och maktmissbruk. Jag påstår att ungdomslöner slår ut äldre från arbetslivet. Jag påstår att praktikanter utnyttjas stenhårt och gör att antalet fasta tjänster minskar. Ingen säger emot mig.
Jag menar naturligtvis att mina argument är starka och att jag har rätt, men det är ändå ganska märkligt: här skriver man en skönlitterär text, en fantasiprodukt, och folk tar det för sanning och köper de, visserligen outtalade, argument som finns. Men skriver man en faktatext skärskådas allt man säger och folk letar fel och brister.
Min slutsats kan bara bli att skall man säga sanningar, då gör man bäst i att hitta på. För ägnar man sig åt fakta antar alla att man ljuger.

Prekariatet och Av kött och blod

I senaste numret av Mana är har Andrea Malesevic skrivit en dubbelrecension av Prekariatet - Den nya farliga klassen (Guy Standing) och Av kött och blod. Och saken är den att just idag så håller Guy Standing föredrag i Malmö.
"Måndag 2 december kl 19
Orkanen, Malmö högskola
Nordenskiöldsgatan 10, Malmö
Gratis entré

Föreläsningen sker på engelska!"
Evenemanget på facebook.



Recensionen finns inte på nätet än, men här är biten om Av kött och blod:

"Henrik Johanssons debutroman Av kött och blod är en unik berättelse om vardagens klasskonflikter mellan restaurangarbetare och ledning. Det som gör den speciell är inte bara den lekfulla formen, hybriden mellan socialrealistisk arbetsplatsroman och fantasydeckare, utan också att den tar sin utgångspunkt i ett heterogent kollektivt subjekt. Det är befriande med en arbetarroman som inte fokuserar på den vite industriarbetarens vedermödor, utan som talar till oss som en brokig kämpande massa. Handlingen utspelar sig på den lilla restaurangen Tempi Moderni, en arbetsplats med ständig underbemanning och jakt på ökad produktivitet. I inledningen får vi följa Eduardo som börjar sin praktik på restaurangen. Han är en av många i raden av praktikanter cheferna tagit in för att utföra gratisarbete. Ständigt försöker ledningen hitta nya sätt att utnyttja personalen. Men de möter motstånd i den solidaritet som finns mellan arbetskamraterna, som leker, saboterar, luras och snackar ihop sig. Förutom att boken väcker tankar kring de olika villkoren för arbetsplatskamp beroende på bakgrund och privilegier, så väcker den idéer om hur gemenskaper bortom skiktningar skapas. De villkor Johansson i skönlitterär form skildrar; underbemanning, otrygga anställningar och ekonomisk oro, beskriver forskaren Guy Standing facklitterärt i sin högaktuella bok Prekariatet – den nya farliga klassen..."

Just det! Jag har skaffat en sida på facebook.

Fifty fifty eller allt eller inget? - intervju

Fifty fifty eller allt eller inget?

Att inte satsa hundra procent på något blir lätt lite halvhjärtat, varken hackat eller malet. Men Henrik Johansson och Karin Nyberg vänder sig mot tron på hobbyn som något alltigenom positivt, samtidigt som de är lätt kritiska gentemot dem som väljer att förvandla en passionerad hobby till ett fullödigt yrkesutövande, när Linnea Lundborg träffar dem för ett samtal. De är skeptiska mot det utbud som genereras av professionella kulturarbetare som har skapandet som yrke på heltid och tycker att det istället borde skapas bättre förutsättningar för att fler ska kunna kreera på deltid. Ändå väljer de båda att till viss del jobba med sin hobby. För dem är det självklart att man kan syssla med sitt skapande intresse för sin egen skull, bara för att man själv har lust att göra det, så länge man samtidigt har möjlighet att försörja sig på ett traditionellt yrke. Att satsa på sin hobby eller inte är frågan. Men vad är det de satsar egentligen?
Jag cyklar på min skrotcykel längs med Lönngatan och försöker förstå hur Malmö hänger ihop. Till min hjälp har jag en slarvigt handritad karta och bara mig själv att skylla. Jag är alldeles för varmt klädd, men lokalsinnet visar sig vara på topp, och snart sitter jag i författaren Henrik Johanssons kök och sörplar te ikapp med Karin Nyberg, serietecknare. Fast det är minst lika mycket bagaren, kocken och för den delen studenten Henrik som jag ska prata med. Och Karin är till hälften socionom. Inte för att det syns någon skillnad på halvorna.

Varken hobby eller yrke

Både Karin och Henrik, som inte tidigare träffats, har (minst) en sak gemensamt förutom att de bor i Malmö. De har båda ett traditionellt yrke i bagaget, som de båda till viss del övergett för att satsa på sin passion, kall, intresse – eller möjligen hobby. Fast just det ordet visar sig vara svårdefinierat.



”För mig har ordet en konstig, nästan barnslig klang”, säger Henrik. ”Men jag har också lite problem med det där med yrke. För mig är det inte så viktigt att jag, eller någon annan, kallar mig författare. Ibland stör det mig nästan mer, som när min redaktion envisas med att signera mina krönikor med ’Henrik Johansson, författare’ istället för ’Henrik Johansson, kock’. Förmodligen hänger det ihop med att man som kock inte förväntas uttala sig, medan man som författare får och bör uttala sig om allt möjligt.” Men du tycker aldrig det är jobbigt om någon skulle kalla dig för kock? ”Nej. Egentligen är jag ju mycket mera kock än författare, rent tidsmässigt.” Karin nickar, håller med. ”Jag känner mig också mycket mer som socionom än som serietecknare. Och jag skulle aldrig kalla mig själv för konstnär.” Hon upplever själv att det från många håll finns en förväntan på henne att ge ut böcker och tjäna pengar på sitt skapande. Själv är hon tveksam och tror snarare att det riskerar att begränsa hennes uttrycksform än att tillföra mer lust till skapandet. ”För mig är serierna någonting jag håller på med just nu, som jag vill testa och experimentera med. Sedan skulle det vara jättekul att ge ut en bok, men det viktiga är ändå processen som tar mig dit. Där skär sig, detta med yrke och intresse. Så fort något blir ett yrke medför det dels begränsningar i vad som är säljbart och gångbart, och en press i att inte vara för kontroversiell. Dessutom ställs vissa krav på din nivå. I det försvinner en stor portion frihet.” Kritisk mot specialisering Både Karins och Henriks skapande grundar sig till stor del i deras arbetslivserfarenheter. Henrik debuterade i med arbetsplatsromanen Av kött och blod, som också influerats av skräck- och deckargenren. Nu skriver han på sin tredje roman samt publicerar krönikor i Arbetaren. Tidigare har han studerat på Författarskolan i Lund. Precis som Serieskolan i Malmö, som Karin gått, är det en tvååring utbildning. Karin arbetar just nu med ett manus om det sociala arbetets historia. Det liknar en fackbok, men även den leker med olika genrer. ”Jag vill verkligen inte fastna i ett fack”, resonerar Henrik kring ämnet, ”eller oavbrutet skriva med samma stil.” Är det något som premieras inom kulturlivet, tycker du? ”Nej, ekonomiskt sätt är det säkert smartast att satsa på en sak. Bli deckarförfattare och sedan fortsätta med det. Men ur konstnärlig synvinkel känns det sjukt ointressant.”

Hård disciplin

Har du alltid tecknat serier, Karin? ”Nej, verkligen inte. Flera år skrev jag bara rätt slarviga manus utan att det blev av att jag satte mig ner och ritade. Så jag tvingade faktiskt mig själv till att börja genom att göra det till ett jobb. Jag anmälde mig till en socionommässa och ställde ut mina serier där, serier som jag hade ritat en vecka tidigare. Om jag inte hade kastat mig ut på det sättet hade jag nog aldrig kommit igång.” ”Jag kan känna vissa likheter med det”, instämmer Henrik. ”När jag började skriva mycket organiserade jag skrivandet som ett arbete. Jag satte starttider och bestämde mig för hur mycket jag skulle skriva varje dag, och att jag skulle skriva varje dag. Att skriva en roman är så mycket jobb att det inte räcker att bara sätta sig ner och skriva när man känner för det. Det hade i alla fall inte funkat för mig.” Roligast i början med idén




”I våras skrev jag på en annan plats, ett antikvariat. Arbetar jag hemma sitter jag och skriver på samma dator som jag slösurfar och spelar spel på. Då är det lätt att falla in i det.” Karin, som har en ateljé på halvtid att teckna i, ler igenkännande. ”Det är så lustigt det där, att man vill göra något som man samtidigt känner så mycket motstånd inför. För hur ofta känner man att ’åh, nu vill jag verkligen skriva?’” ”Nä, det är sällan någon lust, mer som att man måste skriva. Framförallt med romaner hade det aldrig blivit något om jag skulle skrivit på lust, det behöver jag disciplin för. När jag var föräldraledig märkte jag dock att det började poppa upp mycket idéer, att det fanns ett sug igen.” ”Så har jag nog alltid känt, att jag drivs av idéerna. Ibland kan en idé vara nog i sig själv och tanken på att faktiskt rita och realisera den känns tråkig.” ”Det tycker jag med”, instämmer Henrik. ”Idén är helt klart det roligaste.” Debutant Inte heller Henrik har skrivit skönlitterärt särskilt länge. För hans del började det med romanen som kom i våras. ”Som jag sade innan så blir ett romanskrivande mycket på rutin och inte särskilt mycket lust. En släkting sade till mig att man ska arbeta med det man tycker är näst roligast, men behålla det som man tyckte var roligast som hobby.” ”Precis”, inflikar Karin. ”För ett problem blir ju att man måste skriva det som säljer. Man vill kanske skriva noveller, men måste skriva romaner för pengarnas skull. Det är ju alltid ett problem med skapande och arbete. Därför tänker jag att jag håller på med mina serier som en hobby. Jag har ju en inkomst som socionom och försöker inte tjäna pengar på serierna, alls. För mig skulle det nog i så fall förlora hela sin poäng.”

Arbetsro och uttråkning

Henrik, hur har det varit för dig att byta miljö, från att skriva på antikvariat till att skriva hemma? ”Jag kan känna mig lappsjuk ibland. Ensam och isolerad. Det är inte så mycket för att diskutera texter och skrivande som för att träffa folk i största allmänhet.” Skulle du kunna tänka dig att gå tillbaka till restaurangyrket? ”Ja, kanske på halvtid. Jag har även pluggat och skrivit samtidigt, läst litteraturvetenskap. Men ekonomiskt hade det såklart varit bra att jobba och få en regelbunden inkomst.” Skulle det, för båda er, vara det optimala? Femtio-femtio mellan arbete och hobby? ”Jag vet inte om jag egentligen skulle vilja ha det så varje dag”, svarar Henrik. ”Hellre varannan vecka. Jag har ganska lång uppstartsperiod och kan känna att jag måste ha ett antal timmar på mig för att kunna sätta mig ner och skriva. Jag är inte en av dem som kan sätta mig ner och skriva i en kvart.” ”Jag tycker det är ultimat som jag har det nu”, säger Karin. ”Jag blev också lappsjuk och uttråkad av att förväntas sitta vid ett skrivbord hela dagarna och bara röra min hand på olika sätt. Speciellt efter att alltid tidigare ha jobbat med människor, känslor och processer. Det blev för mycket att sitta och tänka en hel dag. Nu märker jag hur min lust kommer tillbaka, när jag är friare och inte styrs lika mycket av olika deadlines.” Men du hade ändå en del människor runt dig på serieskolan? ”Jo, men själva arbetet utför man ju själv.”

Brist på skapande

Har ni någon vision för hur ett bättre kulturliv och arbetsklimat skulle kunna utformas? ”Jag tänker på arbetskritiken”, säger Karin. ”Att hela vår uppfattning kring vad som är arbete och vad som är fritid, att vi måste arbeta så mycket, att vi måste skapa tillväxt, måste förändras. Om alla hade haft tillgång till ett arbete hade vi nog sett på vårt skapande, och vårt arbete, på ett helt annat sätt. ”Någon slags medborgarlön utan motprestation”, fyller Henrik i, ”ett arbetsliv som är mindre fokuserat på heltid, en arbetstidsförkortning till sex timmar till exempel, hade löst många problem. Då hade man kunnat dela på arbetet på ett helt annat sätt. Nu har vi arbetslöshet trots att nästan alla arbetsplatser är underbemannade.” ”Även ur ett kulturellt perspektiv är det ett stort problem. Folk hinner inte skapa”, fortsätter Karin.

Läsandet en godkänd hobby

Men man behöver kanske också mer tid att konsumera kultur? Tid att läsa? ”Biblioteken är ju en lysande institution för det. Jag kan bli nostalgisk när jag läser om bokcirklar på arbetsplatserna, arbetsplatsombud och vägbibliotek”, säger Henrik.

 

Sedan börjar vi prata om Äta, sova, dö. Det är intressant att vi kommer in på filmen, eftersom jag haft en scen från den med mig ända från idéstadiet till den här artikeln. Jag berättar om den, om hur Rasa, huvudpersonen i filmen, och de andra på arbetsförmedlingen får frågan om de har någon hobby. När det kommer fram att de flesta saknar en sådan, får de i uppgift att till nästa vecka att ”testa en hobby”. Så Rasa och några andra från hennes gamla jobb går och spelar minigolf. Till slut får vännen Rosi nog. Hopplösheten skär i mig när hon ropar : ”Jag behöver ingen hobby, jag behöver ett jobb!” För mig blir repliken en symbol för hur människor uppmuntras att satsa på sin hobby, som för att lösa sina egna problem. ”Som något slags individuellt, märkligt självförverkligande”, säger Henrik. ”Men kommer jag närmare den jag är för att jag drejar krukor?” fortsätter han. ”Hobbyer känns ibland som individuella lösningar på kollektiva problem.” ”Men även arbete”, påpekar Karin. ”För en hobby behöver ju inte alls bara handla om självförverkligande utan även om människans lust att skapa, bidra och göra människor glada. Även arbete känns ofta som ett onödigt självförverkligande.”

Sysslor och sällskap

Ett bra arbete kan alltså fungera som en hobby? ”Ja, en bra syssla kan organiseras som en hobby eller ett arbete”, svarar Karin. ”Helt enkelt något meningsfullt som man gör tillsammans med andra, som det jobbet som jag har nu. Men det är ju inte att det är organiserat som ett arbete som gör det meningsfullt. Just formen skulle man kunna ändra. Det finns ju tider i historien när man inte tänkt sig någon skillnad på fritid och arbete. Det kanske låter fruktansvärt just nu, att man aldrig skulle vara ledig, men det är för att vi är så inkörda i att tänka att arbete i grunden är något ganska plågsamt. Vi har en bild av att arbete är något tråkigt, samtidigt som vi hyllar det och utmålar det som den enda vägen till gemenskap, självförverkligande, ekonomi och trygghet.”

Det finns alternativ

Har ni några oaser där ni kan ta en paus från ett samhälle där arbete premieras över allt annat och alla ska vara sin egen entreprenör? ”Jag tycker att det är peppande att det finns så många människor som gör något som är så oerhört improduktivt (i marknadsekonomisk mening, reds. anm.). Det är i högsta grad irrationellt att lägga så mycket tid på konst och litteratur när man inte tjänar massa pengar på det. Det tycker jag är ett väldigt fint tecken på att det som samhället idag kan erbjuda inte är nog”, säger Henrik. ”Nu nämner jag litteraturen igen, för det ändå är där jag befinner mig och skriver , men litteraturen är utopisk. Människor får tillgång till andra världar, andra sätt att leva, andra människors tankar och situationer.” ”För även om linjen är ’bli din egen entreprenör’, finns det en massa människor som fattar att de inte vill leva så”, fortsätter Karin. ”Sedan tvingas man, mer eller mindre, in i ett system.” Intervjun har dragit ut lite på tiden, och arbetsdagen har Karit ändrat till en dag i ateljén. Kanske ska Henrik skriva lite. Jag cyklar hemåt på min skrotcykel för att börja skissa på artikeln. Ägna mig åt det som både är mitt arbete – och min hobby.

L. Lundborg, Kulturimperiet, 2013
(foto: L. Lundborg)

Pris till Av kött och blod: foton och motivering.

I lördags, på Kontrapunkt i Malmö, kunde jag stolt och glad ta emot mitt allra första skönlitterära pris. Tack Amalthea!

Här kommer foton samt motiveringen.

Amaltheas motivering:

Årets skönlitterära bok

Författaren har med sin debutroman gjort ett viktigt bidrag till de senaste årens utgivning av svensk arbetarlitteratur. Med kunskap om både kockyrkets hantverksmässighet samt de arbetsförhållanden som råder i dagens restaurangkök blir boken både intressant och spännande. Till skillnad från många andra arbetarförfattare skildras inte bara de villkor som dagens arbetarklass ställs inför, utan även det motstånd som springer ur utsugningen. Detta tycker vi är en viktig men alltför sällsynt del av arbetarlitteraturen, och därför tilldelas årets skönlitterära pris Henrik Johansson för boken Av kött och blod!

Länk till Amaltheas blogg. 

Amalthea Bokcafés litteraturpris har delats ut två gånger.

2011 gick Årets skönlitterära bok till Kristian Lundberg för Yarden.

Federativs förlags sida för Av kött och blod:

http://www.federativsforlag.se/henrik-johansson-av-kott-och-blod/

Boken kan köpas hos t ex:

Bokus:

Adlibris:

CDON:

Tre uppläsningar i Stockholm

22 oktober 19.00 Villa Skoga, Gamla Landsvägen 4, Kungsängen.
Föreningen Arbetarskrivare presenteras av bl a Jane Morén och Micke Evhammar. Henrik Johansson presenterar sin debutroman Av kött och blod. Anamarija Todorov kryddar med poesi ur sin debutsamling Brytningen.

Arr. Föreningen Arbetarskrivare, Upplands-Bro Poetiska sällskap, ABF Norra Storstockholm.

23 oktober 18.30 Jakobsbergs bibliotek.
Henrik Johansson presenterar sin debutroman Av kött och blod. Föreningen Arbetarskrivare berättar om sin verksamhet och Anamarija Todorov kryddar med poesi ur sin debutsamling Brytningen.

Föreningen Arbetarskrivare, Upplands-Bro Poetiska sällskap, ABF Norra Storstockholm och biblioteket i Jakobsberg

24 oktober 17-21:
SAC och Federativs Förlag bjuder in till en temakväll och boksamtal på ämnet restaurangbranschen. Torsdagskvällen den 24e oktober är den som vill välkommen till sekretariatet i SAC-huset, Sveavägen 98, 3 trappor upp. T-Rådmansgatan.

Henrik Johanssons roman "Av kött och blod" utspelar sig i ett restaurangkök, där chefernas jakt efter vinstmaximering och prispressning får bägaren att rinna över för de anställda. Hör Henrik berätta om boken som är baserad på hans egna erfarenheter av restaurangbranschen!

SACs generalsekreterare Liv Marend berättar om sina erfarenheter av facklig organisering inom branschen. Vilka villkor har man som anställd och vilka kampmetoder har visat sig fungera?

Vi bjuder på något att dricka och tugga på. Portarna öppnar vid klockan 17, sedan startar vi samtalen efter klockan 18.

"Av kött och blod" kommer säljas till det fenomenala priset 45:-, tillsammans med andra böcker från Federativs Förlag, så ta med kontanter! Evenemanget är självklart helt gratis.

(Fler punkter och talare kommer inom kort!)

Välkommen!

Rödsvart Bokmässa 2013

RÖDSVART BOKMÄSSA 2013

Göteborgs Bok och Biblioteksmässa går som vanligt av stapeln den sista helgen i september. Det är dyrt, trångt och man riskerar att springa in i riktiga ärke-reaktionärer som Per Schlingmann (eller Per Gessle!). Ett elände med andra ord. Bättre blir det hos Syndikalistiskt Forum! Plats: Övre Husargatan 27, 413 14 Göteborg Vi öppnar som vanligt 16:00 varje dag, fast med spännande happenings istället för det sedvanliga ljuget. Mat, dryck och kamrater. Välkomna!

ONSDAG 25/9 KL.19 I SAMARBETE MED Göteborgs LS av SAC HENRIK JOHANSSON Författaren och kocken Henrik Johansson debuterade i år med kollektivromanen 'Av kött och blod'. I boken samsas arbetsplatskamp med skräck och mord. Henrik pratar om arbetsklimatet i restaurangbranschen, de dagliga konflikterna och om att skriva om arbetet och klass. Boken är utgiven på Federativs Förlag. ”Av kött och blod är en märklig hybrid av klassisk arbetarroman och modern deckare med inslag av skräckroman. Jag har aldrig läst något liknande. [...] Utan att bli tråkig lyckas Johansson väva in samtliga problem på en arbetsmarknad som är flexibel för arbetsgivarna och förödande för personalen.” – Anneli Jordahl i Arbetet Henrik står dessutom på den "stora" bokmässan: Fredag 14.30 Monter B03:51 (LO-tidningen/Arbetet) TORSDAG 26/9 KL.19 EDDA MANGA Edda Manga, författare, idéhistoriker och debattör kommer till Syndikalistiskt Forum och talar om en bok som borde översättas till svenska: Beatriz Preciados 'Kontrasexuellt manifest'. Det blir en presentation av hennes tankar och en kritisk läsning av texten i fråga. FREDAG 27/9 KL.19 I SAMARBETE MED Allt åt alla Göteborg REBECKA BOHLIN Rebecka Bohlin är instruktör i feministiskt självförsvar, journalist och författare till boken 'De osynliga', i vilken hon intervjuat arbetare, forskare och fackföreningsaktivister i flera länder i Europa, beskriver utvecklingen för arbetarna med sämst villkor, diskuterar varför klyftorna ökar - och vad vi kan göra åt det! (utkom på Atlas 2012) Nu senast aktuell med 'Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet!' (tillsammans med Sara Berg, Ordfront 2013). "I denna bok riktar jag och Sara Berg strålkastaren mot kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Vi går igenom forskning och statistik, belyser rättigheter och visar på hur strategier från feministiskt självförsvar kan användas för att sätta gränser på arbetsplatsen. Med konkreta exempel ur kvinnors jobbvardag ger vi förslag på allt ifrån hur du tacklar härskartekniker och hanterar prestationskrav till hur du förbereder dig inför lönesamtalet." - http://rebeckabohlin.com/

DAG #1 FB
DAG #2 FB
DAG #3 FB

Dagens arbetarlitteratur är sällan nostalgisk - intervju i Syndikalisten

”Dagens arbetarlitteratur är sällan nostalgisk”

Möt Henrik Johansson, kock och arbetarförfattare, aktuell med romanen Av kött och blod.

Din roman släpptes i maj. Hur känns det idag?

Det känns bra. Mottagandet har varit positivt. Jag var inte säker på att boken skulle gå hem hos deckarläsare men det verkar den ha gjort trots att det finns en viss bråkighet i genrebeteckningen. Det roligaste är när folk säger att det inte var vad de förväntade sig, men gillade det.

Det skrivs många litterära skildringar av arbetsplatser just nu. Vad tror du att det beror på?

Egentligen är jag förvånad att det inte skrivs fler, arbetsplatser är så bra litterära miljöer, samtidigt tror jag att det ökade intresset för arbetarlitteraturen beror på de ökade klassklyftorna. Idag beskrivs ofta allt från arbetslöshet till dåliga arbetsvillkor som individuella problem. Arbetarlitteraturen bryter mot det perspektivet och skildrar kollektiva problem och kollektiva lösningar. Dagens arbetarlitteratur är sällan nostalgisk. Många som skriver idag har aldrig varit en del av en stabil arbetsmarknad. Själv började jag jobba 1992 precis efter krisen och har aldrig upplevt någon folkhemsk guldålder att blicka tillbaka mot.

Kan litteraturen förändra samhället?

Litteraturen kan ha en utopisk dimension. Den visar möjligheten av en annan värld, andra sätt att leva. Läsandet kan innebära en vilja att förstå andra människor. Litteraturen kan vara garderobsdörren till andra världar.

Är det relevant att tala om hur ditt skrivande påverkats av att du jobbat som kock?

Egentligen har det större relevans att jag inte började som kock. Jag började jobba i brödfabrik när jag var tjugosju. Hade jag inte gjort det hade jag inte haft så mycket att jämföra med. På fabriken fanns en sammanhållning och rutiner för öppna stora konflikter, även om rutinerna inte alltid funkade. Man var inte lika utsatt. När det blev strul med lönen gick jag till fackgubben. När det var strul med arbetsmiljön gick jag till skyddsombudet. Så har det inte varit i köken. Jag tror att det märks i boken att jag jobbat fysiskt, i miljöbeskrivningarna. Man svettas och skriker, man bränner sig och skär sig, köket är en specifik plats att vara på. 

Har du några tips till den som vill skriva om arbete?

Skriv hela tiden. För dagbok. Det blir ett stöd till minnet och ger en vana att skriva. Försök förstå vad som händer på arbetsplatsen, se bortom flosklerna, gör det inte för enkelt. Att vara arbetare i ett kapitalistiskt samhälle är komplext och innebär ofta motstridiga tankar och känslor.

Henriks boktips:

Ackord, Sture Källberg

Fabriksmänniskan, Erik Johansson

Kallskänken, Jenny Wrangborg

allt av Folke Fridell

Rapport från en skurhink, Maja Ekelöf

Förra veckans krönika i Arbetaren:

Det kan inte fortsätta så här

Juli: För första gången i mitt liv är jag på ett bibliotek och berättar om min debutroman Av kött och blod (2011 års följetong i Arbetaren). Publiken är mestadels äldre, mestadels kvinnor. Platsen är Limhamn, en av Malmös mer välmående stadsdelar. När jag berättar om machokockar som tycker det är ”husmodersaktigt” att använda ugnsvantar vrider sig tanterna av skratt. Ja, se karlar…

Under frågestunden inser jag att jag varit alltför självcentrerad. Jag har pratat om mig själv och mitt skrivande. Frågorna handlar om mygel, ­arbetsvillkor, machokockar, stress och under­bemanning. Publiken nickar igenkännande åt mina ord och sina egna berättelser. Vi pratar om arbete. Vi pratar om nedskärningar i vården. Den onda spiral där underbemanning och arbetslöshet är två sidor av samma mynt. Chefer som hetsar upp tempot och skär ned på bemanningen samtidigt som, och på grund av, att folk går ­arbetslösa och varje anställd är lätt att ersätta.

”Det kan inte fortsätta så här”. Hon är lärare och har precis sagt upp sig och blivit ersatt av personal som inte kan lika mycket. Hon berättar om att tiden för planering skärs ned till ett minimun, nej – lägre än ett minimun. Planeringstiden är för snål. Man måste antingen slarva eller jobba gratis för att ”klara” det arbete man är satt att sköta, och ofta brinner för att sköta. Tills man inte orkar längre och går in i väggen eller säger upp sig, för att ersättas med en ny våg av självmordskandidater.
Väl hemma slår det mig: om lärare säger upp sig, om sjuksköterskor går in i väggen: hur desperat är då inte situationen för eleverna, för patienterna?

I fredags, mitt i lunchen, gick hundratals ­demonstranter till Region Skånes tält på Malmöfestivalen och sade till politikerna att nu är det nog med nedskärningar. Det kan inte fortsätta så här. Rörelsen som försvarar sjukvården i Skåne imponerar. För första gången på länge känns det som att vårdpersonal och patienter, nuvarande som framtida, samarbetar stort. Jag var en av demonstranterna, Vårdförbundet backade ur. De kunde inte stödja kravet på att regionstyrelsens ordförande, moderaten Pia Kinhult, måste avgå. Vi fick ballonger och släppte upp dem på given signal. 640 ballonger. En ballong för varje saknad kollega. Antalet anställda på Skånes universitetssjukhus har minskat med 640 sedan anställningsstoppet infördes i augusti 2012. Det är en galen siffra. 640 på ett år. Jag blir helt matt av att tänka på det.
Det finns en tung, desperat krismedvetenhet över att välfärden håller på att monteras ned, att ”arbetslinjen” innebär att tumskruvarna dras åt än hårdare på arbetsplatserna och för de arbetslösa.

Allt fler människor förstår att ”Det kan inte fortsätta så här” – nu måste vi omsätta de orden i handling.

Bilden snodd från Röda Malmö

Byt till dig ett ex av min roman

Att byta böcker är trevligt. Därför har jag placerat ett exemplar av Av kött och blod i Bokboden i Folkets Park i Malmö.

Bokboden är helt enkelt en bod där man kan byta till sig böcker, eller sitta och läsa en stund.

Vad jag bytte till mig?

Dikter av Anna Maria Lenngren, illustrerad med akvareller av Fritz von Dardel och med förord av Bo Bergman (Malmö, 1955).

Skriv gärna en rad om du plockar upp boken och berätta vad du lämnade!

P.s. Vill också uppmana andra författare, antikvariat, förlag och läsare att lämna böcker.

Varulvsbögar mördar Sverigedemokrater: Han åt mitt hjärta

Jag har alltså läst, och läst om, Han åt mitt hjärta (Pluribus) av Viktor Algren (hans blogg) och det här är väl en sådan där recension jag inte borde skriva. Jag läste nämligen manuset innan det blev bok och känner författaren. Det påverkar naturligtvis, men förhoppningsvis inte så mycket. Jag läste och recenserade även Algrens debut: Bollkastaren.

Nåväl, det blir ingen noggrann dissektion, utan jag kommer fokusera på vissa detaljer.
Bokens huvudperson, Viktor, är bibliotekarie i Malmö och fast i någon slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd när han blir smittad av en varulv. Den äldre varulven Henry, en av bokens stora behållningar, tar Viktor under sina käftars beskydd och lär upp honom. Att följa Viktors förvandling är fascinerade och här använder Algren sig mycket av luktsinnet (något fler författare borde ta efter!).

"”Gud är död”, hörde jag Henry säga någonstans långt borta medan jag kröp ihop på golvet. Så framför mina förfärade ögon började mina händer förändras. Det knäppte och knakade olycksbådande när fingrarna blev längre, grövre, hårigare. Naglarna växte, blev tjockare, kröktes till klor. Jag kunde inte se mitt ansikte men det kändes som om någon slet i huden med glödande tänger. Min kropp drogs ihop och sträcktes ut som om någon ond kraft spelade mig som ett dragspel. Jag gnydde och morrade av smärta. Min kropp knakade när kotor knäcktes."

Att vara varulv är att dräpa i besinningslöst raseri och de två kumpanerna (som snart delar såväl säng som förbannelse) låter sig inspireras av bl a RAF och Carlos Marighella när de bildar en slags stadsgerilla. Det går inte bra så värst länge, utan snart befinner de sig på flykt. De låter sin blodtörst drabba ovanligt sviniga högerfolk.

Algren skriver bra, och han skriver distanserat. Han åt mitt hjärta är inget för den som vill sugas in i texten. "Författarens illusion" bryts ständigt av vackra formuleringar, listiga liknelser och referenser till samhälle och litteratur - men utan att för den sakens skull bli ironiskt. Speciellt de intertextuella anspelningarna står som spön i backen. Det är Trollkarlen från Oz, Josef K, Jean Genet, Dante, Harry Potter och Grottekvarnen, för att nämna ett urval. Det är en litterär text som rör sig i samklang med andra texter. Algren klarar också av den svåra konsten att göra bra liknelser. Smaka på några stycken:

"Jag skymtade bara ansiktet, ett ansikte allvarligt som cancer, runt men med starka drag."

"Jag fick plats längst bak bredvid en kvinna som såg så erbarmligt trött ut att påsarna under hennes ögon hade egna påsar."

Ibland tycker jag dock att vissa grepp haltar. Det är en jag-berättelse som kommer i efterhand, det gör att texten ibland blir för distanserad till sig själv. Berättaren reflekterar i efterhand istället för att berätta vad som händer i nuet. Jag tänker på bitar som: 

"Henry gjorde en konstpaus. Såhär i efterhand undrar jag fortfarande om han hade planerat det innan. Om han hade tänkt på exakt hur många tysta sekunder han kunde hålla spänning innan han effektfullt lutade sig fram och med låg röst yttrade orden som fick min själ att ta en kallsup. Han sa:

”Du är smittad.”"

För mig som läsare försvinner effekten där. En konstpaus är ett svårt stycke i skriven text. Hur skriver man ut tystnad?

Men ändå, och för att sammanfatta: varulvar i Malmö som bildar stadsgerilla - idén är suverän. Det gör inte saken sämre att det är så välskrivet.
Ett sista litet guldkorn på vägen:

"Kapitalismen rustade för julfirande. Kapitalismen beväpnar sig ibland med batonger, ibland med glitter."


Och hur får man tag på boken?
Antingen köper man den på Adlibris eller Bokus.
Eller så gör man ett synnerligen klokt val och tecknar en prenumeration på Arbetaren och får därmed läsa den som sommarföljetong (då kan man dessutom få min egen Av kött och blod som premie).

Recensioner av Av kött och blod

Jag lockas att skriva att mottagandet var det förväntade, men det hade varit att vara efterklok. Det kanske låter negativt, men jag trodde inte recensenterna skulle vara så positiva.

Som blivande författare brukar man få rådet att skriva den historia man vill och tror på. Det är väl mest en plattityd, men jag måste erkänna att efter recensionerna inser jag i alla fall att det viktigaste för mig var konflikterna på arbetsplatsen. Hade någon sågat min beskrivning av restaurangarbete eller dagens arbetsklimat hade jag blivit rätt sur. Tur då att det inte blev så. På något sätt kanske jag har en facklitteraturådra, men det förvånar mig att alla köper min fiktiva sanning (om arbetsmarknaden och konflikterna på jobbet) med hull och hår.

SOL-biblioteket i Lund först i landet.

Jag har samlat de recensioner som trillat in hittills (och kommer uppdatera med fler). Men tro för allt i världen inte recensenterna utan läs boken själv ...

På ett community vid namn Catahya skriver Pia Lindestrand att jag har skrivit en "mycket stilsäker debut" och följer upp med en aspekt av bokens köttgolem som ingen annan tagit upp: "Det finns en djup symbolik här också naturligtvis, för kökspersonalens chefer verkar en golem, en robot vara den perfekta arbetskraften; tanketomma varelser som gör det de blir tillsagda, som kan hålla ett hisnande högt tempo när det behövs för att så, om det inte kommer tillräckligt med gäster, helst upphöra att existera temporärt."

Författarskolestudenten Chriss The Ninja Pirate avslutar med "Sammanfattningsvis, om man är intresserad av att ta del av kritik mot samhället, och dagens arbetsklimat, tycker jag att Av kött och blod är en utmärkt bok att bita tänderna i."

Som många andra tar C.R.M. Nilsson upp att presentationen som deckare var lite missvisande, hon menar att det är en arbetarroman "och som sådan tycker jag den är ganska lysande."
Nilsson tar också upp en aspekt av det kollektivromana: "Konflikten på den här arbetsplatsen skulle vara väldigt tacksamt att använda som fallbeskrivning vid studiet av gruppsykologiska processer. Om jag satte mig ned för att analysera skulle jag kunna peka på ett antal processer som ligger och sjuder under ytan och också hur de egentligen skulle kunna undvika att saker och ting blir värre."

Bernur menar att "Johanssons stil irrar men behåller skärpan: den rör sig över köksvärlden och darrar aldrig eller faller för frestelsen att bli dogmatisk. Intryck summeras, människor presenteras – många människor, kanske för många, då det inte riktigt finns tydliga huvudpersoner att följa."

Kanske är det eviga tvivel, men jag tänkte mig att boken var ganska tråkig. Bokdamen håller inte med:
"Jag fångades av boken från första stund. Den är lättläst och spännande. Det är många intressanta karaktärer och jag ville veta hur det skulle gå för dem.  

Av kött och blod är en realistisk skildring som sticker ut och det ganska rejält."

Västmanländskan uppskattade också karaktärerna och gladde mig med att droppa en favoritreplik:
"Den bufflige diskaren Terje som vinner i längden. Jag ler varje gång han presenterar sig med orden: "Jag är 58 år gammal och väger 112 kilo. Jag är nykter alkoholist och bög. Några frågor på det?". Raka rör :)"
Hon blir tyvärr småirriterad av alla förlupna och felplacerade anföringstecken, och det skär även i mina ögon.

Boktanken tycker att boken är en snackis men kommer med ett väldigt kontroversiellt påstående, hon antyder nämligen att böcker inte nödvändigtvis blir bättre av zombies. Där tror jag litteraturvetenskapen är ense: de allra flesta böcker blir bättre med zombies. Hon skriver:
"den här boken är ruggigt bra och klarar sig utmärkt utan Frankensteins monster, zombies eller mördande kockar."

Jag hade gått och hoppats på att någon skulle gilla matlagningsscenerna och kände en viss frustration tills Mia Eggimans recension kom. Hon skriver: "Man blir lite hungrig när man läser också för det beskrivs vad som tillagas, ljuvliga rätter. (Blir det kokbok nästa eller?)"
En annan sak som glädjer mig är att hon tar exempel från sitt eget arbetsliv:
"Henrik skriver om ett Sverige av idag, där klyftan mellan rik och fattig blir större och där alltid ekonomi går före kvalitet. Demitria får lämna sin son på ett skitigt dagis på grund av att städningen läggs ut på entreprenad. Det är en skrämmande bild men tyvärr sann, jag kan bara flika in mina egna erfarenheter; När jag började som fritidspedagog för 27 år sedan hade vi 15 barn på två heltider+ ett ekonomibiträde på 4 timmar och lokal i ett radhus (typ 5 rum och kök). Idag har vi 37 barn på två heltider i lokaler som motsvarar en liten trerummare."

På Vargnatts bokhylla finns en väldigt engagerad läsare, kul som fan. Så här låter det:
"Man får alltså följa de som jobbar på restaurangen Tempi Moderni, de som jobbar i köket, servitriserna, cheferna. Och där finns det folk jag börjar avsky, folk jag verkligen tycker om och konflikter som drar in mig ganska ordentligt känslomässigt. Jag blir nästan lika frustrerad och arg som personerna i boken blir.
Och det är för mig ett bra betyg på en bok, att den kan dra in mig som läsare så pass mycket."

Bokslukaren Carro är inte bara bokbloggare utan jobbar också på storkök (med mer sympatiska chefer än på Tempi Moderni - tacka gud för det) och skriver en del om romanpersonalens försvar:
"Men kökspersonalen tar saken i egna händer och fortsätter att laga mat på det sätt som gästerna vill ha den, beställer arbetskläder utan att fråga cheferna om lov, skiter i budgeten eftersom det är omöjligt att kunna leva upp till de krav som ledningen kräver. Detta på ett sätt så ledningen inte märker något förrän fakturan på kläderna kommer. Ledningen vill veta vem som är ansvarig för beställningen, men alla nekar."

Lena ger boken en fyra (av fem) i betyg och blev positivt överraskad över att de "små" konflikterna på jobbet kan vara så intressanta:
"Man kanske kan tro att en bok med en handling som denna kunde vara lite torr och tråkig. Men det tyckte i alla fall inte jag. Det märks att författaren är insatt i hur denna bransch fungerar. Han gör berättelsen så intressant så jag kunde inte släppa boken ifrån mig. Gillar både hur han beskriver karaktärerna och arbetsplatsen."

I Röda Malmö (och hos Svensson) skriver Gay Glans om boken som den del av en frambrytande arbetarlitteratur och att "Henrik Johanssons roman stannar inte bara vid att vara lovvärd, han lyckas med konsttycket att förena absurditeter, humor och allvar med arbetarlitteratur så att det blir trovärdigt."
I den väldigt fina recension vill jag dock flagga för spoilervarning. Den går in i handlingen och upplösningen ganska detaljerat.

Även Vänsterns Studentförbund - Lund tar upp genre: "Av kött och blod är en intressant och genreöverskridande berättelse, som närmast är en kombination av arbetsplatsskildring och deckare. Henrik Johansson lyckas kombinera det mest spännande från både dessa genrers olika former av berättande, och skapar något i grunden eget." och gör även en koppling till en av mina svenska förebilder (inte i stil, men väl i genrebrott):
Denna samhällsskildring bör ses i ljuset av Äta Sova Dö (2012) och John Ajvide Lindqvist romaner där en högst politisk realism sätts i kontrast mot vampyrer och zombies. Av kött och blod bör även placeras in i en lång tradition av klassisk arbetarlitteratur, samtidigt som den på ett befriande sätt bryter med denna genre. När vi sett dessa politiska poänger får vi dock inte glömma att Av kött och blod också är spännande läsning. Det är en dramatisk page turner som är svår att lägga ifrån sig och där läsaren verkligen fattar tycke för karaktärerna."

Det var det hela. Avslutningsvis lite boktips.
För den som vill höra fler berättelser från arbetsplatser (jag har bidragit med en del av historierna) rekommenderar jag Hopsnackat (som även blivit teater och kommer gå att se Helsingborg och Höganäs i höst).

En annan restaurangklassiker är Down and out in London and Paris av George Orwell (ja, författaren till Djurfarmen och 1984). Atlantis gav ut den på nytt förra året. Adlibris. På engelska finns den helt gratis (pdf).

Läs också Jenny Wrangborgs restaurangpoesi i Kallskänken.

Antikvanti 5 år

Malmös minsta antikvariat öppnar än en gång dörren och bjuder på födelsedagskalas.


Lördag 8 juni.
Preliminärt program (fler punkter kommer):

12.30 En från Kämpa tillsammans! presenterar boken Sakernas tillstånd och tillståndet för sakernas förstörelse.

13.00 Henrik Johansson presenterar sin debutroman Av kött och blod.

13.30 Petra Mölstad presenterar sin debut Införsel.

Sabinha Lagoun läser.

15.30 The Hyberg Family. Family duo playing & singing American folk music, with or without overdrive.

Antikvanti ligger på Hantverkaregatan 20 i Malmö (bredvid St Knuts torg).

Release i Malmö

Releasefest för Av kött och blod

 

Uppläsning ur boken, boksignering, poesi och mingel.

Jag kommer naturligtvis vara där, men även ett par andra författare kommer läsa upp ur sina verk. Det kommer mer detaljerad info senare. Bland annat på facebook-eventet.

 

Datumet är 21:a maj. Klockan 19.00

Platsen är Nya Tröls Bar, Karlskronaplan 1, Malmö.

OM BOKEN
På en rostfri arbetsbänk i ett restaurangkök i östra Malmö låg en golem: en stum, stark och själlös varelse skapad av människohand, byggd av kött. Köttmonstret väntade. En av restaurangens anställda skulle mördas.

Tempi Moderni går med vinst, men det räcker inte. Ledningen vill ha mer. Tempot höjs och inte en krona spenderas i onödan. Med kniven mot strupen blir personalens motstånd hårdare och hårdare. Till slut finns det ingen väg tillbaka.
 
Av kött och blod är en nyskapande blandning av arbetarroman och deckare. Efterord av Kristian Lundberg, författare till bland annat Yarden och En hemstad.

Låt förnuftet fara

Uppdatering: Boken säljs inte längre på Adlibris. I gengäld har Bokus både sänkt priset och snabbat upp frakten. På Bokus står det att jag skrivit andra böcker också, det stämmer inte. Det är bara andra författare som råkar heta Henrik Johansson.

Det finns en särskild plats i blogghimlen för oss bokdebutanter. Platsen heter Debutantbloggen och där hade jag i söndags följande inlägg som tar upp en del av de tankar och turer som ledde fram till Av kött och blod.

I övrigt är boken ute hos recensenter och det är oerhört spännande att veta att en del människor faktiskt läser boken (som jag nu kan kalla "bok" och inte "manus" eller "text" eller "romanprojekt"). Bland annat Bokslukare, Vargnatts bokhylla och C.R.M. Nilsson rapporterar att de fått den. Hoppas att de gillar boken!

Nåväl: Låt förnuftet fara!

Henrik Johansson romandebuterar i maj 2013 med köksdeckaren Av kött och blod. Han arbetade som kock i flera år innan skrivandet tog vid. Han skriver krönikor i Arbetaren och har publicerat noveller i tidningar och i antologierna Världens Ende 2 och 3 samt Landet som sprängdes. Han skriver även dikter och recensioner. Henrik har gått Författarskolan på Lunds universitet.

Det började med ett missförstånd. En redaktör frågade om jag kunde skriva något om arbete till en antologi. Hon ville ha en artikel, jag skrev en novell. Den novellen är nu en blodkropp i min roman: Av kött och blod.
Att skriva facklitteratur är att hålla sig till en bestämd form, ett visst språk och att hålla sig till sanningen. Ljugandet gav mersmak. Det var betydligt roligare att skriva skönlitteratur.

Att skriva skönlitteratur var, ekonomiskt sett, ett oansvarigt val. Jag var föräldraledig från mitt jobb som kock på ett av Malmös hotell. Jag var 36 år gammal och hade aldrig skrivit skönlitteratur. När min son började dagis gick köksmästaren inte med på att ge mig mer timmar på dagtid vilket skulle innebära att jag knappt skulle träffa min pojke. Jag sade upp mig och skrev en roman istället för att harva vidare i restauranggruvan. Idag, drygt tre år senare, är det dags för utgivning.

Det första utkastet tog tre månader att skriva. Det var kanske för snabbt. Jag hade läst att Jan Guillou skriver tio sidor om dagen och bestämde mig för att skriva fem. En granne hävdar att Jan kan skriva så snabbt för att han har så korta armar. Orden har kortare väg att färdas mellan hjärnan och fingrarna.

När någon frågade mig vad jag skrev på rodnade jag och svarade något i stil med: en roman som utspelar sig på en restaurang i Malmö, eller bara: en köksdeckare. Det var skamligt att svara vad jag egentligen skrev på. Ett sådant svar hade låtit helt idiotiskt. Så jag brukade fega och inte berätta att jag skrev om en restaurang där personalen bygger en golem av kött och charkuterivaror, att denna golem är historiens mördare.

Alla har sagt att det är oförnuftigt att inte hålla sig till en genre. Och jag försökte verkligen hålla mig till en genre ibland. Men det blev inte så. Någonstans i brytpunkten mellan deckare, skräck och arbetarlitteratur. Det var där jag, eller snarare romanen, hamnade.
Inför den här artikeln öppnade jag det första utkastet. Färdigställt den 21:a april 2010. Citatet som inledde berättelsen är från konstnären Goya:
                      När förnuftet sover skapas monster

När människor propagerar för läsande eller skrivande av förnuftsskäl blir jag alltid provocerad. För mig är det något som går ut över detta rationella samhälle. Något jag gör trots att jag inte behöver det, ett irrationellt ekonomiskt val. Jag läser och skriver för att jag vill det. Punkt slut.

När det var dags att skicka in manuset till förlag var jag förnuftig och skickade in en förkortat version där inget övernaturligt förekommer. Ett rent realistiskt arbetarlitterärt verk. Obefläckat av blodfläckarna från ett magiskt monster, en grotesk köttgolem. Jag gick på bättre vetande och följde inte min ursprungliga idé. Jag snubblade på ett större förlags mållinje och fick refuseringar över hela linjen. Jag var besviken. Både över refuseringarna och över att jag inte skickat in det manus som var tokigast och bäst. Jag hade inte trott på min egen idé. Jag hade visserligen skrivit något diffust i följebrevet om att det fanns en längre version också, men naturligtvis frågade ingen efter den versionen.

På bokmässan 2011 träffade jag Federativs Förlag. Ett förlag jag räknat bort då de inte ger ut skönlitteratur. Trodde jag. De var intresserade av att ge ut Av kött och blod: med eller utan monster. Valet var lätt: jag ville ha det genreöverskridande, jag ville ha det orealistiska, det oförnuftiga i en golem av kött i ett malmöitiskt restaurangkök.

Och det är mitt råd till alla debutanter in spe: tro på galenskapen, låt förnuftet fara.
När förnuftet sover skapas monster.

Releasemingel i Stockholm

Äntligen är Henrik Johanssons debutroman Av kött och blod färdig och detta ska givetvis firas!

Kom förbi Nada på lördag och kolla in den nya boken! Vi på Federativs och författaren Henrik Johansson kommer givetvis vara där. Ta något att dricka, lyssna på grym musik och peppa inför spännande läsning! Perfekt uppladdning inför kvällens andra fester.

Hoppas vi ses!

/Federativs Förlag

PÅ NADA BAR, ÅSÖGATAN 140, LÖRDAGEN DEN 4:E MAJ KL 18:00.

Om Av kött och blod:

"På en rostfri arbetsbänk i ett restaurangkök i östra Malmö låg en golem: en stum, stark och själlös varelse skapad av människohand, byggd av kött. Köttmonstret väntade. En av restaurangens anställda skulle mördas.
Tempi Moderni går med vinst, men det räcker inte. Ledningen vill ha mer. Tempot höjs och inte en krona spenderas i onödan. Med kniven mot strupen blir personalens motstånd hårdare och hårdare. Till slut finns det ingen väg tillbaka.
Av kött och blod är en nyskapande blandning av arbetarroman och deckare.

Henrik Johansson föddes i Dalsland 1973 och har bott i Malmö sedan 1994. Han har bland annat jobbat på bageri och tio år som kock. Henrik skriver regelbundet krönikor i Arbetaren och har publicerat dikter och noveller i bland annat Folket i Bild och Världens ende. Av kött och blod är hans första roman.

Med efterord av Kristian Lundberg.

Evenemanget på facebook.

Signering första maj i Malmö

På första maj kommer det finnas möjlighet att både köpa och få "Av kött och blod" signerad i Malmö. Jag kommer att vara på Falsterboplan (Jesusparken) på Amalthea Bokkafes förhäng till första maj. Start 13:00.

Det är inte jag på bilden.

För övrigt finns bokjäveln nu att köpa på Bokus. Sprid gärna länken.

Attitydundersökningen - ett kapitel ur Av kött och blod

Attitydundersökningen

Knack, knack. Vid knackningen tystnade ljudet av bestick mot tallrikar och utan att vänta på svar öppnades dörren och Yvonne klev in i lunchrummet. Hon hade en bunt papper och kuvert med sig och ursäktade sitt inträde med att det var dags att fylla i den årliga attitydundersökningen.
–  Men det är inte alls bråttom. Ni kan ta hem den om ni hellre vill det.
–  Vi ska väl inte göra den på vår fritid? sa Maj-Britt.
–   Självklart inte, det kan jag inte kräva, ni kan göra den på jobbet när ni får tid över. Här får ni en blankett var. Kontrollnumret är till för att se hur många som kommer in. De är anonyma.
–  Vi fyllde i en undersökning förra året, sa Demitra, och det har inte gjort någon skillnad, varför ska vi fylla i en i år?

Efter en blick på Demitra plockade Yvonne upp ett laxrosa häfte med namnet Arbetshäfte för uppföljning av intern attitydmätning och läste:
–   Vi tillbringar en stor del av vår tid på arbetet. Därför är det viktigt för vårt allmänna välbefinnande att vi har en arbetssituation som vi trivs med, att vi känner att vi kan utvecklas och att vi trivs med våra arbetskamrater. Vi vet också att sannolikheten för att göra ett bra jobb ökar om man trivs på sin ­arbetsplats. Det är därför viktigt att regelbundet mäta hur arbetssituationen upplevs för att få ett underlag till förbättringar. Idén med ­undersökningen är att skapa kraft och delaktighet genom att låta de anställda själva föreslå förbättringsåtgärder.
–  Men förra årets undersökning visade att 87 procent var missnöjda eller mycket missnöjda med lönen. Nästan alla som har jobbat någon längre tid har problem med axlar, knän eller rygg. Var har det blivit av de förändringarna?
–  När det gäller att förebygga arbetsskador så tog jag faktiskt hit en ergonom.
–  Problemet är för fan inte att vi inte vet hur man lyfter rätt, utan att vi inte har tid att lyfta rätt.
–  Ingen åt längre, utan alla lyssnade på de två kvinnorna.
–  Förändringar tar tid, men jag ska läsa upp hur arbetsgången går till så att alla förstår: Med hjälp av OH-bilder eller Powerpoint går chefen igenom undersökningsresultatet på första träffen, resultatet ska förklaras så att alla får förståelse för metoden och för utfallet. På detta analysmöte tillsätts en arbetsgrupp. Tills nästa möte tar arbetsgruppen fram åtgärdsförslag och fattar tillsammans med chefen för arbetsplatsen beslut om vad som skall göras.
Yvonne slutade läsa och såg på Demitra. Du som har så mycket åsikter kanske kan vara med i den arbetsgruppen, om du får arbetskamraternas förtroende förstås.
Yvonnes blick vändes nu mot Terje, som när OH-bilderna nämndes låtsades hänga sig själv. Han dolde sitt pantomimsjälvmord med att låtsas klia sig i huvudet och sa i förbifarten:
–  Alltså, du har rätt att leda och fördela arbetet, om vi tillsammans med dig ska komma fram till vad som skall göras, blir det inte så att det blir du som bestämmer åtgärderna?
–  Inte alls. Hela poängen är att vi ska vara överens. Får ni bara hela bilden klar för er kommer ni förstå besluten bättre. Fyll i undersökningen. Kanske i morgon när jag är på ledarskapsutbildning.
När Yvonne hade gått blev det tyst. Demitra åt maniskt på ett päron. Terje dissekerade matresterna på sin tallrik. Alla såg ut som om de tänkte. Sedan läste de frågorna. Frågorna var abstrakta, allmängiltiga och positivt formulerade påståenden och man skulle svara i vilken utsträckning man höll med om påståendet. I allmänhet var det svårt att ge konkreta svar på dem.
–  ’Jag har tydliga mål i mitt arbete’. Där kan jag hålla med, sa Maj-Britt, jag har lunch, frukost och middag. Tydligare kan det inte bli. Finns det någon som jobbar i en restaurang som inte har tydliga mål i sitt arbete?
–  Lyssna på den här, sa Terje: ’Jag har kunskap om företagets vision och affärsidé.’  Ja, det måste väl vara att tjäna pengar? Den enda rimliga affärsidén för alla företag.
–  ’Jag kan i stor utsträckning påverka hur mitt arbete ska utföras’, läste Maj-Britt. Jag kan påverka ganska mycket, men det vill inte chefen!
–  Den här är ändå bäst, skrattade Terje: ’Jag upplever att min arbetsplats är attraktiv att arbeta på.’

Dagen efter var en bra dag på Tempi Moderni. Inga chefer som störde lugnet. Man hade till och med tid att baka. Vad man skulle baka hade enligt Demitra varit en knäckfråga så det skulle tvunget bli toscakaka. Snart luktade det smält socker.

När man kom in för lunch låg blanketterna och gjorde sig påminda. De verkade mindre anonyma än i går. Förutom kontrollnumret skulle man kryssa i avdelning, kön och åldersintervall. Maj-Britt fyllde i sin enkät med orden:
–  Nu får ni allt vara ärliga, så det kanske händer nåt.
–   Vi fyllde i samma skit förra året, sa Demitra. Det här är slöseri med tid. De vill bara att vi ska tro att de lyssnar på oss. Vi måste tvinga dem att lyssna om det ska hända något.
–  Men vi tvingar dem att lyssna om alla skriver som det är – att vi har för mycket att göra, med för lite folk och för dålig lön.
Demitra vippade med foten och lutade hakan mot knytnäven.
–  Det vet de redan om! Det är cheferna som sett till att det blivit så här. Jag tror att de tänker så här – vi låter dem fylla i en undersökning så känner de att de fått säga sitt och att vi lyssnar – jag köper det inte.
–   Jag ser hellre att alla gör samma sak än att några fyller i och att andra skiter i det. Men jag fattar inte varför de gör sig besväret med alla samtal och undersökningar när de ändå inte verkar lyssna. Det vore ärligare om de bara sa: Vi skiter i vad ni tycker och gör som vi vill.
–  Vi kan gå och kolla på pappren för ledarskapsutbildningen som ligger på Yvonnes skrivbord.
De hämtade chefens papper. De lusläste dem en stund innan Terje hittade en bit som han läste högt:
Orsaken bakom utvärderings­arbetets fortsatta spridning är till stor del symbolisk. Utvärdering producerar magiska siffror som hjälper oss att tro att saker och ting fungerar som de skall. Ansträngningarna visar att en organisation tar sina målsättningar på allvar, bryr sig om resultaten och strävar efter förbättring. Utvärderingsprocessen ger deltagarna tillfälle att dela med sig av sina åsikter och få dem offentligt godkända. Utvärderingsresultat hjälper oss att bygga upp nya övertygelser. Trots att utvärderingsresultat sällan används som beslutsunderlag fungerar de som ett effektivt vapen i politiska strider och som ett sätt att rättfärdiga redan tagna beslut.
–  Där ser man, sa Maj-Britt. Bara bluff och båg.
–  Vad fan gör vi nu? sa Terje.

Nästa dag satt personalen och åt apelsinklyftor från ett fruktfat. Yvonne visade sig i lunchrummet och sa:
–  Har ni fyllt i blanketterna än? Jag är jättenyfiken, vi pratade om det hela dagen igår.
–  Vad händer om vi inte fyller i undersökningen? sa Maj-Britt.
–  Jag kan väl inte tvinga er att fylla i den. Det kan jag ju inte.
I tystnaden som uppstod kunde man höra ljudet av papper som revs sönder.

Attitydundersökningen är ett omarbetat kapitel ur Henrik Johanssons roman Av kött och blod. En kortare version av romanen gick som sommarföljetong i Arbetaren 2011. Novell har publicerats i Arbetaren. Av kött och blod kommer ut på Federativs förlag i maj 2013.

Henrik Johansson

Av kött och blod: Omslag och baksidestext

På en rostfri arbetsbänk i ett restaurangkök i östra Malmö låg en golem: en stum, stark och själlös varelse skapad av människohand, byggd av kött. Köttmonstret väntade. En av restaurangens anställda skulle mördas.

Tempi Moderni går med vinst, men det räcker inte. Ledningen vill ha mer. Tempot höjs och inte en krona spenderas i onödan. Med kniven mot strupen blir personalens motstånd hårdare och hårdare. Till slut finns det ingen väg tillbaka. 

Av kött och blod är en nyskapande blandning av arbetarroman och deckare.

Henrik Johansson föddes i Dalsland 1973 och har bott i Malmö sedan 1994. Skrivandet är ett senkommet intresse men berättandet har alltid funnits där och finslipats bland grannar och arbetskamrater i landbygd och i stad. Han har bland annat jobbat på bageri och tio år som kock. Henrik skriver regelbundet krönikor i Arbetaren och har publicerat dikter och noveller i bland annat Folket i Bild. Av kött och blod är hans första roman.
Med efterord av Kristian Lundberg.

”En levande frustande absurd historia som ringlar sig fram och
låter oss se ett samtida Sverige som vi egentligen inte vill kännas
vid men som vi alla ändå blir en del av. Det är imponerande.”
– Kristian Lundberg, ur efterordet

(Det kommer gå att köpa boken från mitten av maj, bland annat på Bokus. Tänkte ändå att jag skulle visa upp mästerverket. Mer info kommer här på bloggen och på Federativs förlags hemsida.)

Amalthea socialistiska litteraturfestival

Till helgen är det Amalthea socialistiska litteraturfestival. Det är ett späckat program. Jag ska snacka på lördag kl. 16.00. Då kommer det gå att förhandsboka min romandebut Av kött och blod för det futtiga festivalpriset 60 kr.

Och här är hela programmet:

Det är dags att prata om klass.
5-7 april på Amalthea Bokkafé, Kristianstadsgatan 41c i Malmö.

Vi saknar en levande diskussion om klassamhället och anser litteraturen vara en given ingångspunkt till denna. När både ett individualistiskt lyckosökande och skuldbeläggande är accepterad norm ser vi det som en lyckad strategi att kollektivt påminna oss om samhällets strukturella brister.

Litteraturfestivalen är gratis, liksom alla arrangemang på Amalthea alltid är gratis.
Det kommer finnas frukost, lunch och middag till självkostnadspris.

Amalthea Bokkafé är obundet från politiska partier och organisationer och drivs helt ideellt. Donationer mottages tacksamt och går främst till inköp av nya böcker samt Amaltheas hyra (om du så önskar går det bra att öronmärka din donation till ett visst ändamål).

Festivalen är ett samarbete mellan Amalthea Studieförening, Amalthea Bokkafé och ABF.
Du kan också följa informationen via facebook.

Ett program i utskriftsbart format kommer!

Fredag 5 april 

17.00 Invigning

17.30 Lyckliga i alla sina dagar - Nina Björk
Författaren och journalisten Nina Björk talar utifrån sin bok Lyckliga i alla sina dagar (2012) som är en
uppgörelse med dagens konsumtionssamhälle och systemet vi lever i.
Det handlar om pengar. Och det handlar om människor. Vilka är deras värden? Vilka deras värderingar? Och vad händer när själva människolivet blir en fråga om förtjänst?

19.30 Jenny Wrangborg läser dikter
Jenny Wrangborg skriver poesi och prosa, bland annat om arbetets villkor i restaurangbranschen, om solidaritet och tillkortakommanden i den fackliga kampen i en bransch där få är organiserade och arbetsgivarna hårdföra. Förutom diktsamlingen Kallskänken (2010) medverkar hon i en rad fackförbundstidningar, antologier och samarbetar med musiker.

20.00 Att skriva - Lidija Praizovic
Lidija Praizovic berättar om sitt skönlitterära projekt hon skrivit på under de senaste tre åren. Det har handlat om att bokstavligen skriva sig in i livet, våga leva, ta plats, göra sin röst hörd, genom att skriva. Det finns en stark subjektivitet i texten, som skrivs fram med en enorm våldsamhet.

Lördag 6 april

10.00 Litterär frukost med Liv Strömqvist och Sara Granér
Utifrån besökarnas insamlade frågor kommer Liv och Sara att samtala med Anna Kallos om klass och litteratur.

11.30 Litteratur som klasspolitik - Magnus Nilsson
Många arbetarförfattare har försökt använda litteraturen som ett medel för att bekämpa de klassorättvisor som arbetare utsätts för under kapitalismen. Dessa försök aktualiserar en lång rad frågor om estetik, litteraturens produktionsvillkor, kulturpolitik som är värda att analyseras och diskuteras. Magnus Nilsson är professor i litteraturvetenskap vid Malmö högskola och forskar om svensk arbetarlitteratur, frågor om litteratur och klass, frågor om litteratur och etnicitet och heavy metal.

13.00 Hopsnackat, Hopskrivet, Slutsnackat - Frances Tuuloskorpi
Folkrörelse på arbetsplatsen är samlingsnamnet på en serie antologier med berättelser från arbetsplatser där man på olika sätt försökt använda och utveckla kollektiv styrka. Frances Tuuloskorpi, redaktör för bokserien berättar om böckerna och om egna och andras erfarenheter av arbetsplatskamp. Mer om projektet finns på folkrorelselinjen.wordpress.com.

14.30 Arbetsplatsrapporter som ansiktslös arbetarlitteratur – Panelsamtal
Vad fyller arbetsplatsrapporter för syfte? Kan man kalla arbetsplatsrapporter för litteratur? Är det tillåtet för arbetare att skriva arbetarlitteratur, eller skrivs den av journalister/ författare? Vad gör det med tolkningsföreträdet?

I panelen
Magnus Nilsson - som också håller föredraget Litteratur som klasspolitik, se den punkten.

Historikern Andrés Brink Pinto. Har bl. a. skrivit avhandlingen Med Lenin på byrån : normer kring klass, genus och sexualitet i den svenska kommunistiska rörelsen 1921-1939 samt varit redaktör för boken Det stora elefantupploppet och andra berättelser från Sveriges bråkiga 1800-tal.

Maja Hansen. Verksam i Malmö och har skrivit bidrag till Världens Ende-antologierna. Maja har en bakgrund i Syndikalistiska Ungdomsförbundet och är involverad i gruppen Motarbetaren som bland annat arrangerar den årliga klasskampskonferensen Vår Makt.

Moderator är Malin Reimerthi. Malin har en förkärlek till modern svensk arbetarlitteratur och läser på masterprogrammet i litteraturvetenskap vid Lunds universitet.

16.00 Att skriva skönlitterärt om arbete och klass - Henrik Johansson
Henrik Johansson talar om att skriva skönlitterärt om arbete och klass utifrån sin roman Av kött och blod. Hur han skriver, vad han skriver och varför. Boken är en blandning av arbetarroman och deckare som utspelar sig i ett malmöitskt restaurangkök.

17.30 Serieperformance om klass - Dotterbolaget
Dotterbolaget är ett feministiskt serietecknarnätverk för kvinnor och transpersoner. Genom högläsning och bildvisning kommer de att tolka egna och andras verk utifrån temat klass.

Söndag 7 april

10.00 Deltagänget & aktivismdokumentation – Salka Sandén
Salka Sandén är författare till aktivistromanen Deltagänget, skribent och före detta chefredaktör för tidningen Arbetaren. Föredraget tar sin utgångspunkt i romanen Deltagänget och dess tillkomsthistoria, för att utmynna i ett samtal om litterär och annan konstnärlig dokumentation av aktivism och aktivisthistoria.

11.30 Att skildra klass på teaterscenen - Ulf Stenberg och Emil Rosén
Teater Fryshuset står för en annan typ av klasskildring än den etablerade teaterscenen, de är en sakfrågepolitisk teater som står på ungdomarnas sida. De talar om vanmakt och utanförskap, hopplöshet och misstro mot polis, myndigheter och samhälle. De ställer frågor med komplicerde svar; Hur har det blivit så? Teater Fryshuset har tidigare gjort succén Topboy, en huliganberättelse som visar hur våldet blir en drog, med en ofrånkomlig baksmälla.”Förorten brinner” är en pjäs om ungdomars utanförskap och flykten in i en destruktiv livsstil.
Ulf Stenberg och Emil Rosén är grundarna och konstnärliga ledarna. De kommer att berätta om den konstnärliga processen att skildra det som är i skuggan, vad ville de få ut och vad har reaktionerna blivit? Vilken funktion tycker de att Teater Fryshuset har att fylla i ett segregerat klassamhälle?

13.00 Om varat och varan (då & nu) - Kajsa Ekis Ekman
Författaren Kajsa Ekis Ekman kommer att tala utifrån sin uppmärksammade debattbok Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan (2010) som handlar om hur det gick till när prostitution plötsligt började kallas sexarbete, och om en annan sorts prostitution - handeln med graviditet, surrogatmödraskap, och vad som hänt i dessa frågor under de två år sedan boken kom ut.

14.30 Död åt arbetslinjen – länge leve arbete - Paula Mulinari
Som en konsekvens av allt ökade klassklyftor, en ekonomisk kris (som också har drabbat medelklassen) och politisk mobilisering har frågor om klass och arbete återigen intagit den akademiska och offentliga arenan, något som är både nödvändigt och viktigt. En viktig del i denna debatten har en arbetskritik varit. Var finns fokus i denna debatt, vilka gruppers intressen är det debatten fokuserar på? och vad har den för politiska konsekvenser? är några av de frågor som kommer att beröras. Paula Mulinari är doktor i genusvetenskap och lektor i socialt arbete vid Malmö Högskola.

16.00 Workshop i feministiskt skrivande - Malmös Feministiska Nätverk
Vad är feministiskt skrivande och vad innebär det i praktiken? Är det endast politiska manifest och uttryckligen feministiska texter som kan räknas som just feministiska? Vem är det som avgör om en litterär text är feministisk och vad kan en feministisk text ha för betydelse för samtiden?
I en öppen workshop ska vi göra en djupdykning i feministisk litteratur och slita sönder meningarna. Vad innebär exempelvis porträtteringar av sexualitet och kärlek för om en text ska kategoriseras som feministisk? Och vad har ordval, pronomen och beskrivningar för betydelse för litteraturen och feminismen?

Malmös Feministiska Nätverk är ett partipolitiskt och religiöst obundet nätverk som har funnits sedan 2011. De arbetar för att främja den feministiska rörelsen i Malmö och Sverige genom att knyta samman olika grupper och skapa debatt och uppmana till aktivism.

Min påsk

Påsk och bokbloggsjerka. Helgens fråga är:

Vad ska du göra i påsk?

Jag ska se om jag kan få lite ordning i mina pappersbuntar med korrektur, anteckningar från skolan och stenciler. Sortera och slänga är ledorden (det kommer bli en lååång fredag ...).

Sedan skall jag läsa ut och förhoppningsvis recensera Rummets rymder av Georges Perec. Jag antar att jag börjar läsa något nytt också. Kanske Stål av Silvia Avallone.

Vidare skall jag jobba med utgivningen av Av kött och blod som är min debutroman. Till exempel komma fram till var recensionsex skall skickas (är du bokbloggare och intresserad? Mejla mig h_johansson2002@yahoo.se eller förlaget: kontakt@federativsforlag.se).

Nästa helg är det litteraturfestival på bokcafé Amalthea i Malmö. De har frågat om jag vill hålla låda, och det vill jag ju, så jag ska förbereda mitt föredrag där.