”Dagens
arbetarlitteratur är sällan nostalgisk”
Möt Henrik Johansson, kock och
arbetarförfattare, aktuell med romanen Av kött och blod.
Din roman släpptes i maj. Hur känns
det idag?
Det känns bra. Mottagandet har varit
positivt. Jag var inte säker på att boken skulle gå hem hos
deckarläsare men det verkar den ha gjort trots att det finns en viss
bråkighet i genrebeteckningen. Det roligaste är när folk säger
att det inte var vad de förväntade sig, men gillade det.
Det skrivs många litterära
skildringar av arbetsplatser just nu. Vad tror du att det beror på?
Egentligen är jag förvånad att det
inte skrivs fler, arbetsplatser är så bra litterära miljöer,
samtidigt tror jag att det ökade intresset för arbetarlitteraturen
beror på de ökade klassklyftorna. Idag beskrivs ofta allt från
arbetslöshet till dåliga arbetsvillkor som individuella problem.
Arbetarlitteraturen bryter mot det perspektivet och skildrar
kollektiva problem och kollektiva lösningar. Dagens
arbetarlitteratur är sällan nostalgisk. Många som skriver idag har
aldrig varit en del av en stabil arbetsmarknad. Själv började jag
jobba 1992 precis efter krisen och har aldrig upplevt någon
folkhemsk guldålder att blicka tillbaka mot.
Kan litteraturen förändra
samhället?
Litteraturen kan ha en utopisk
dimension. Den visar möjligheten av en annan värld, andra sätt att
leva. Läsandet kan innebära en vilja att förstå andra människor.
Litteraturen kan vara garderobsdörren till andra världar.
Är det relevant att tala om hur
ditt skrivande påverkats av att du jobbat som kock?
Egentligen har det större relevans att
jag inte började som kock. Jag började jobba i brödfabrik
när jag var tjugosju. Hade jag inte gjort det hade jag inte haft så
mycket att jämföra med. På fabriken fanns en sammanhållning och
rutiner för öppna stora konflikter, även om rutinerna inte alltid
funkade. Man var inte lika utsatt. När det blev strul med lönen
gick jag till fackgubben. När det var strul med arbetsmiljön gick
jag till skyddsombudet. Så har det inte varit i köken. Jag tror att
det märks i boken att jag jobbat fysiskt, i miljöbeskrivningarna.
Man svettas och skriker, man bränner sig och skär sig, köket är
en specifik plats att vara på.
Har du några tips till den som vill
skriva om arbete?
Skriv hela tiden. För dagbok. Det blir
ett stöd till minnet och ger en vana att skriva. Försök förstå
vad som händer på arbetsplatsen, se bortom flosklerna, gör det
inte för enkelt. Att vara arbetare i ett kapitalistiskt samhälle är
komplext och innebär ofta motstridiga tankar och känslor.
Henriks boktips:
Ackord, Sture Källberg
Kallskänken, Jenny Wrangborg
allt av Folke Fridell
Rapport från en skurhink, Maja Ekelöf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar