Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse

En bok blir till

Foto: Fredrik Holmquist

För den som vill köpa boken istället för att läsa om tillblivelsen: gå till förlaget.

I februari 2016 kom Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse från tryckeriet. Det är en samling med mina kortare texter: mest noveller men även några dikter, och kanske något däremellan. De flesta berör på något vis ämnen som arbete och klass. En del är tidigare publicerat i tidskrifter och antologier, annat är tidigare opublicerat. Boken har inte funnit den, för mig, vanliga vägen utan växt fram på annat vis.

Läs en av novellerna: Majonnäshoran
Läs en av dikterna: Moder känd (den dikten kommer vara omarbetad och förlängd i boken)

En höstdag 2014 satt jag med en kopp svart kaffe i Antikvantis slitna soffa och tittade ut på den mulna malmöhimlen och tänkte: ”Jag trivs med det här.”

Innehavaren till Malmös minsta antikvariat, Jacob Andersson, hade gett mig tillåtelse att använda lokalen som skrivlya mot att jag höll öppet. När det inte kom in kunder utgjordes min tillvaro av en självvald isolering som är nödvändig för att jag inte ska distrahera mig. Jag har valt att inte skaffa smartphone och det finns ingen uppkoppling på antikvariatet. När jag inte skrev på romaner, skoluppgifter eller recensioner var böckerna det enda jag kunde sysselsätta mig med. Det var bra. Jag skrev och läste mycket som jag inte hade läst om jag inte hade suttit där.

Men innehavaren hade även lovat en annan person att sitta där. Jag var tveksam, men eftersom jag inte ens betalade någon hyra fanns det väl inget mer att säga om det. Den andra personen var Jakob Kaae. Vi drack kaffe och pratade litteratur.

Romanskrivandet gick det sämre med. Jag pluggade till skrivpedagog samtidigt och skrev kortare texter till tidningar: krönikor, recensioner, dikter och noveller. Jag trivdes inte riktigt. Jag skrev visserligen men från den dagen jag började skriva skönlitterärt har jag sett mig själv som romanförfattare: det är det jag gör eller borde göra. De kortare texterna har ibland fungerat som ventiler: idéer, känslor, uppslag har kokat upp och spillt över på papper. De har velat komma ut. Kanske har min självbild som romanförfattare att göra med romanens status i Sverige. Romanen som flaggskepp både för litteraturen och det egna författarskapet. Det egna varumärket skulle en del andra säga. Den publicerade pappersromanen har blivit en mall. Annat hugger av sig armar och ben för att försöka passa in i. Man skulle kunna tro att de kortare texterna är något jag gjort lite halvhjärtat vid sidan av. Så har det inte varit. Tvärtom är novellerna och dikterna allt som oftast bättre genomarbetade än romanutkasten. En text på två sidor går snabbt att skriva, är lätt att arbeta om och smidig att peta i. Jag tror att jag har gått igenom varje text i den här samlingen minst tio gånger. Att arbeta om eller ens läsa igenom en roman på 300 sidor är något helt annat. Däremot tänkte jag mig aldrig novellerna och dikterna som en del av en egen bok. Sitter man tillräckligt länge med mig på Antikvanti får man frågan om man vill läsa något jag precis har skrivit. Om jag minns rätt läste Jakob Kaae först det som skulle komma att bli Johanssons självmedicinering. Sedan Förpuppningen. Och därifrån fortsatte det. Snart sa han:

”Jag vill ge ut det här.”

Jakob Kaae driver Rastlös förlag. Jag visste att han hade mycket att göra, nybliven far och allt, och dessutom pratade vi bara om två eller tre texter. Jag såg det inte som en blivande bok. Men sedan drog vi in de mer realistiska arbetarnovellerna, de mer absurda novellerna, dikterna som baserar sig
på min släktforskning. För även om texterna är skriva i olika stilar och med olika perspektiv så finns det några frågor som återkommer, ämnen de gräver ner sig i likt mjölbaggar som bökar runt i bageriets mjöl.
Vi beslutade oss för att kalla boken för Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse efter en av texterna: en text som likt samlingen i övrigt drar åt olika håll rent stilmässigt.

På sätt och vis tror jag att de tjugofyra texterna som utgör boken säger mer om min litteratur, och om mig, än någon av de romaner jag skrivit eller skriver på. Boken bildar en litteraturbiografisk helhet, med undantaget att krönikor och litteraturkritik inte finns med.

I vanliga fall har jag skrivit färdigt ett manus och sedan skickat det till förlag, så gick det till när min debutroman, Av kött och blod, blev antagen på Federativs förlag. Med den här boken har det varit annorlunda. Inget annat förlag än Rastlös har haft chansen. Istället har boken växt fram genom diskussioner och urval. Det har varit trevligt. Inte lika ensamt som att först skriva en tjock roman och sedan skicka ut.

Det blev en bok och därmed har min självbild som romanförfattare definitivt spruckit. Det var väl på tiden.