Marskultur i Malmö

Några av de pärlor som finns att tillgå i det i annars råblåsiga och rövkalla Malmö i denna månad:

I hösten läste jag Ett dockhem av Henrik Ibsen. Dramat handlar om Nora, en hemmafru i en borgerlig familj, och hennes kamp för att frigöra sig. Könsrollerna, sexualitet och familjen var ett bärande tema inom litteraturen i slutet på 1800-talet och Ibsens pjäs är att av de viktigaste verken.
Med start 15 mars går Nora upp på Malmö stadsteater. Nora är Elfriede Jelineks fristående fortsättning på Ibsens verk: vad som händer med Nora efter uppbrottet från hemmet.

"Om Nora – Vad var det som hände efter att Nora lämnat sin man?
Nora slog igen dörren till dockhemmet redan 1879. Men vad hände sen?

Nora är en vass fortsättning på Ibsens klassiker Ett dockhem. Nobelpristagaren Elfriede Jelinek spinner vidare på historien och nu har Nora fått jobb på en fabrik. Nora förklarar för sina arbetskamrater att hon var tvungen att lämna sin man för att bli en hel människa. ”Sånt där är bara för medelklassen”, får hon till svar. Kvinnorna på fabriken hade gärna varit hemma med barnen och blivit försörjda. Men snart är Nora tillbaka i sin berömda tarantelladans. Hon blir älskarinna till en förmögen industripamp och gör allt för att tillfredsställa honom.

Jelinek ställer frågor kring jämställdhet, klass och politik. Allt iscensatt i en absurd och utmanande atmosfär av sång, dans och sexlekar!
Anna Bergmann är en av Tysklands mest hyllade och uppmärksammade unga regissörer. Hon har arbetat på flera stora teatrar i hemlandet som t ex Maxim-Gorki-Theater i Berlin, Theater Lübeck samt österrikiska Das Burgtheater i Wien."

En lite mer barnvänlig föreställning är barnoperan Andrejs längtan (från ca 5 år). Här möts två giganter: Georg Riedel och Barbro Lindgren. Musiken är skriven av Georg Riedel och librettot av Barbro Lindgren, med delvis nykomponerad musik speciellt för Operaverkstans uppsättning. Andrejs längtan hade premiär i lördags och spelas till 13 april.

Se det här klippet med skådisar, barn och regissör:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=9QKYIgOwyuo#!


Tove Mörkberg debuterar med diktsamlingen Barnen (på Brombergs förlag) och har releasefest nästa lördag. Jag har haft förmånen att höra Tove läsa upp och läsa en del av dikterna och kan kraftigt rekommendera fest och inköp.

På lördag gästar också Ordkommisionen Poeten på hörnet, och där kan man bland annat höra Taliah Pollack

Poeten på hörnet, Malmö

Lördag 16 mars 2013, kl. 19.00

På scen står: ordkommissionärerna Rodmar Sandberg, Andreas Möller, Kristian von Svensson, fantasyförfattaren Taliah Pollack samt elever från Albins folkhögskolas skrivarlinje. Några timmars god underhållning, fri entré och billig fika utlovas. Poeten på hörnet hittar ni på Södra förstadsgatan 65 i Malmö.

Tre absurda män

Jag deltar även denna vecka i Lyrans trioutmaning och denna gång är ämnet att skriva om tre böcker med mansnamn i titeln. Jag tänkte ett tag helt köra på barnlitteratur men nu blev det inte så! Snarare blev den andra gemensamma nämnaren att de alla är lite skruvade.

1. Kurt i Kurtby – Erlend Loe. Loes "pastisch" på hela Knutby-soppan är ganska kul, Kurt och hans familj är på väg till Mumindalen men hamnar i Kurtby istället. Man känner igen historian från medias rapportering: Kirsti brud får Kurt att bli ny pastor, alla är komplett galna. Historien rolig och dråplig, men inte riktigt så bra som jag väntade mig när jag hörde om den. Sjukt snyggt omslag i alla fall. Han påminner om Rasputin.

2. Loranga, Loranga – Barbro Lindgren. Tydligen är Loranga baserad på Barbro Lindgrens man, som brukade åka till jobbet i tehuva och försökte lära barnen att förlora i sport. Loranga, Loranga är en riktigt bra bok, familjen ignorerar helt de normer och värderingar som finns i övriga samhället. Märkligt nog tror jag inte att det finns en enda kvinna med i boken, det vore intressant att veta hur Barbro Lindgren tänkte kring det.

3. Murphy – Samuel Beckett. Murphy är en ganska absurd bok, vilket på sätt och vis gör den svårtillgänglig men jag tror att man inte ska tänka för mycket när man läser den utan följa med i Becketts värld av mentalpatienter och märkligheter. Den sitter kvar i minnet, och det är ett bra betyg. Jag gillar bra första meningar, och i min mening är den här en klassiker, eller vad sägs om: "Anständigt folk höll på att gå till sängs."