Tre absurda män

Jag deltar även denna vecka i Lyrans trioutmaning och denna gång är ämnet att skriva om tre böcker med mansnamn i titeln. Jag tänkte ett tag helt köra på barnlitteratur men nu blev det inte så! Snarare blev den andra gemensamma nämnaren att de alla är lite skruvade.

1. Kurt i Kurtby – Erlend Loe. Loes "pastisch" på hela Knutby-soppan är ganska kul, Kurt och hans familj är på väg till Mumindalen men hamnar i Kurtby istället. Man känner igen historian från medias rapportering: Kirsti brud får Kurt att bli ny pastor, alla är komplett galna. Historien rolig och dråplig, men inte riktigt så bra som jag väntade mig när jag hörde om den. Sjukt snyggt omslag i alla fall. Han påminner om Rasputin.

2. Loranga, Loranga – Barbro Lindgren. Tydligen är Loranga baserad på Barbro Lindgrens man, som brukade åka till jobbet i tehuva och försökte lära barnen att förlora i sport. Loranga, Loranga är en riktigt bra bok, familjen ignorerar helt de normer och värderingar som finns i övriga samhället. Märkligt nog tror jag inte att det finns en enda kvinna med i boken, det vore intressant att veta hur Barbro Lindgren tänkte kring det.

3. Murphy – Samuel Beckett. Murphy är en ganska absurd bok, vilket på sätt och vis gör den svårtillgänglig men jag tror att man inte ska tänka för mycket när man läser den utan följa med i Becketts värld av mentalpatienter och märkligheter. Den sitter kvar i minnet, och det är ett bra betyg. Jag gillar bra första meningar, och i min mening är den här en klassiker, eller vad sägs om: "Anständigt folk höll på att gå till sängs."