söndag 2 september 2012

Vi mala, vi mala ... Leon Larsson

En analys av Leon Larssons dikt Vi mala, vi mala ... håll till godo!

Leon Larsson
Vi mala, vi mala …

Vi mala, vi mala … publicerades i diktsamlingen Ur djupet (1906), författad av Leon Larsson. Larsson var en av den tidens viktigaste arbetardiktare (och därmed en av tidens största diktare över huvud taget, med upplagor på över 10 000 exemplar), han kom från Uppland och hade bland annat varit järnarbetare innan han satsade på att bli författare.

Vi mala, vi mala … innehåller flera typiska drag för dåtidens arbetarlitterära offentlighet: det är relativt kort dikt vilket gör att den har ett format som lämpar sig väl för att återpublicera i rörelsens tidningar; många arbetare hade varken tid eller ekonomiska möjligheter att läsa romaner. Vidare är den skriven på bunden vers vilket gör att den lämpar sig väl till kollektiv högläsning vid demonstrationer eller möten; rim är generellt lättare att komma ihåg och recitera än fri vers. Till det kan man också räkna det propagandistiska innehållet och att den är skriven i vi-perspektiv. På det stora hela kan jag gott tänka mig att Larsson framför sig har sett möjligheten att dikten ska proklameras kollektivt på möten och sammankomster. Det intrycket förstärks också av diktens regelbundna uppbyggnad (både i form av rim och återkommande ord) och den dramaturgiskt korrekta avslutningen med ett hoppingivande revolutionshot.



Ett annat tidstypiskt drag är hänvisningen till andra verk som är kända av det stora folkflertalet, syftet med det är dels att omtolka verkligheten genom litteraturens ögon och dels att det skall vara lättare att bli förstådd. Enligt Furuland inspirerades Larsson av Viktor Rydbergs Den nya Grottesången (som i sin tur har tolkat Grottesången ur poetiska Eddan). För att lättare förstå sig på Larssons verk ska jag säga några ord om förlagorna:
Grottesången är en arbetssång (bara en sådan sak … ) som två jättinor sjunger när de mal i Grottekvarnen, en magisk kvarn som tillverkar vad man önskar. Kvarnens ägare, kung Frode, grips av girighet och tvingar dem slita ont för att han skall få mer guld, men då han inte låter dem vila mal de fram krig istället.
Girigheten blir Frodes död, precis som i Larssons dikt störtas härskaren till slut.

Det kan vara av intresse att veta att intertextualiteten har gått framåt i tiden också. Dan Andersson skrev en dikt vid namn Benkvarnen som publicerades i Kolvaktarens visor (1915); den är dock mer positiv och handlar om naturens kretslopp. Folke Fridell tog upp upp stafettpinnen 1945 med romanen Tack för mig, Grottekvarn.

Vi mala, vi mala i glödande hat
i timmar, i dagar och nätter,
ty guldet vi mala åt krämarnas stat,
åt solens och livsglädjens ätter.
Bildspråket är symboliskt, jordnära och enkelt – jag föreställer mig att Larssons tänkte läsare inte hade några problem med det – guldet står för rikedom för de rika, för fattigdom åt de fattiga. Den styrande klassen beskrivs som boende i slott och borgar, de har livsglädje och solen skiner på dem. De fattiga går klädda i trasor (vilket många förmodligen också gjorde), arbetet leder inte till rikedom utan befäster deras förtvivlade klassposition, de lever i gråhet och dy. Arbetet beskrivs som sorgligt, utförs i pina och plåga.

Vi mala, vi mala … kan tveklöst betraktas som arbetarlitteratur. Visserligen publicerades den inte anonymt i en av rörelsens tidningar, men då Larsson var känd som en arbetarförfattare och publicerades på arbetarrörelsens förlag kopplade läsaren säkert ihop honom med nämnda rörelse. Man visste att Larsson själv var arbetare och skrev för rörelsen. Läsare (och lyssnare) från arbetarklassen kände förmodligen väl igen sig i diktens tema (klasskampen, det tröstlösa arbetet, armodet), dess form (vi-perspektiv, dikt, bunden vers, propagandistisk) och bildspråk (grottekvarnen, guldet, arbetets pina och plåga).
Speciellt vi-perspektiv visar att Larsson identifierar sig med det arbetande folket och förväntar sig att de identifierar sig med honom. Det finns inget diktar-jag i dikten utan det är ett kollektiv som uttalar sig, ”vi” mal dessutom till konungen, krämarnas, åt borgar och slott.
Allt som allt kan man tryggt säga att det var litteratur av en arbetare, för och om andra arbetare.

Jag föreställer mig att Larsson också såg dikten som skolande, och även om han inte gjorde det fungerade den så i praktiken. Bildspråket har en historisk prägel:
Vi mala, vi mala i tärande sorg
åt tusende glädje och lycka.,
Vi mala, vi mala till konungens borg
de skatter, som salarna smycka.

På det sätter binder den samman tidigare generationers arbete och klasskamp med den samtida, visar på klassamhällets kontinuitet.
En annan aspekt av diktens lärande syfte är att den, på sitt sätt, förklarar arbetsvärdeläran (den korta förklaringen får bli att arbete skapar allt värde), att det är arbetarklassen som skapar allt värde i samhället och (underförstått) till slut ska skapa ett rättvist samhälle.
Det gråter och klagar när guldkvarnen går,
det skriar när guldfloden klingar,
ty armodet endast med trasor och sår
det gyllene guldet oss bringar.

Som synes ovan blir de som arbetar i guldkvarnen inte rikare av allt sitt slit, tvärtom, de bryts ner och förblöder. Arbetet skapar värde, guld, men får inget tillbaka. Larsson använder bildspråket och dikten som en allegorisk berättelse över dåtiden och sin samtid men ser, i slutraderna, en sol skymta i öster:
Vi bida i öster det flammande sken,
när uppbrottets stormtimma randas.

Det är möjligt att han helt enkelt syftar på solens uppgång som en ny gryning över ett klasslöst samhälle, men jag tänker mig att det också är möjligt att han faktiskt tänker på den ryska revolution 1905 (dikten publicerade 1906), då arbetare, bönder och soldater skakade om tsarväldet i ett uppror som sträckte sig från den blodiga söndagen 22:e januari till december samma år.

Källor:
Arbetets ansikten, Lars Furuland
Arbetarlitteratur, Magnus Nilsson
Poetiska Eddan
Kolvaktarens visor, Dan Andersson
Tack för mig, grottekvarn, Folke Fridell

Leon Larssons samlade verk har kommit ut i år: Köp på Adlibris eller Bokus eller förlaget bookLund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar