Tre absurda män

Jag deltar även denna vecka i Lyrans trioutmaning och denna gång är ämnet att skriva om tre böcker med mansnamn i titeln. Jag tänkte ett tag helt köra på barnlitteratur men nu blev det inte så! Snarare blev den andra gemensamma nämnaren att de alla är lite skruvade.

1. Kurt i Kurtby – Erlend Loe. Loes "pastisch" på hela Knutby-soppan är ganska kul, Kurt och hans familj är på väg till Mumindalen men hamnar i Kurtby istället. Man känner igen historian från medias rapportering: Kirsti brud får Kurt att bli ny pastor, alla är komplett galna. Historien rolig och dråplig, men inte riktigt så bra som jag väntade mig när jag hörde om den. Sjukt snyggt omslag i alla fall. Han påminner om Rasputin.

2. Loranga, Loranga – Barbro Lindgren. Tydligen är Loranga baserad på Barbro Lindgrens man, som brukade åka till jobbet i tehuva och försökte lära barnen att förlora i sport. Loranga, Loranga är en riktigt bra bok, familjen ignorerar helt de normer och värderingar som finns i övriga samhället. Märkligt nog tror jag inte att det finns en enda kvinna med i boken, det vore intressant att veta hur Barbro Lindgren tänkte kring det.

3. Murphy – Samuel Beckett. Murphy är en ganska absurd bok, vilket på sätt och vis gör den svårtillgänglig men jag tror att man inte ska tänka för mycket när man läser den utan följa med i Becketts värld av mentalpatienter och märkligheter. Den sitter kvar i minnet, och det är ett bra betyg. Jag gillar bra första meningar, och i min mening är den här en klassiker, eller vad sägs om: "Anständigt folk höll på att gå till sängs."

Tre kvinnor

Jag deltar i en trioutmaning från Lyrans Noblesser som går ut på att berätta om tre romaner/noveller/texter med ett kvinnoförnamn i titeln!

Valet var ganska tufft, men här kommer min trio:

1. Frukost på Tiffany's är en klassiker signerad Truman Capote. Den är även filmatiserad med Audrey Hepburn som den fantastiska Holly Golightly (och där har vi kanske en av världslitteraturens bästa namn!). På sätt och vis kanske boken är fusk att nämna, för filmens Tiffany är en krog och inte en kvinna, men i alla fall. Holly är inte bokens berättare, men väl dess huvudperson, en stundtals impulsiv och halvgalen kvinna som gör en del tokigheter för att skaffa pengar. Klart läsvärd!

2. Lysistrate av Aristofanes. Lysistrate är ett grekiskt drama, en komedi, som skrevs 411 före Kristus och dramats huvudperson Lysistrate är en atensk kvinno som tillsammans med andra kvinnor, bland annat från ärkefienden Sparta, organiserar en sexstrejk mot kriget. Det är en hel del skämt under bältet om man säger så ... På många sätt ett intressant drama, jag undrar om det är tänkbart att en manusförfattare i ett krigförande land idag hade kunnat sätta upp en pjäs som uppmanar kvinnorna att stoppa kriget genom en sexstrejk.

3. Sallys söner av Moa Martinson är en fristående uppföljare på hennes debut Kvinnor och äppelträd (som jag för övrigt tycker är snäppet bättre) och handlar om, ja, Sally och hennes fyra söner. En fin skildring av klass och kön av en av våra största författare.    

Tre efternamn

För första gången är jag med i Lyrans tematrio - det vill säga att jag skriver om tre böcker utifrån ett tema som hon har valt.

Veckans uppgift är att: Berätta om en roman/novell/text med ett efternamn i titeln!

1. Daniil Charms och jag - Fredrik Ahlfors: Jag har skrivit lite mer om boken här, men för att vara kortfattad behandlar boken en svensk som får kontakt med den förmodat döde ryske absurdisten Daniil Charms. Det är roligt på ett underfundigt sätt och en bra krok till att läsa något av ryssen själv. Jag fick tag i boken genom att följa förlagets (Trombone) erbjudande om att skriva om en av deras böcker och därefter få en ny bok sänd till mig. Den charmerande herr Charms är på fotot nedanför.

2. Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij - Boken handlar om bröderna och fadern Karamazov och mordet på den senare. Det är ett sannskyldigt mästerverk där humor, mord och existentiella blandas, stötts och blötts. Dostojevskij behärskar det mångstämmiga berättandet som få andra och är befriande rättvis mot sina olika karaktärer, vilket i sin tur ger dem ett enormt djup. Den helgonlike yngsta sonen Aljosja Karamazov är tragiskt nog döpt efter Fjodors yngsta son som dog blott tre år gammal.

3. Mrs Dalloway av Virginia Woolf -Woolfs roman handlar om en dag ur Mrs Dalloways liv, en engelsk kvinna ur övre medelklassen. Woolfs styrka är framförallt hur lätt och obehindrat hon skapar och växlar mellan sina karaktärer. Vill man lära sig någon om att skriva inre monologer rekommenderar jag Virginia Woolf.

Det var allt för den här gången.