Attitydundersökningen
– Men det är inte alls bråttom. Ni kan ta hem den om ni hellre vill det.
– Vi ska väl inte göra den på vår fritid? sa Maj-Britt.
– Självklart inte, det kan jag inte kräva, ni kan göra den på jobbet när ni får tid över. Här får ni en blankett var. Kontrollnumret är till för att se hur många som kommer in. De är anonyma.
– Vi fyllde i en undersökning förra året, sa Demitra, och det har inte gjort någon skillnad, varför ska vi fylla i en i år?
Efter en blick på Demitra plockade Yvonne upp ett laxrosa häfte med namnet Arbetshäfte för uppföljning av intern attitydmätning och läste:
– Vi tillbringar en stor del av vår tid på arbetet. Därför är det viktigt för vårt allmänna välbefinnande att vi har en arbetssituation som vi trivs med, att vi känner att vi kan utvecklas och att vi trivs med våra arbetskamrater. Vi vet också att sannolikheten för att göra ett bra jobb ökar om man trivs på sin arbetsplats. Det är därför viktigt att regelbundet mäta hur arbetssituationen upplevs för att få ett underlag till förbättringar. Idén med undersökningen är att skapa kraft och delaktighet genom att låta de anställda själva föreslå förbättringsåtgärder.
– Men förra årets undersökning visade att 87 procent var missnöjda eller mycket missnöjda med lönen. Nästan alla som har jobbat någon längre tid har problem med axlar, knän eller rygg. Var har det blivit av de förändringarna?
– När det gäller att förebygga arbetsskador så tog jag faktiskt hit en ergonom.
– Problemet är för fan inte att vi inte vet hur man lyfter rätt, utan att vi inte har tid att lyfta rätt.
– Ingen åt längre, utan alla lyssnade på de två kvinnorna.
– Förändringar tar tid, men jag ska läsa upp hur arbetsgången går till så att alla förstår: Med hjälp av OH-bilder eller Powerpoint går chefen igenom undersökningsresultatet på första träffen, resultatet ska förklaras så att alla får förståelse för metoden och för utfallet. På detta analysmöte tillsätts en arbetsgrupp. Tills nästa möte tar arbetsgruppen fram åtgärdsförslag och fattar tillsammans med chefen för arbetsplatsen beslut om vad som skall göras.
Yvonne slutade läsa och såg på Demitra. Du som har så mycket åsikter kanske kan vara med i den arbetsgruppen, om du får arbetskamraternas förtroende förstås.
Yvonnes blick vändes nu mot Terje, som när OH-bilderna nämndes låtsades hänga sig själv. Han dolde sitt pantomimsjälvmord med att låtsas klia sig i huvudet och sa i förbifarten:
– Alltså, du har rätt att leda och fördela arbetet, om vi tillsammans med dig ska komma fram till vad som skall göras, blir det inte så att det blir du som bestämmer åtgärderna?
– Inte alls. Hela poängen är att vi ska vara överens. Får ni bara hela bilden klar för er kommer ni förstå besluten bättre. Fyll i undersökningen. Kanske i morgon när jag är på ledarskapsutbildning.
När Yvonne hade gått blev det tyst. Demitra åt maniskt på ett päron. Terje dissekerade matresterna på sin tallrik. Alla såg ut som om de tänkte. Sedan läste de frågorna. Frågorna var abstrakta, allmängiltiga och positivt formulerade påståenden och man skulle svara i vilken utsträckning man höll med om påståendet. I allmänhet var det svårt att ge konkreta svar på dem.
– ’Jag har tydliga mål i mitt arbete’. Där kan jag hålla med, sa Maj-Britt, jag har lunch, frukost och middag. Tydligare kan det inte bli. Finns det någon som jobbar i en restaurang som inte har tydliga mål i sitt arbete?
– Lyssna på den här, sa Terje: ’Jag har kunskap om företagets vision och affärsidé.’ Ja, det måste väl vara att tjäna pengar? Den enda rimliga affärsidén för alla företag.
– ’Jag kan i stor utsträckning påverka hur mitt arbete ska utföras’, läste Maj-Britt. Jag kan påverka ganska mycket, men det vill inte chefen!
– Den här är ändå bäst, skrattade Terje: ’Jag upplever att min arbetsplats är attraktiv att arbeta på.’
Dagen efter var en bra dag på Tempi Moderni. Inga chefer som störde lugnet. Man hade till och med tid att baka. Vad man skulle baka hade enligt Demitra varit en knäckfråga så det skulle tvunget bli toscakaka. Snart luktade det smält socker.
När man kom in för lunch låg blanketterna och gjorde sig påminda. De verkade mindre anonyma än i går. Förutom kontrollnumret skulle man kryssa i avdelning, kön och åldersintervall. Maj-Britt fyllde i sin enkät med orden:
– Nu får ni allt vara ärliga, så det kanske händer nåt.
– Vi fyllde i samma skit förra året, sa Demitra. Det här är slöseri med tid. De vill bara att vi ska tro att de lyssnar på oss. Vi måste tvinga dem att lyssna om det ska hända något.
– Men vi tvingar dem att lyssna om alla skriver som det är – att vi har för mycket att göra, med för lite folk och för dålig lön.
Demitra vippade med foten och lutade hakan mot knytnäven.
– Det vet de redan om! Det är cheferna som sett till att det blivit så här. Jag tror att de tänker så här – vi låter dem fylla i en undersökning så känner de att de fått säga sitt och att vi lyssnar – jag köper det inte.
– Jag ser hellre att alla gör samma sak än att några fyller i och att andra skiter i det. Men jag fattar inte varför de gör sig besväret med alla samtal och undersökningar när de ändå inte verkar lyssna. Det vore ärligare om de bara sa: Vi skiter i vad ni tycker och gör som vi vill.
– Vi kan gå och kolla på pappren för ledarskapsutbildningen som ligger på Yvonnes skrivbord.
De hämtade chefens papper. De lusläste dem en stund innan Terje hittade en bit som han läste högt:
Orsaken bakom utvärderingsarbetets fortsatta spridning är till stor del symbolisk. Utvärdering producerar magiska siffror som hjälper oss att tro att saker och ting fungerar som de skall. Ansträngningarna visar att en organisation tar sina målsättningar på allvar, bryr sig om resultaten och strävar efter förbättring. Utvärderingsprocessen ger deltagarna tillfälle att dela med sig av sina åsikter och få dem offentligt godkända. Utvärderingsresultat hjälper oss att bygga upp nya övertygelser. Trots att utvärderingsresultat sällan används som beslutsunderlag fungerar de som ett effektivt vapen i politiska strider och som ett sätt att rättfärdiga redan tagna beslut.
– Där ser man, sa Maj-Britt. Bara bluff och båg.
– Vad fan gör vi nu? sa Terje.
Nästa dag satt personalen och åt apelsinklyftor från ett fruktfat. Yvonne visade sig i lunchrummet och sa:
– Har ni fyllt i blanketterna än? Jag är jättenyfiken, vi pratade om det hela dagen igår.
– Vad händer om vi inte fyller i undersökningen? sa Maj-Britt.
– Jag kan väl inte tvinga er att fylla i den. Det kan jag ju inte.
I tystnaden som uppstod kunde man höra ljudet av papper som revs sönder.
Attitydundersökningen är ett omarbetat kapitel ur Henrik Johanssons roman Av kött och blod. En kortare version av romanen gick som sommarföljetong i Arbetaren 2011. Novell har publicerats i Arbetaren. Av kött och blod kommer ut på Federativs förlag i maj 2013.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar