Min debutroman, Av kött och blod, var min första längre
skönlitterära text, men under tiden som gick mellan att jag började
skriva romanen och att den blev publicerad blev jag anlitad som krönikör
på veckotidningen Arbetaren, samt läste en termin litteraturvetenskap.
Jag skrev med andra ord argumenterande, tolkande faktatexter. Texter som
i någon mån gjorde anspråk på att innehålla argument som höll för en
närmare granskning. Och granskningarna kom. Det är så det fungerar och
det är inget att säga om det. En del av kritiken var anonym och kom över
internet. Ibland var den osaklig, ibland inte. Meningsmotståndare
försöker hitta varandras luckor och, om jag säger så, anstränger sig
inte direkt för att förstå varandras argument. Jag är likadan när jag
debatterar på nätet, även om jag försöker att inte medvetet missförstå
andra.
Så jag var inte helt oförberedd på vad som skulle komma när jag romandebuterade.
Trodde jag.
I fredags kom den trettioandra recensionen och jag har fått något
tiotal skriftliga läsarreaktioner och ett otal muntliga. Som
romanförfattare målar man upp en värld, jag har påstått att min värld
heter Malmö och att händelserna i min värld utspelar sig i samtiden. Jag
har riktat hård kritik mot orättvisor och missförhållanden på
arbetsmarknaden i allmänhet och i restaurangbranschen i synnerhet. Och
här är kontentan: Ingen säger emot mig.
Jag påstår att rätten att leda och fördela arbetet är en makt som
öppnar upp för godtycke, mobbing och maktmissbruk. Jag påstår att
ungdomslöner slår ut äldre från arbetslivet. Jag påstår att praktikanter
utnyttjas stenhårt och gör att antalet fasta tjänster minskar. Ingen
säger emot mig.
Jag menar naturligtvis att mina argument är starka och att jag har
rätt, men det är ändå ganska märkligt: här skriver man en skönlitterär
text, en fantasiprodukt, och folk tar det för sanning och köper de,
visserligen outtalade, argument som finns. Men skriver man en faktatext
skärskådas allt man säger och folk letar fel och brister.
Min slutsats kan bara bli att skall man säga sanningar, då gör man
bäst i att hitta på. För ägnar man sig åt fakta antar alla att man
ljuger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar