Häromdagen lyssnade jag på The Braids cover av Queens
klassiska Bohemian Rhapsody och då slog det mig att texten kanske var
influerad av Främlingen av Albert Camus, en av mina favoritböcker.
”Nothing really matters,
Anyone can see,
Nothing really matters,
Nothing really matters to me.”
De raderna sammanfattar Meursaults livshållning, och när låten också innehåller en dialog med mamma:
”Mother, just killed a man.”
så är det inte svårt att se var jag fick den tanken ifrån. Främlingens första rader är fantastiska i sin enkelhet och karakteriserar huvudpersonen och berättaren Meursault:
”Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte.”
En googling senare visste jag inte vad om Freddie Mercury tänkte när han skrev Bohemian Rhapsody, men jag visste att jag inte var ensam om att tolka den som en referens till Främlingen. Inom litteraturvetenskap kallas det här för intertextualitet: när texter relaterar, samtalar, förhåller sig till varandra. Det visste jag naturligtvis inte när jag första gången hörde The Braids cover. Men man lär sig något varje dag.
Och det är en av de bästa sakerna med litteraturen. Det blir bara roligare och roligare! Ju mer man vet, ju mer man har läst, desto mer kan man lära sig och se i en text. Jag älskar när texterna blinkar i smyg åt varandra, eller ger varandra små gliringar och tjuvnyp!
”Nothing really matters,
Anyone can see,
Nothing really matters,
Nothing really matters to me.”
De raderna sammanfattar Meursaults livshållning, och när låten också innehåller en dialog med mamma:
”Mother, just killed a man.”
så är det inte svårt att se var jag fick den tanken ifrån. Främlingens första rader är fantastiska i sin enkelhet och karakteriserar huvudpersonen och berättaren Meursault:
”Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte.”
En googling senare visste jag inte vad om Freddie Mercury tänkte när han skrev Bohemian Rhapsody, men jag visste att jag inte var ensam om att tolka den som en referens till Främlingen. Inom litteraturvetenskap kallas det här för intertextualitet: när texter relaterar, samtalar, förhåller sig till varandra. Det visste jag naturligtvis inte när jag första gången hörde The Braids cover. Men man lär sig något varje dag.
Och det är en av de bästa sakerna med litteraturen. Det blir bara roligare och roligare! Ju mer man vet, ju mer man har läst, desto mer kan man lära sig och se i en text. Jag älskar när texterna blinkar i smyg åt varandra, eller ger varandra små gliringar och tjuvnyp!
Ja, det är ju så kul med litteraturen på det sättet. Gillar tolkningen The Braids gjorde :)
SvaraRaderaGillar också The Braids version mycket!
SvaraRadera