Uppdatering: Boken säljs inte längre på Adlibris. I gengäld har Bokus både sänkt priset och snabbat upp frakten. På Bokus står det att jag skrivit andra böcker också, det stämmer inte.
Det är bara andra författare som råkar heta Henrik Johansson.
Det finns en särskild plats i blogghimlen för oss bokdebutanter. Platsen heter Debutantbloggen och där hade jag i söndags följande inlägg som tar upp en del av de tankar och turer som ledde fram till Av kött och blod.
I övrigt är boken ute hos recensenter och det är oerhört spännande att veta att en del människor faktiskt läser boken (som jag nu kan kalla "bok" och inte "manus" eller "text" eller "romanprojekt"). Bland annat Bokslukare, Vargnatts bokhylla och C.R.M. Nilsson rapporterar att de fått den. Hoppas att de gillar boken!
Nåväl: Låt förnuftet fara!
Henrik Johansson romandebuterar i maj 2013 med köksdeckaren Av kött och blod.
Han arbetade som kock i flera år innan skrivandet tog vid. Han skriver
krönikor i Arbetaren och har publicerat noveller i tidningar och i
antologierna Världens Ende 2 och 3 samt Landet som sprängdes. Han skriver även dikter och recensioner. Henrik har gått Författarskolan på Lunds universitet.
Det
började med ett missförstånd. En redaktör frågade om jag kunde skriva
något om arbete till en antologi. Hon ville ha en artikel, jag skrev en
novell. Den novellen är nu en blodkropp i min roman: Av kött och blod.
Att skriva facklitteratur är att hålla sig till en bestämd form, ett
visst språk och att hålla sig till sanningen. Ljugandet gav mersmak. Det
var betydligt roligare att skriva skönlitteratur.
Att skriva skönlitteratur var, ekonomiskt sett, ett oansvarigt val.
Jag var föräldraledig från mitt jobb som kock på ett av Malmös hotell.
Jag var 36 år gammal och hade aldrig skrivit skönlitteratur. När min son
började dagis gick köksmästaren inte med på att ge mig mer timmar på
dagtid vilket skulle innebära att jag knappt skulle träffa min pojke.
Jag sade upp mig och skrev en roman istället för att harva vidare i
restauranggruvan. Idag, drygt tre år senare, är det dags för utgivning.
Det första utkastet tog tre månader att skriva. Det var kanske för
snabbt. Jag hade läst att Jan Guillou skriver tio sidor om dagen och
bestämde mig för att skriva fem. En granne hävdar att Jan kan skriva så
snabbt för att han har så korta armar. Orden har kortare väg att färdas
mellan hjärnan och fingrarna.
När någon frågade mig vad jag skrev på rodnade jag och svarade något i
stil med: en roman som utspelar sig på en restaurang i Malmö, eller
bara: en köksdeckare. Det var skamligt att svara vad jag egentligen
skrev på. Ett sådant svar hade låtit helt idiotiskt. Så jag brukade fega
och inte berätta att jag skrev om en restaurang där personalen bygger
en golem av kött och charkuterivaror, att denna golem är historiens
mördare.
Alla har sagt att det är oförnuftigt att inte hålla sig till en
genre. Och jag försökte verkligen hålla mig till en genre ibland. Men
det blev inte så. Någonstans i brytpunkten mellan deckare, skräck och
arbetarlitteratur. Det var där jag, eller snarare romanen, hamnade.
Inför den här artikeln öppnade jag det första utkastet. Färdigställt
den 21:a april 2010. Citatet som inledde berättelsen är från konstnären
Goya:
När förnuftet sover skapas monster
När människor propagerar för läsande eller skrivande av förnuftsskäl
blir jag alltid provocerad. För mig är det något som går ut över detta
rationella samhälle. Något jag gör trots att jag inte behöver det, ett
irrationellt ekonomiskt val. Jag läser och skriver för att jag vill det.
Punkt slut.
När det var dags att skicka in manuset till förlag var jag förnuftig
och skickade in en förkortat version där inget övernaturligt förekommer.
Ett rent realistiskt arbetarlitterärt verk. Obefläckat av blodfläckarna
från ett magiskt monster, en grotesk köttgolem. Jag gick på bättre
vetande och följde inte min ursprungliga idé. Jag snubblade på ett
större förlags mållinje och fick refuseringar över hela linjen. Jag var
besviken. Både över refuseringarna och över att jag inte skickat in det
manus som var tokigast och bäst. Jag hade inte trott på min egen idé.
Jag hade visserligen skrivit något diffust i följebrevet om att det
fanns en längre version också, men naturligtvis frågade ingen efter den
versionen.
På bokmässan 2011 träffade jag Federativs Förlag. Ett förlag jag
räknat bort då de inte ger ut skönlitteratur. Trodde jag. De var
intresserade av att ge ut Av kött och blod: med eller utan
monster. Valet var lätt: jag ville ha det genreöverskridande, jag ville
ha det orealistiska, det oförnuftiga i en golem av kött i ett
malmöitiskt restaurangkök.
Och det är mitt råd till alla debutanter in spe: tro på galenskapen, låt förnuftet fara.
När förnuftet sover skapas monster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar