Tekniken förändrar läsandet och litteraturen

Följande text var en del av en hemtenta som jag skrev under kursen Den moderna litteraturen (Lunds universitet). Hemtentan fick den, för mig, svårförståeliga kommentaren att biten härunder var en smula impressionistisk.

Teknik och litteratur

I Götselius och Fischer artikel Textens teknologier behandlas Friedrich Kittlers slutsats att moderns roll i barnets läsutveckling lade grunden för den tidens 1800-talets litteratur och den borgerliga kärnfamiljen: ”Resultatet blir att läs- och skrivkunnigheten på ett entydigt och avgörande sätt knyts till intimsfären. På initial sexualisering och socialisering följer initial alfabetisering, och läs- och skrivundervisningen i moderns knä blir för barnet något oändligt lustfyllt.”¹

Idag får många barn sin första läs- och skrivupplevelse genom att se på en datorskärm, ofta tillsammans med mamma eller pappa. Det kommer att skapa en ny slags läsare och ny litteratur. Enligt en undersökning av Jakob Nielsen, som doktorerade i gränssnittsdesign och datavetenskap vid Danmarks Tekniska Universitet, förknippar vi fortfarande datorer med arbete (vilket tar bort en del av det lustfyllda). Det är troligt att de som levt med datorer från späd ålder inte gör samma självklara sammanlänkning med lönearbete och plikt.

En del internetforum erbjuder författare in spe att lägga ut sina alster för att läsare ska kunna komma med synpunkter. En skribent kan vänta sig två svar som säger emot varandra: någon slår sig för pannan och utbrister ”Wall of text!” medan någon annan undrar varför det finns omotiverade styckeindelningar. Anledningen är att det finns (minst) två olika sorters läsare som likt Cro-Magnon och Neandertalarna samsas på samma kontinent.

Dagens och gårdagens stilistiska norm, i romaner, är att nytt stycke kräver ett byte i tid eller plats, alternativt ett nytt perspektiv (även om radbrytning kan räcka i det senare fallet). Normen på nätet ser annorlunda ut: fetmarkeringar, länkar, upp-punktad text, korta stycken.

De råd som finns om hur man skall skriva för nätet säger en hel del om hur det läses:

• Texterna skall vara kortare än på papper.
• Räkna med att läsaren ”scannar” eller skumläser texten: undvik längre stycken.
• Använd länkar för att dela upp längre avsnitt (vilket också gör läsningen mindre vertikal/hierarkisk).
• Använd summering …

Kittler - förtvivlad men segerviss

Det finns en hel del likheter med journalistiskt text, och kanske är det en av anledningarna till att så många av dagens stjärnförfattare i botten är journalister (Liza Marklund, Jan Guillou osv). Journalistisk text är många gånger uppbyggd på samma sätt som det rekommenderas att internettext skall vara. Det finns vad jag skulle kalla en ”omvänd dramaturgi”: det intressantaste (peripeti/klimax) kommer först, i rubrik och ingress, det finns ingen knorr på slutet. Texterna är korta. Talstreck och nya stycken bryter upp längre textsjok.

Att det här kommer förändra bokens utseende ser jag som självklart; frågan är hur. Kanske kommer romansidans grafiska uppbyggnad se annorlunda ut: kortare stycken, tätare skiften mellan dialog och handling, ”omotiverade” radbrytningar. På det hela taget något som förknippas med en mer fragmentarisk fiktion; vilket är något som dagens och morgondagens läsare borde ha lätt för. Vi är vana att söka information från många olika källor och tar inte sanningar för givna. Det kan stärka den polyfona romanen (som Michail Bachtin diskuterar den i sina studier av Dostojevskijs poetik), där flera olika perspektiv stöts och blöts.

En annan möjlighet är mer ”öppna” och interaktiva verk. Hypertext ger möjlighet till klickbar intertextualitet. Om man ser på dagens sportjournalistik kan man till exempel klicka sig vidare från en match till en enskild spelare för att se hur många mål han eller hon gjorde förra säsong, spelarens längd och vikt eller moderklubb. Det vore spännande om man i ett grekiskt drama kunde klicka sig vidare till vilka andra verk Antigone förekommer i eller vem som är släkt med vem i Gunnlaug Ormstungas saga (något som ju är ett helvete att hålla reda på). Det överflöd av information som finns på nätet och nedladdningsbara böcker är en bra grund för en enorm episk romanvärld. För vad är till exempel online-rollspelet World of Warcraft om inte en stor kollektiv berättelse?

1Tidskrift för litteraturvetenskap, Textens teknologier 2001:1, s. 96.