Recensioner av Av kött och blod

Jag lockas att skriva att mottagandet var det förväntade, men det hade varit att vara efterklok. Det kanske låter negativt, men jag trodde inte recensenterna skulle vara så positiva.

Som blivande författare brukar man få rådet att skriva den historia man vill och tror på. Det är väl mest en plattityd, men jag måste erkänna att efter recensionerna inser jag i alla fall att det viktigaste för mig var konflikterna på arbetsplatsen. Hade någon sågat min beskrivning av restaurangarbete eller dagens arbetsklimat hade jag blivit rätt sur. Tur då att det inte blev så. På något sätt kanske jag har en facklitteraturådra, men det förvånar mig att alla köper min fiktiva sanning (om arbetsmarknaden och konflikterna på jobbet) med hull och hår.

SOL-biblioteket i Lund först i landet.

Jag har samlat de recensioner som trillat in hittills (och kommer uppdatera med fler). Men tro för allt i världen inte recensenterna utan läs boken själv ...

På ett community vid namn Catahya skriver Pia Lindestrand att jag har skrivit en "mycket stilsäker debut" och följer upp med en aspekt av bokens köttgolem som ingen annan tagit upp: "Det finns en djup symbolik här också naturligtvis, för kökspersonalens chefer verkar en golem, en robot vara den perfekta arbetskraften; tanketomma varelser som gör det de blir tillsagda, som kan hålla ett hisnande högt tempo när det behövs för att så, om det inte kommer tillräckligt med gäster, helst upphöra att existera temporärt."

Författarskolestudenten Chriss The Ninja Pirate avslutar med "Sammanfattningsvis, om man är intresserad av att ta del av kritik mot samhället, och dagens arbetsklimat, tycker jag att Av kött och blod är en utmärkt bok att bita tänderna i."

Som många andra tar C.R.M. Nilsson upp att presentationen som deckare var lite missvisande, hon menar att det är en arbetarroman "och som sådan tycker jag den är ganska lysande."
Nilsson tar också upp en aspekt av det kollektivromana: "Konflikten på den här arbetsplatsen skulle vara väldigt tacksamt att använda som fallbeskrivning vid studiet av gruppsykologiska processer. Om jag satte mig ned för att analysera skulle jag kunna peka på ett antal processer som ligger och sjuder under ytan och också hur de egentligen skulle kunna undvika att saker och ting blir värre."

Bernur menar att "Johanssons stil irrar men behåller skärpan: den rör sig över köksvärlden och darrar aldrig eller faller för frestelsen att bli dogmatisk. Intryck summeras, människor presenteras – många människor, kanske för många, då det inte riktigt finns tydliga huvudpersoner att följa."

Kanske är det eviga tvivel, men jag tänkte mig att boken var ganska tråkig. Bokdamen håller inte med:
"Jag fångades av boken från första stund. Den är lättläst och spännande. Det är många intressanta karaktärer och jag ville veta hur det skulle gå för dem.  

Av kött och blod är en realistisk skildring som sticker ut och det ganska rejält."

Västmanländskan uppskattade också karaktärerna och gladde mig med att droppa en favoritreplik:
"Den bufflige diskaren Terje som vinner i längden. Jag ler varje gång han presenterar sig med orden: "Jag är 58 år gammal och väger 112 kilo. Jag är nykter alkoholist och bög. Några frågor på det?". Raka rör :)"
Hon blir tyvärr småirriterad av alla förlupna och felplacerade anföringstecken, och det skär även i mina ögon.

Boktanken tycker att boken är en snackis men kommer med ett väldigt kontroversiellt påstående, hon antyder nämligen att böcker inte nödvändigtvis blir bättre av zombies. Där tror jag litteraturvetenskapen är ense: de allra flesta böcker blir bättre med zombies. Hon skriver:
"den här boken är ruggigt bra och klarar sig utmärkt utan Frankensteins monster, zombies eller mördande kockar."

Jag hade gått och hoppats på att någon skulle gilla matlagningsscenerna och kände en viss frustration tills Mia Eggimans recension kom. Hon skriver: "Man blir lite hungrig när man läser också för det beskrivs vad som tillagas, ljuvliga rätter. (Blir det kokbok nästa eller?)"
En annan sak som glädjer mig är att hon tar exempel från sitt eget arbetsliv:
"Henrik skriver om ett Sverige av idag, där klyftan mellan rik och fattig blir större och där alltid ekonomi går före kvalitet. Demitria får lämna sin son på ett skitigt dagis på grund av att städningen läggs ut på entreprenad. Det är en skrämmande bild men tyvärr sann, jag kan bara flika in mina egna erfarenheter; När jag började som fritidspedagog för 27 år sedan hade vi 15 barn på två heltider+ ett ekonomibiträde på 4 timmar och lokal i ett radhus (typ 5 rum och kök). Idag har vi 37 barn på två heltider i lokaler som motsvarar en liten trerummare."

På Vargnatts bokhylla finns en väldigt engagerad läsare, kul som fan. Så här låter det:
"Man får alltså följa de som jobbar på restaurangen Tempi Moderni, de som jobbar i köket, servitriserna, cheferna. Och där finns det folk jag börjar avsky, folk jag verkligen tycker om och konflikter som drar in mig ganska ordentligt känslomässigt. Jag blir nästan lika frustrerad och arg som personerna i boken blir.
Och det är för mig ett bra betyg på en bok, att den kan dra in mig som läsare så pass mycket."

Bokslukaren Carro är inte bara bokbloggare utan jobbar också på storkök (med mer sympatiska chefer än på Tempi Moderni - tacka gud för det) och skriver en del om romanpersonalens försvar:
"Men kökspersonalen tar saken i egna händer och fortsätter att laga mat på det sätt som gästerna vill ha den, beställer arbetskläder utan att fråga cheferna om lov, skiter i budgeten eftersom det är omöjligt att kunna leva upp till de krav som ledningen kräver. Detta på ett sätt så ledningen inte märker något förrän fakturan på kläderna kommer. Ledningen vill veta vem som är ansvarig för beställningen, men alla nekar."

Lena ger boken en fyra (av fem) i betyg och blev positivt överraskad över att de "små" konflikterna på jobbet kan vara så intressanta:
"Man kanske kan tro att en bok med en handling som denna kunde vara lite torr och tråkig. Men det tyckte i alla fall inte jag. Det märks att författaren är insatt i hur denna bransch fungerar. Han gör berättelsen så intressant så jag kunde inte släppa boken ifrån mig. Gillar både hur han beskriver karaktärerna och arbetsplatsen."

I Röda Malmö (och hos Svensson) skriver Gay Glans om boken som den del av en frambrytande arbetarlitteratur och att "Henrik Johanssons roman stannar inte bara vid att vara lovvärd, han lyckas med konsttycket att förena absurditeter, humor och allvar med arbetarlitteratur så att det blir trovärdigt."
I den väldigt fina recension vill jag dock flagga för spoilervarning. Den går in i handlingen och upplösningen ganska detaljerat.

Även Vänsterns Studentförbund - Lund tar upp genre: "Av kött och blod är en intressant och genreöverskridande berättelse, som närmast är en kombination av arbetsplatsskildring och deckare. Henrik Johansson lyckas kombinera det mest spännande från både dessa genrers olika former av berättande, och skapar något i grunden eget." och gör även en koppling till en av mina svenska förebilder (inte i stil, men väl i genrebrott):
Denna samhällsskildring bör ses i ljuset av Äta Sova Dö (2012) och John Ajvide Lindqvist romaner där en högst politisk realism sätts i kontrast mot vampyrer och zombies. Av kött och blod bör även placeras in i en lång tradition av klassisk arbetarlitteratur, samtidigt som den på ett befriande sätt bryter med denna genre. När vi sett dessa politiska poänger får vi dock inte glömma att Av kött och blod också är spännande läsning. Det är en dramatisk page turner som är svår att lägga ifrån sig och där läsaren verkligen fattar tycke för karaktärerna."

Det var det hela. Avslutningsvis lite boktips.
För den som vill höra fler berättelser från arbetsplatser (jag har bidragit med en del av historierna) rekommenderar jag Hopsnackat (som även blivit teater och kommer gå att se Helsingborg och Höganäs i höst).

En annan restaurangklassiker är Down and out in London and Paris av George Orwell (ja, författaren till Djurfarmen och 1984). Atlantis gav ut den på nytt förra året. Adlibris. På engelska finns den helt gratis (pdf).

Läs också Jenny Wrangborgs restaurangpoesi i Kallskänken.