En ursäkt till en Dante-läsare

För lite över fem år sedan stod jag och en polare i kön till toaletten på krogen Brogatan i Malmö. Vi diskuterade Dantes Den gudomliga komedin (ja, det är helt okej att håna oss för det). En man knackade på min axel och sa:
"Jag hör att ni pratar om Den gudomliga komedin!"
Mannen var entusiastisk, men hade inte tid att prata så många minuter. Han föreslog istället att vi skulle ses nästa söndag i en av Malmös öppna kyrkor, ta med en flaska vin och sitta längst bak och pimpla vin och prata mer om Komedin. Tills dess skulle vi alla ha läst första boken, dvs Inferno.

När söndagen kom befann jag mig, ofrivilligt, på en helt annat plats, som jag inte av egen fri vilja kunde lämna (för enkelhetens skull kan vi kalla platsen "Danmark"). Jag hade inte mannens telefonnummer och grämer mig fortfarande över att han var tvungen att sitta där ensam, om han nu gick dit (men det förutsätter jag).

Nåväl, ditten om datten, som någon slags fruktlös kompensation länkar jag istället till det här:
Den rumänska konstnären Mihai Mihu har byggt upp helvetets nio kretsar i Lego, inspirerad av Dantes Inferno.