fredag 23 mars 2012

Årets läsupplevelse - Främlingen, Albert Camus


För första gången är jag med i något som heter "Bokbloggsjerka". Tillsammans med ett gäng andra bloggar skriver jag ett inlägg på ett tema, som varierar varje helg. Syftet är att få kontakt med andra bokbloggare, och det är ju roligt! Denna gång är ämnet att berätta om årets bästa läsupplevelse.

Jag har inte läst enormt mycket i år, främst för att jag skrivit själv. Sedan har jag också läst en hel del manus som ännu inte är utgivna, men här kommer först en lista på vad jag läst i år och valde mellan:
Korparna – Tomas Bannerhed
Den engelska flaggan – Imre Kertesz
Hej Nostradamus – Douglas Coupland
Marxism och litteratur – Terry Eagleton
Pansarkryssaren – Molly Johnsson
Gamla mästare – Thomas Bernhard
Hemsökelse – Jenny Erpenbeck
Patient 67 – Dennis LeHane
Främlingen – Albert Camus
Dagens vanvett – Maurice Blanchot
Mutationer av Anna-Greta Leijon – Pär Thörn
Döden väntar – Maurice Blanchot
Dikter 1918-1956 – Berthold Brecht
The cannery boat and other Japanese short stories – Takiji Kobayashi

Även om Pär Thörns Mutationer av Anna-Greta Leijon var överlägset roligast var Främlingen av Albert Camus den bästa läsupplevelsen. Jag hade under hösten läst Pesten och den gav mersmak och därför bestämde jag mig för att läsa Främlingen (jag har också en förkärlek för klassiker ...).

"Mamma dog i dag. Eller igår kanske, vet inte. Jag fick telegram från hemmet: "Mor avliden. Begravning morgon. Högaktningsfullt." Det betyder inget. Kanske var det igår."

Redan det inledande stycket (här ovan) sätter tonen för berättelsen och huvudpersonen, Meursault. Han är på många sätt känslomässigt avstängd, dock ingen robot, det är snarare så att han inte tänker, han är impulsiv och råkar hamna i situationer. Man skulle kunna tro att han är en klassisk psykopat (som Ripley) men så är det inte. Han är över huvud taget inte manipulativ och jag tror knappt att han ljuger i hela boken (vilket han hade kunnat göra för att rädda sitt skinn när han senare blir misstänkt för ett grovt brott). I den senare rättegången blir Meursault snarare anklagad för den människa han är än för själva brottet, i synnerhet hans frånvaro av reaktion på moderns död rannsakas.
Bokens utspelar sig i Algeriet, under tiden som fransmännen styrde där, och Meusault är fransman. Så också alla andra som förekommer med namn i boken (tror jag). Den ställer på det viset också frågan om vem som är främling, och till vad. Frankrike är en kolonialmakt, och de fransmän som bor där präglas av det, precis som hela samhället gör.
Det enda som egentligen betyder någonting för Meursault är själva livet, och det betyder inte så mycket heller. Han trivs bättre ute än inlåst, han älskar gärna med en kvinna, men inget orsakar några känslostormar. Av min beskrivning kan man kan förledas att tro att Meursalt är en missanpassad flåbuse som utnyttjar människor i sin omgivning, men det stämmer inte. Han har ett jobb som han sköter och kommer i allmänhet ganska bra överens med människor, han är inte otrevlig eller illvillig.
Trots det sticker boken av ganska mycket, i diverse skrivtips sägs det ibland att huvudpersonen måste vara en karaktärer som läsaren ska kunna identifiera sig med och känna sympati för. Camus visar med all önskvärd tydlighet att så inte är fallet, man kan skapa lysande litteratur utan den ingrediensen. Nåväl, efter jag slutade läsa den har jag bläddrat i den då och då, och jag antar att jag snart läser om den igen.

Det var allt! Man kan följa mig på twitter också, och kolla gärna in mina skrivtips!

11 kommentarer:

  1. Det var väldigt längesedan jag läste något av Camus, men både Pesten och Främlingen var riktigt bra.

    SvaraRadera
  2. Själv är nog Korparna en av de starkase läsupplevelsena hittills för mig i år, men samtidigt har den konkurrans från två-tre andra böcker, får se vad jag väljer i mitt jerka inlägg. Har aldrig läst något av Camus

    SvaraRadera
  3. Bokmal73: Korparna var också bra, men Främlingen var väldigt omvälvande, på ett nyskapande sätt. Tyckte Korparna hade tjänat på att kortas ner 50 sidor.

    Ja, nu när jag läst Främlingen och Pesten ska jag se vad jag kan hitta av honom härnäst. Några rekommendationer?

    SvaraRadera
  4. Jag gillar verkligen författare som kan bygga intressanta karaktärer, som man vill följa med och veta hur det går för. Det är en konst det där och kräver ett skickligt hantverk.

    SvaraRadera
  5. Camus är en vit fläck för mig. En författare man bör ha läst som jag hittils hoppat över. Jenny Erpenbeck är en annan som jag har lust att läsa. Verkar mycket bra!

    SvaraRadera
  6. Anna: Jag kan verkligen rekommendera Erpenbeck: börja gärna med hennes första - Historien om det gamla barnet. En liten pärla på under 100 sidor.

    SvaraRadera
  7. Jag har bara läst stycken ur Främlingen i någon kurs för gymnasiet har jag för mig, men kanske borde ta tag i hela boken någon gång!

    SvaraRadera
  8. Jag har bara läst L'Étranger på franska för över 10 år sedan. Skulle vilja läsa om den på svenska i nutid. Tack för påminnelsen.

    SvaraRadera
  9. Främlingen är en riktig klassikerfavorit! Kul att du valde just den.

    SvaraRadera
  10. Tänk, det var ett bra tag sen man läste den. Mer än 20 år sen... Kul att få återstifta bekanskapen!

    SvaraRadera
  11. Jag tyckte inte om den när jag läste den, fast det var superlänge sedan.

    SvaraRadera