Det handlar inte om amerikansk företagskultur

Krönika i Arbetaren:

Den senaste månaden har ”Dokument Inifrån” visat dokumentärer om hur det är att arbeta på McDonalds och Phone House: företrädesvis unga arbetare har hånats, förnedrats och hetsats av sina chefer. Bland annat tvingades en kvinna göra rent en toalett med en tandborste och grova påhopp har varit mer regel än undantag. Företagens ledningar har svarat att påhoppen har varit undantag och inte regel.

Mitt första jobb var på McDonalds och även om vi inte var riktigt så hårt utsatta var det nog för att dementera att det inte finns något systematiskt och strukturellt problem. Problemen hänger dock mer ihop med kapitalismen än med ”amerikansk företagskultur” eller just den hamburgerkedjan. Visst har de enstaka småpåvarna agerat som svin, och det skall inte tolereras, men de bär inte ensamma på ansvaret. Med hög arbetslöshet och ett jobb som inte kräver längre utbildning blir personalen lätt utbytbar. Det innebär inte bara att man tar vilket skitjobb som helst, utan framförallt att man tar vilken skit som helst på jobbet. I de här jobben är sättet att få folk att arbeta hårdare en direkt kontroll utövad av närvarande chefer som, i och med rätten att leda och fördela arbetet, har mycket stor makt till sitt förfogande. Mot såväl tillfälliga som fast anställda. En makt de har krav på sig uppifrån att utöva. De man väljer till utnämna till lägre chefer har de ”kvaliteter” som krävs: de slickar uppåt, sparkar ner och gillar att utöva makt. De har ofta en lön baserad på vilka resultat de kan tvinga igenom.

Som arbetare finns det inte många medel att sätta emot. Den form av ”whistleblowing” (att påkalla medias uppmärksamhet) som använts kan uppmärksamma problemen men gynnar knappast den som blåser i pipan. På sikt är det bara samhörighet och solidaritet med arbetskamraterna som fungerar. Målsättningen måste vara att småcheferna ska vara räddare för arbetarna på golvet än ledningen. På många av de här arbetsplatserna jobbar man tät med chefen och umgås kanske även privat. Cheferna har varit längre på arbetsplatserna och jobbat sig upp, de kan ofta alla knepen och behärskar arbetet väl. Då är det svårt att dra ner på tempot och undanhålla kunskap från ledningen. Social utfrysning är ett användbart medel. En kockkollega berättade om en köksmästare som skällde ut en kock efter noter – för att sedan få finna sig i att bli ignorerad, ingen lyssnade och ingen svarade på frågor: hoppar du på en av oss får du alla mot dig.

Krönika publicerades i mars 2011.