fredag 7 oktober 2011

Överum - att stänga en vinstgivande fabrik

Krönika i Arbetaren

Jag vet att jag själv har tänkt fel. Jag har tänkt att företag som gör skyhöga vinster är mindre benägna att avskeda. Jag har tyckt att det finns någon logik i det tänkandet. Men den logiken är nog något jag fått från otaliga tidningsartiklar och politiska tyckare – det är i bästa fall grundlösa åsikter och i sämsta fall propaganda – för någon sådan logik finns inte.
För några år sedan berättade vd:n på restaurangen jag då jobbade på att vi hade gått fem miljoner med vinst, pengar som skickades till huvudkontoret. Hur blev då året som följde? Vi samlade matrester i hinkar för att chefen skulle se om vi lagt upp för stora portioner, ledningen planerade in underbemanning för att skära i lönekostnaderna, servitriser fick stänga själva trots risk för rån och överfall. Var det konstigt? Nej, egentligen inte – det var ju just därför ”vi” hade gått så mycket med vinst.

I år delade Inwido ut 290 miljoner kronor till riskkapitalbolaget Ratos, som äger majoriteten av Inwidos aktier. I pressmeddelandet skriver man att utvecklingen för Inwido varit ”mycket god”. Chefen för Ratos har de senaste tre åren tjänat 58 miljoner kronor. Onsdagen den 31:a augusti fick arbetarna på Överum fönsterfabrik beskedet av ägarna, Inwido, att fabriken ska stängas till årsskiftet.
Bakom de här siffrorna och statistiken finns människor av kött och blod; en av dem säger:
”När vi samlades för att få information från företaget, trodde jag att vi skulle få beröm för att vi har gjort ett bra jobb. Vi har jobbat på bra och det har kommit ut många färdiga fönster efter semesteruppehållet. Nu känner jag en sån oerhörd tomhet, det känns som att någon har dött ibland oss.”

När ett nedläggningsbeslut väl kommit är det svårt att gå vidare. I andra länder har fabriksockupationer förekommit. Man kan hänga ut ägarna. När beslutet kom på ett ställe jag jobbade på gjorde vi samma sak som ledningen gör dagligen – vi försökte kapa åt oss så mycket som möjligt, av de smulor som fanns. När besked kom i Överum sjönk produktionen till under 10 % av den normala. Efter att ledningen erbjudit 10 000 kronor extra i två månader om produktionen kommer upp till 90 % röstade arbetarna för att återuppta produktionen. Men faktum kvarstår – det är billigt att säga upp personal i det här landet, billigt att flytta jobben någon annanstans. Det finns ingen kompromiss som innebär att arbetare får en högre lön eller anställningstrygghet om företaget går bra. Man får inget tack för att slita ut sig. Arbetarklassen måste bli mer egoistisk.

Jag rekommenderar alla att stödja och läsa om arbetarna på Överum:
http://overumsolidaritet.wordpress.com/

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

  1. Jätte bra krönika och du skriver fantastiskt, men (ja här kommer ett men :))tycker du verkligen att arbetarklassen ska bli mer egoistiska? Sänker man inte sig till "den giriga överhetens" nivå då? Jag kanske är extremt naiv, men jag tror på en kollektiv kamp som präglas av ödmjukhet och glöd inför deras bristande kunskap om vad som är viktigt här i livet. Jag vill inte tro att lösningen är egoism...

    SvaraRadera
  2. Ja, jag menar en slags "klassegoism" med gemensam nämnare i de som, så att säga, bara har sin arbetskraft att sälja. Jag tror inte vi kan övertyga överheten om att de är snett ute med argument. De kan nog alla argumenten redan.

    SvaraRadera
  3. Jag har ett eget exempel från en liten arbetsplats (ca 15 anställda) som sparkade folk pga att företaget hade ekonomiska problem. Hävdade de iaf, något jag långt ifrån är övertygad om.

    Jag var en av de sparkade och hamnade i en diskussion med en arbetskamrat som också blivit sparkad. Jag menade att vi skulle försöka kräva någon sorts kompensation, typ avgångsnederlag eller vad som helst. Vilket vi antagligen inte hade rätt till, men man kan ju alltid försöka. Min arbetskamrat ville inte detta då han tyckte att han fått tillräcklig lön, och om företaget har dålig ekonomi kan ju inte han kräva mer.

    För mig är detta ett helt obegripligt resonemang. Framförallt när min arbetskamrat inte hade a-kassa och i princip skulle hamna på ruinens brand. Han värnade mer om högste chefen (som också var ägare av företaget) än sin egen situation.

    Så helt klart måste arbetarklassen bli mer egoistisk. Vare sig företag går bra eller dåligt ska vi likt asgamarna där uppe se till att roffa åt oss så mycket som möjligt...

    SvaraRadera
  4. Slutgiltigt besked och arbetsnedläggelse i Överum:
    http://overumsolidaritet.wordpress.com/2011/11/07/slutgiltigt-besked-och-arbetsnedlaggelse-i-overum/

    SvaraRadera