Överum - att stänga en vinstgivande fabrik

Krönika i Arbetaren

Jag vet att jag själv har tänkt fel. Jag har tänkt att företag som gör skyhöga vinster är mindre benägna att avskeda. Jag har tyckt att det finns någon logik i det tänkandet. Men den logiken är nog något jag fått från otaliga tidningsartiklar och politiska tyckare – det är i bästa fall grundlösa åsikter och i sämsta fall propaganda – för någon sådan logik finns inte.
För några år sedan berättade vd:n på restaurangen jag då jobbade på att vi hade gått fem miljoner med vinst, pengar som skickades till huvudkontoret. Hur blev då året som följde? Vi samlade matrester i hinkar för att chefen skulle se om vi lagt upp för stora portioner, ledningen planerade in underbemanning för att skära i lönekostnaderna, servitriser fick stänga själva trots risk för rån och överfall. Var det konstigt? Nej, egentligen inte – det var ju just därför ”vi” hade gått så mycket med vinst.

I år delade Inwido ut 290 miljoner kronor till riskkapitalbolaget Ratos, som äger majoriteten av Inwidos aktier. I pressmeddelandet skriver man att utvecklingen för Inwido varit ”mycket god”. Chefen för Ratos har de senaste tre åren tjänat 58 miljoner kronor. Onsdagen den 31:a augusti fick arbetarna på Överum fönsterfabrik beskedet av ägarna, Inwido, att fabriken ska stängas till årsskiftet.
Bakom de här siffrorna och statistiken finns människor av kött och blod; en av dem säger:
”När vi samlades för att få information från företaget, trodde jag att vi skulle få beröm för att vi har gjort ett bra jobb. Vi har jobbat på bra och det har kommit ut många färdiga fönster efter semesteruppehållet. Nu känner jag en sån oerhörd tomhet, det känns som att någon har dött ibland oss.”

När ett nedläggningsbeslut väl kommit är det svårt att gå vidare. I andra länder har fabriksockupationer förekommit. Man kan hänga ut ägarna. När beslutet kom på ett ställe jag jobbade på gjorde vi samma sak som ledningen gör dagligen – vi försökte kapa åt oss så mycket som möjligt, av de smulor som fanns. När besked kom i Överum sjönk produktionen till under 10 % av den normala. Efter att ledningen erbjudit 10 000 kronor extra i två månader om produktionen kommer upp till 90 % röstade arbetarna för att återuppta produktionen. Men faktum kvarstår – det är billigt att säga upp personal i det här landet, billigt att flytta jobben någon annanstans. Det finns ingen kompromiss som innebär att arbetare får en högre lön eller anställningstrygghet om företaget går bra. Man får inget tack för att slita ut sig. Arbetarklassen måste bli mer egoistisk.

Jag rekommenderar alla att stödja och läsa om arbetarna på Överum:
http://overumsolidaritet.wordpress.com/

Läs även andra bloggares åsikter om arbetaren, överum, nedläggning, arbete, politik