Vad är arbete och klass?

Vi ska ha en skrivcirkel i Malmö om klass och arbete. Frågan om vad arbete och klass är dök upp. Och det är ju skitbra. Läs gärna också Att skriva om klass - där jag tar upp några tankar bakom skrivandet och skrivövningar.

I mitt svar fokuserar jag på skrivandet. Hur skriva om arbete och klass?
För mig är inte det centrala vilket ämne eller vilken genre jag skriver i: det kan vara fantasy eller realism eller dikt eller whatever. Det viktiga är att människorna inte är ensamma öar som seglar runt i ett hav, utan att de existerar i relation till andra, till samhället. Det personliga är politiskt. Det vill säga att de problem mina olika karaktärer har ofta är kopplat till deras position i samhället (vilket inte bara är beroende av klass).

Vad är klass?

Här är en gammal definition, men jag ska gå in mer detaljerat på de olika delarna:

”Klasser är stora grupper av människor som skiljer sig från varandra pga vilka platser de har i produktionen, deras förhållande till produktionsmedlen, deras roll i arbetets organiserande, och (som en konsekvens av detta) hur stor del av samhällets rikedom de får och hur de får det.”

Jag skriver mest skönlitteratur och är inget vidare på att förklara det här på annat sätt, så svaret får också bli hur jag skriver om klass och arbete. Jag använder mina egna texter som exempel. Här är en grundläggande klassindelning i skönlitterär form. Det är inledningen till en text ur min kommande bok:

”Jag var hungrig och gick till handlaren.

Jag sa: Ge mig bröd.

Handlaren gav mig bröd.

Handlaren sa: Ge mig pengar.

Jag sa: Varför?

Handlaren sa: Fråga inte varför, bara ge mig pengar.

Jag sa: Jag har inga pengar.

Handlaren sa: Gå till banken.

Jag gick till banken.

Jag sa: Ge mig pengar.

Banken sa: Varför?

Jag sa: Så jag kan köpa bröd.

Banken sa: Du får ta ett lån.

Och banken gav mig pengar.

Jag var hungrig och gick till handlaren.

Jag sa: Ge mig bröd.

Han gav mig bröd.

Han sa: Ge mig pengar.

Och jag gav honom pengar.

Banken kom till mig och sa: Ge mig pengar.

Jag sa: Varför?

Banken sa: Fråga inte varför, bara ge mig pengar.

Jag sa: Jag har inga pengar.

Banken sa: Skaffa ett arbete.”

Textens jag är arbetarklass (eller kanske rent av arbetarklassEN). Hen har ingen butik och inga pengar. För att få pengar (för att överleva) måste hen arbeta.

Handlaren är mellanskikt/medelklassen. Är tvungen att arbeta, men äger sin egen butik, organiserar arbetet själv, det är dock tydligt att det är banken som bestämmer i slutändan.

Banken är egentligen ingen person. Snarare överklassen som helhet eller kapitalismen.

Jaget lånar pengar. Istället för att först arbeta ihop pengar och sedan äta bröd måste jaget låna. ”Säkerheten” för lånet är jagets arbetskraft. Hen betalar alltså brödet med sitt framtida arbete, sina framtida inkomster (vilket t ex väldigt många studenter gör).

För att sammanfatta jaget med definitionen där uppe: jaget äger inte produktionsmedlen, organiserar inte arbetet, kommer i framtiden sannolikt inte varken äga eller bestämma något heller, delen i samhällets rikedom är liten.

Platsen i produktionen är inte ”bara” en fråga om klass. Den som inte har arbetstillstånd är förpassad utanför den vita, legala arbetsmarknaden. Det är inte enbart en fråga om medborgarskap utan också en klassposition.

När jag säger ”skriv om arbete” så räknar jag ”arbete” som det folk gör på dagarna. Förskolan är mina barns arbete, mitt är idag att skriva, tidigare var det restaurangjobb och bageri. Arbeta är det vi gör för att överleva, och det går att räkna in hushållsarbete här också, men själv skriver jag mest om arbetet utanför hemmet.

Här är dock ett exempel där hemmet även är arbetsplatsen. En dikt, Moder känd, som tar sin utgångspunkt i kvinnor ur min släkthistoria.

Ur Moder känd

”Pigan Gustava Johansdotter 1835-02-03.

Den obevekliga, återkommande mjölkningen, juvret strängt

som senare fabriksvisslan i Vänersborgs skofabrik.

Husbondens kor kallar kvart över fyra på morgonen:

den vita piskan.

Ingenting ägde man.”

Pigan Gustava måste gå upp kvart över fyra på morgonen för att mjölka.

Men den vita piskan, som Ivar Lo döpte mjölkningen till, är inte bara Gustavas problem, det är något hon delar med andra pigor (och bönder utan ”anställda”, men jag skiter i dem nu). Hon måste inte gå upp för att hon är Gustava, utan för att hon är piga. Hon äger inte produktionsmedlen (korna), hon organiserar inte arbetet (hon utför det), hennes plats i produktionen är längst ner (hon kan bara välja mellan att lyda och dra), hennes del av vinsten är liten, och förmodligen får hon den mest i form av boende och mat. Hennes vardag och morgon är bestämd av två saker: att hon är kvinna och att hon är arbetarklass. Diktens ”Ingenting ägde man”, syftar på fysiska ägodelar, produktionsmedel och bostad, men hon har sin arbetskraft och det är den hon säljer varje morgon. Hennes barnbarnsbarn kommer senare jobba på Vänersborgs skofabrik. Det är därför den är med i dikten, men det är en annan historia (delvis: arbetare ärver arbetet, kapitalister ärver kapital).

Gustavas problem med mjölkningen är inte hennes individuella problem, och även om en klassresa hade tagit henne ur situationen hade det inte förändrat något för hennes medsystrar.

För min del gör köns- och klassperspektivet stor skillnad här. Jag tar bort det för att se vad som händer:

”Den obevekliga, återkommande mjölkningen,

juvret strängt.

Korna kallar kvart över fyra på morgonen:

den vita piskan.”

Här är arbetet fortfarande hårt, men vad som saknas är vem som utför det, hur arbetet är organiserat, och, kanske ännu viktigare, vem som tjänar på slitet.

Det kanske verkar egofixerat att analysera mina egna texter, men med dem känner jag att jag kan tolka dem hur vulgärmarxistiskt jag vill utan att göra någon annan sur.

Fråga gärna om något är oklart, eller spåna gärna vidare.