Recension: Bollkastaren

Efterhand som jag började skriva skönlitteratur började jag också läsa mer och mer. Nu blir det ungefär en bok i veckan. Den enda riktiga recensionen jag skrivit är denna, som jag författade till Arbetaren Zenit:


Bollkastaren av Viktor Algren
Förlag: Pluribus

I förlaget Pluribus första skönlitterära utgivning Bollkastaren av Viktor Algren är det roligt och oförutsägbart. Som läsare följer man hur huvudpersonen Julius jobbar på ett tivoli; han knullar, fikar, super och självömkar. Jag trodde att detta skulle vara en arbetarroman av mer klassiskt snitt och blev i början förvånad över orealistiska inslag.

Julius och hans kompisar är unga och aktiva eller sympatisörer till den utomparlamentariska vänstern i Malmö/Lund-området och lokaler som Glassfabriken och India Däck dyker upp.

Algrens beskrivning av det slitsamma och osäkra arbetet på tivolit känns träffande för arbetsplatser där fasta anställningar lyser med sin frånvaro och djungelns lag gäller. Man försöker kapa åt sig så mycket som möjligt och konflikten med arbetsgivaren har en stor del i romanen.

Men det är ändå en bihistoria: romanen handlar huvudsakligen om Julius och hans kaotiska kärleks- och sexliv. Man kan läsa det som en kritik mot, eller en ambivalens inför, både fasta och fria förhållanden. Jag är imponerad över att sexscener klaras utan att det varken blir porrigt, ansträngt eller humoristiskt.

Bitvis finns det en övertydlighet i texten, som jag har svårt för men den bidrar till en ironisk och galghumoristisk ton som jag antar att författaren söker. Bokens styrka är beskrivningen av Julius och hans kompisgäng.

I kontrast till den levande och trovärdiga beskrivningen av dem blir gestaltningen av bokens antagonister ganska platt, vilket i och för sig är förståeligt, chefer som man hatar har en tendens att bli enkelspåriga. Det är mitt intryck – att boken till stor del har tillkommit under långa och mördande tråkiga arbetspass. Tristess är fantasins moder. Jag känner igen mig i de vansinniga vindlar hjärnan börjar röra sig i när man jobbat 12–14 timmar.

Jag kan rekommendera ett köp av denna aktivistiska ungdomsroman om kärlek, arbete och klasskamp.

Kom hos t ex Adlibris eller Bokus.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, bollkastaren, pluribus, viktor algren