Frågan i helgens jerka är:
Läser du helst svenska böcker (eller böcker i svensk översättning) eller läser du gärna böcker på andra språk. Vilka i så fall?
Jag läser helst böcker på svenska men i undantagsfall även på engelska. Någon gång har jag läst en bok på norska och danska. Men en sak jag faktiskt gillar är när man översätter poesi (från engelska för mig då) och visar dikterna på svenska på ena uppslaget och engelska på andra: mer sånt!
Jag vill passa på att pusha för att Taliah Pollack, som gick Författarskolan med mig, ska debutera med sin fantasyroman om Saga Swärd. Se bokens trailer.
fredag 15 juni 2012
torsdag 14 juni 2012
Landet som sprängdes
Lagom till ABF:s hundraårskalas släpps idag Landet som sprängdes - Föreningen Arbetarskrivares senaste antologi. Själv har jag med en novell som heter Kvastens första dag på jobbet. Jag är i mycket fint sällskap vill jag lova. Hela listan finns här nedanför.
Landet som sprängdes
Sverige exploderar. Arbetslöshet är inte kall statistik – det handlar om människor. Unga och invandrade får inte plats, äldre slås ut. Arbetare sliter under allt sämre och hårdare villkor. Många skräms till tystnad. Rädslan tilltar, men under ytan jäser upproret. Vi arbetarförfattare skriver arbetets, arbetarnas och de arbetslösas berättelser. Här berättar vi om ett land som sprängs sönder av orättvisor och ökande klyftor. Hos oss tar drömmen om ett annat liv form. Möt 35 moderna arbetarförfattare.
Medverkande: Kristian Lundberg, Maria Hamberg, Emil Boss, Harri Åman, Eva Hanson, Eirin Anderberg, Andreas Svanberg, Sven Wernström, Jane Morén, David Ericsson, Ann-Gerd Simu, Robert Nyberg, Gustaf Forssell, Jenny Wrangborg, Pelle Olsson, Birgitta Edberg, Ove Allansson, Micke Evhammar, Annamaya Öhlund, Kalle Holmqvist, Peo Rask, Monica Pettersson, Henrik Johansson, Benny Holmberg, Maj-Len Lyth, Kevin Iversen, Ann-Louise Gyllander, Oscar García, Aino Trosell, Erik Pousette, Eva Gustafsson, Heli Kittilä, Åke Johansson, Doris Dahlin, Torgny Karnstedt.
Redaktör: Victor Estby. Form: Peo Rask.264 sidor. Pris 200 kr (150 kr för medlemmar) vid köp av fler än 10 st ger vi 10% rabatt! Beställ
Boken presenteras första gången på ABFs jubileumsvecka den 14 juni 17-19, ABF-huset, Sveavägen 41, Sthlm.
Artikel i Arbetet.
Paketpris under jubileumsdagarna 14-16 juni: Köp Landet som sprängdes för 200 kr och få Skarpt läge på pocket på köpet!
Landet som sprängdes
Sverige exploderar. Arbetslöshet är inte kall statistik – det handlar om människor. Unga och invandrade får inte plats, äldre slås ut. Arbetare sliter under allt sämre och hårdare villkor. Många skräms till tystnad. Rädslan tilltar, men under ytan jäser upproret. Vi arbetarförfattare skriver arbetets, arbetarnas och de arbetslösas berättelser. Här berättar vi om ett land som sprängs sönder av orättvisor och ökande klyftor. Hos oss tar drömmen om ett annat liv form. Möt 35 moderna arbetarförfattare.
Medverkande: Kristian Lundberg, Maria Hamberg, Emil Boss, Harri Åman, Eva Hanson, Eirin Anderberg, Andreas Svanberg, Sven Wernström, Jane Morén, David Ericsson, Ann-Gerd Simu, Robert Nyberg, Gustaf Forssell, Jenny Wrangborg, Pelle Olsson, Birgitta Edberg, Ove Allansson, Micke Evhammar, Annamaya Öhlund, Kalle Holmqvist, Peo Rask, Monica Pettersson, Henrik Johansson, Benny Holmberg, Maj-Len Lyth, Kevin Iversen, Ann-Louise Gyllander, Oscar García, Aino Trosell, Erik Pousette, Eva Gustafsson, Heli Kittilä, Åke Johansson, Doris Dahlin, Torgny Karnstedt.
Redaktör: Victor Estby. Form: Peo Rask.264 sidor. Pris 200 kr (150 kr för medlemmar) vid köp av fler än 10 st ger vi 10% rabatt! Beställ
Boken presenteras första gången på ABFs jubileumsvecka den 14 juni 17-19, ABF-huset, Sveavägen 41, Sthlm.
Artikel i Arbetet.
Paketpris under jubileumsdagarna 14-16 juni: Köp Landet som sprängdes för 200 kr och få Skarpt läge på pocket på köpet!
onsdag 13 juni 2012
Är det verkligen skatt vi vill ha?
Veckans krönika i Arbetaren:
Mona Sahlin har sagt det, och Anders Borg har
upprepat hennes ord: Det är häftigt att betala skatt. I dag möts jag av
nyheten att Mona Sahlin inte blir ny chef för ILO. Synd om henne. Den
misslyckade kampanjen för att få henne vald kostade knappt en miljon
skattekronor. Anders Borg är finansminister och har en hel del att säga
till om när det gäller våra skattepengar. Det är inte märkligt att han
och Mona Sahlin tycker det är häftigt med skatt.
Den här krönikan ska inte handla om min eventuellt bristande skattemoral. Jag gillar nämligen inte att betala skatt. Den skall handla om mitt förtroende för staten. Ett förtroende som visar på en fallande tendens. Jag litar inte på att Borg, Sahlin och deras gelikar kan förvalta våra kollektiva resurser på ett vettigt sätt. Eller det var klumpigt formulerat: jag tror inte ens de har ett intresse av det. De pengar som pumpas in i företagen genom diverse praktikplatser, FAS 3 och annat arbetsmarknadselände är en direkt omfördelning av våra resurser: från fattiga till rika. De försvagar arbetarrörelsen och arbetarklassens möjlighet till framgångsrik kollektiv kamp. Visst, jag vill helst ha ett total annorlunda samhälle, men till dess skulle jag uppskatta om tågen gick i tid och om det gick att ringa en icke-privat vårdcentral och faktiskt komma fram.
I dagens vänster känns det ensamt att skriva att man inte sympatiserar med Borgs och Sahlins skattevurmande. Det är märkligt. Jag vill inte skära ner ytterligare i välfärden, men jag vägrar tro att skattepengarna används på så vettigt sätt att det enda alternativet för ökad välfärd är skattehöjningar.
Dagens Sverige drivs inte som ett företag, tyvärr, det drivs som ett uselt företag där man av ideologiska skäl rear ut sina bästa resurser till riskkapitalister och annat pack.
På de offentliga anställningar som jag haft har cheferna haft rena lekstugan: den egentliga verksamheten har fått vända på kulorna medan cheferna befinner sig på diverse utbildningar. Kärnverksamheter försakas och man lägger pengar på meningslösa projekt som i bästa fall är tänkt att lappa de hål som nedskärningarna borrat upp, i sämsta fall är de en elefantkyrkogård för värdelösa chefer.
Jag är inte sämre än att jag kan komma med några konstruktiva förslag: lägg omedelbart ned Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och ge sjuka och arbetslösa ersättning utan motkrav eller ens utredning. Privatisera Riddarhuset och Kungahuset; sälj ordnar, titlar och namn till de som vill köpa, låt företagen sponsra adeln och monarkin. Där finns pengar att tjäna! Om vi nu skall tvingas se på idrott på arenor döpta efter kaffe och banker så kan gott Bernadottarna få bo i Coca-Cola Castle.
Den här krönikan ska inte handla om min eventuellt bristande skattemoral. Jag gillar nämligen inte att betala skatt. Den skall handla om mitt förtroende för staten. Ett förtroende som visar på en fallande tendens. Jag litar inte på att Borg, Sahlin och deras gelikar kan förvalta våra kollektiva resurser på ett vettigt sätt. Eller det var klumpigt formulerat: jag tror inte ens de har ett intresse av det. De pengar som pumpas in i företagen genom diverse praktikplatser, FAS 3 och annat arbetsmarknadselände är en direkt omfördelning av våra resurser: från fattiga till rika. De försvagar arbetarrörelsen och arbetarklassens möjlighet till framgångsrik kollektiv kamp. Visst, jag vill helst ha ett total annorlunda samhälle, men till dess skulle jag uppskatta om tågen gick i tid och om det gick att ringa en icke-privat vårdcentral och faktiskt komma fram.
I dagens vänster känns det ensamt att skriva att man inte sympatiserar med Borgs och Sahlins skattevurmande. Det är märkligt. Jag vill inte skära ner ytterligare i välfärden, men jag vägrar tro att skattepengarna används på så vettigt sätt att det enda alternativet för ökad välfärd är skattehöjningar.
Dagens Sverige drivs inte som ett företag, tyvärr, det drivs som ett uselt företag där man av ideologiska skäl rear ut sina bästa resurser till riskkapitalister och annat pack.
På de offentliga anställningar som jag haft har cheferna haft rena lekstugan: den egentliga verksamheten har fått vända på kulorna medan cheferna befinner sig på diverse utbildningar. Kärnverksamheter försakas och man lägger pengar på meningslösa projekt som i bästa fall är tänkt att lappa de hål som nedskärningarna borrat upp, i sämsta fall är de en elefantkyrkogård för värdelösa chefer.
Jag är inte sämre än att jag kan komma med några konstruktiva förslag: lägg omedelbart ned Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och ge sjuka och arbetslösa ersättning utan motkrav eller ens utredning. Privatisera Riddarhuset och Kungahuset; sälj ordnar, titlar och namn till de som vill köpa, låt företagen sponsra adeln och monarkin. Där finns pengar att tjäna! Om vi nu skall tvingas se på idrott på arenor döpta efter kaffe och banker så kan gott Bernadottarna få bo i Coca-Cola Castle.
Henrik Johansson
Nyheter med på skattetema i Svd
måndag 11 juni 2012
Jalusi - Alain Robbe-Grillet
Publicerad under namnet Åverkan på en bok i Tidningen Kulturen.
Omslaget är skogsgrönt och har vissa skavanker, som förmodligen kommer från slitage. Bokens höjd är 185 mm, bredd 100 mm och tjockleken mäts till 15 mm. Om man slår upp boken syns en fuktskada längst ner på ryggens insida, den upphör på sid 122. I denna text ignoreras en del av bibliotekets anmärkningar.
Sidnummer och åverkan;
7: Vid fjärde stycket ett blyertskryss, även vid femte stycket ett liknande kryss, det senare krysset sammanfaller med en trolig kaffefläck.
11: Någon har, med blyerts, skrivit ”avund” och dragit ett streck vid andra stycket.
13: Någon har, med blyerts, skrivit ”avund” och dragit ett streck vid tredje stycket. Strecket är längre än det på sid 11, kanske dubbelt så långt.
14: Någon har, med blyerts, skrivit ”avund” och dragit ett streck vid dialogen. Man kan undra om denna någon inte känner till att ”Jalusi”, som är bokens titel, har en dubbel betydelse; både i form av avundsjuka, svartsjuka samt som beteckning för ett förhänge till fönster. Kände denna någon till det vore det kanske uppenbart att ”avund” skulle förekomma i boken.
15: Vid stycket längst upp står skrivet (med blyerts hädanefter om inget annat anges) ”Kritik”. Längre ner på samma sida, vid tredje stycket, står det ”konstigt”.
17: För fjärde gången står nu ”avund” antecknat … Längre ner på sidan står ”Försvarar A. förnekar avund”.
18: Ordet ”deskriptiv” och ett streck över två stycken.
19: Detta är inte acceptabelt, någon har nu, för femte gången, skrivit ”avund” och markerat tredje stycket. Man kan tycka att denna någon borde ha insett att avund är ett av bokens tema, kanske till och med det bärande temat.
20: ”avund och överdrivet deskriptivt” … samt klamrar för de två sista styckena och sidnumret är inringat.
21: Något som påminner om ett brännmärke överst till höger, det är tänkbart, rentav sannolikt, att ”någon” har rökt en cigarett och har tappat den under läsningen. ”skäl?” vid repliken: ”Jag tror nog ändå att jag ska ge mig av”, säger Franck.
23: Vid sidan av en längre miljöbeskrivning har någon skrivit ”Det skiter jag i!!”. Uppenbarligen börjar någon få nog av boken. Det finns ingen anledning att använda sig av två utropstecken i följd. Det är värre än att använda tre. Många svensklärare delar den uppfattningen. Sidnumret är inringat.
24: Någon har skrivit ”skit” högst upp på sidan. En förklaring kan vara att läsaren var trött efter sitt utbrott på sidan innan och har resignerat.
25: En ny karaktär, en inföding, kommer in i handlingen, det stycket är markerat med klammer och kommenterat med ett mycket stort utropstecken.
27: Klammer kring ett stycke om infödingen.
28: Högst upp till vänster står det ”Vet att det är morgon!”. Längre ner står ”Känner de varandra?” och det avslöjar att läsaren inte läst lappen som sitter inklistrad längst bak i boken. Klammer kring infödingen. Igen.
29: ”Vad gör hon!!”, vid första stycket. Observera: två utropstecken!! (sic!)
30: Vid dialogen står det ”Flört”.
31: ”GLOR”
32: Streck vid ett stycke. Texten ”ohyfsad”.
34: Inringat sidnummer. Någon har skrivit ”rasism” vid andra stycket.
36: Ett stycke om en ”neger” är markerat.
40: Det verkade en stund som om anmärkningen ”avund” inte skulle återkomma men här kommer den igen!
48: Någon har skrivit ”Att Någon i anslutning till beskrivningen av bananplantagets rader på s. 28 i mitt ex av den sv. utgåvan av Jalusi anmärkt” längst ner på sidan.
54: Ett stycke om infödingen på bron har markerats med ett streck.
56: Längst ner står skrivet ”att nån på sidan 26 i mitt exemplar av Jalusi, som helt upptas av en beskrivning av sin åsikt med bläck: inpräntat ilsket ”Det skiter jag i!”
57: Längst ner på sidan: ”t.s. 26 fogat en ilsken kommentar med bläck” samt (inringat med blyerts) ”infogat en kommentar med bläck:”
60: Orden ”är angelägen” är understrukna (det är Franck som är angelägen).
69: Längst ner på sidan, en smula till höger om mitten, finns ett förmodat tumavtryck, färgen antyder att tummen är fläckad av kaffe.
101: Någon har ritat en sovande hund i högermarginalen.
105: Ett misstänkt procenttecken.
Näst sista sidan: tolv stämplar. Den första 02.03.71 och den sista 92.02.10. Det är intressant att Malmö Stadsbibliotek under dessa drygt tjugo åren vänt ordningen på datumstämpeln.
----
Textens huvudperson bor på Malmö Stadsbibliotek. För den som läst denna essä eller recension och vill veta lite mer om boken eller författaren i fråga rekommenderar jag Kill Karaoke eller SvD.
Omslaget är skogsgrönt och har vissa skavanker, som förmodligen kommer från slitage. Bokens höjd är 185 mm, bredd 100 mm och tjockleken mäts till 15 mm. Om man slår upp boken syns en fuktskada längst ner på ryggens insida, den upphör på sid 122. I denna text ignoreras en del av bibliotekets anmärkningar.
Sidnummer och åverkan;
7: Vid fjärde stycket ett blyertskryss, även vid femte stycket ett liknande kryss, det senare krysset sammanfaller med en trolig kaffefläck.
11: Någon har, med blyerts, skrivit ”avund” och dragit ett streck vid andra stycket.
13: Någon har, med blyerts, skrivit ”avund” och dragit ett streck vid tredje stycket. Strecket är längre än det på sid 11, kanske dubbelt så långt.
14: Någon har, med blyerts, skrivit ”avund” och dragit ett streck vid dialogen. Man kan undra om denna någon inte känner till att ”Jalusi”, som är bokens titel, har en dubbel betydelse; både i form av avundsjuka, svartsjuka samt som beteckning för ett förhänge till fönster. Kände denna någon till det vore det kanske uppenbart att ”avund” skulle förekomma i boken.
15: Vid stycket längst upp står skrivet (med blyerts hädanefter om inget annat anges) ”Kritik”. Längre ner på samma sida, vid tredje stycket, står det ”konstigt”.
17: För fjärde gången står nu ”avund” antecknat … Längre ner på sidan står ”Försvarar A. förnekar avund”.
18: Ordet ”deskriptiv” och ett streck över två stycken.
19: Detta är inte acceptabelt, någon har nu, för femte gången, skrivit ”avund” och markerat tredje stycket. Man kan tycka att denna någon borde ha insett att avund är ett av bokens tema, kanske till och med det bärande temat.
20: ”avund och överdrivet deskriptivt” … samt klamrar för de två sista styckena och sidnumret är inringat.
21: Något som påminner om ett brännmärke överst till höger, det är tänkbart, rentav sannolikt, att ”någon” har rökt en cigarett och har tappat den under läsningen. ”skäl?” vid repliken: ”Jag tror nog ändå att jag ska ge mig av”, säger Franck.
23: Vid sidan av en längre miljöbeskrivning har någon skrivit ”Det skiter jag i!!”. Uppenbarligen börjar någon få nog av boken. Det finns ingen anledning att använda sig av två utropstecken i följd. Det är värre än att använda tre. Många svensklärare delar den uppfattningen. Sidnumret är inringat.
24: Någon har skrivit ”skit” högst upp på sidan. En förklaring kan vara att läsaren var trött efter sitt utbrott på sidan innan och har resignerat.
25: En ny karaktär, en inföding, kommer in i handlingen, det stycket är markerat med klammer och kommenterat med ett mycket stort utropstecken.
27: Klammer kring ett stycke om infödingen.
28: Högst upp till vänster står det ”Vet att det är morgon!”. Längre ner står ”Känner de varandra?” och det avslöjar att läsaren inte läst lappen som sitter inklistrad längst bak i boken. Klammer kring infödingen. Igen.
29: ”Vad gör hon!!”, vid första stycket. Observera: två utropstecken!! (sic!)
30: Vid dialogen står det ”Flört”.
31: ”GLOR”
32: Streck vid ett stycke. Texten ”ohyfsad”.
34: Inringat sidnummer. Någon har skrivit ”rasism” vid andra stycket.
36: Ett stycke om en ”neger” är markerat.
40: Det verkade en stund som om anmärkningen ”avund” inte skulle återkomma men här kommer den igen!
48: Någon har skrivit ”Att Någon i anslutning till beskrivningen av bananplantagets rader på s. 28 i mitt ex av den sv. utgåvan av Jalusi anmärkt” längst ner på sidan.
54: Ett stycke om infödingen på bron har markerats med ett streck.
56: Längst ner står skrivet ”att nån på sidan 26 i mitt exemplar av Jalusi, som helt upptas av en beskrivning av sin åsikt med bläck: inpräntat ilsket ”Det skiter jag i!”
57: Längst ner på sidan: ”t.s. 26 fogat en ilsken kommentar med bläck” samt (inringat med blyerts) ”infogat en kommentar med bläck:”
60: Orden ”är angelägen” är understrukna (det är Franck som är angelägen).
69: Längst ner på sidan, en smula till höger om mitten, finns ett förmodat tumavtryck, färgen antyder att tummen är fläckad av kaffe.
101: Någon har ritat en sovande hund i högermarginalen.
105: Ett misstänkt procenttecken.
Näst sista sidan: tolv stämplar. Den första 02.03.71 och den sista 92.02.10. Det är intressant att Malmö Stadsbibliotek under dessa drygt tjugo åren vänt ordningen på datumstämpeln.
----
Textens huvudperson bor på Malmö Stadsbibliotek. För den som läst denna essä eller recension och vill veta lite mer om boken eller författaren i fråga rekommenderar jag Kill Karaoke eller SvD.
söndag 10 juni 2012
Trailer för Saga Swärd - omskakare och världsresenär
En av mina kursare, Taliah Pollack, kommer i september, lagom till bokmässan i Götet, ut med sin första bok: Saga Swärd - omskakare och världsresenär. Jag vågar lova spännande och rolig läsning! Jag har inte själv läst hela boken, bara en del utvalda stycken, och ser fram emot släppet. Boken kommer ut på Vombat Förlag.
Som kursare har jag läst en hel del av vad hon har skrivit och måste erkänna att hon sticker av på ett område: hon har en helt överjävlig fantasi, det finns mycket skit i det huvudet. Det kan tyckas vara en udda komplimang, men jag tror att fantasin är en av de områden som är svårast att lära sig (att skriva kan vilken idiot som helst lära sig).
En liten varning innan ni ser trailern, den blir jävligt läskig efter ett tag. Men mig veterligen skadades inga dvärgar under inspelningen.
Här hittar du bokens fan-sida på facebook: Saga Swärd.
Saga
Swärd är arg på det mesta. På mamma och pappa som övergett henne. På
mormor som bara tjatar. På alla som säger att hon är sjuk. Efter olyckan
som dödade hennes tvillingbror upptäcker Saga att hon kan resa till
främmande världar.
Det sägs att en svartkonstnär samlar sina krafter och att Saga har en uppgift att fylla. Men varken hotet om världarnas undergång, doktorns medicinering eller ödet som Omskakare kan stoppa Saga från att söka efter det som gått förlorat.
Snart är stormen här."
Som kursare har jag läst en hel del av vad hon har skrivit och måste erkänna att hon sticker av på ett område: hon har en helt överjävlig fantasi, det finns mycket skit i det huvudet. Det kan tyckas vara en udda komplimang, men jag tror att fantasin är en av de områden som är svårast att lära sig (att skriva kan vilken idiot som helst lära sig).
En liten varning innan ni ser trailern, den blir jävligt läskig efter ett tag. Men mig veterligen skadades inga dvärgar under inspelningen.
Här hittar du bokens fan-sida på facebook: Saga Swärd.
"Följ med Saga Swärd på hennes resa i världen, världarna och allt däremellan!
Det sägs att en svartkonstnär samlar sina krafter och att Saga har en uppgift att fylla. Men varken hotet om världarnas undergång, doktorns medicinering eller ödet som Omskakare kan stoppa Saga från att söka efter det som gått förlorat.
Snart är stormen här."
lördag 2 juni 2012
Antikvanti 4 år!
Antikvanti 4 år!
Lördag 9 juni firar Antikvanti sin 4-årsdag med ett kalas kl 12-16:12.30 Sara Granér visar och läser.
13.00 Henrik Johansson läser ur Malmö-romanen Brf Framsteget, som nu väntar på ris eller ros från förlagen.
13.30 Cecilia Persson läser ur projektet En tugga i taget, som publiceras i olika tidskrifter.
14.00 Susann Wilhelmsson läser ur sitt pågående projekt Den saknade Massan.
14.30 Karin Weidenholm: The sound of light.
15.00 Christian Ekvall: work in process: Personer jag nästan kände.
15.30 Isabell Dahlberg spelar och sjunger.
Antikvanti ligger på Hantverkaregatan 20 i Malmö. Nära St Knuts torg.
Facebook-event
Hjärtligt välkomna!
fredag 1 juni 2012
Att besöka Kierkegaards grav
Helgens bokbloggsjerka ställer frågan:
Har du bokat en resa någon gång bara för att själv få uppleva en miljö som du har läst om i en bok? Om inte, skulle du kunna tänka dig att göra det?
Jag har aldrig besökt någon enstaka ort eller hem för författare - spontant kommer jag att tänka på Martin Andersen Nexö (som alltså är bördig från Nexö, Bornholm). När jag läste Mot Fyren av Virginia Woolf fick jag lust att åka till Isle of Skye (samt laga Boeuf en Daube (burgundisk köttgryta) som äts under middagen som utgör en så central plats i boken). Dessutom har jag varit sugen på att åka till både Narnia och Midgård (och ibland försökt ta mig dit, men misslyckats).
Vid ett besök i Köpenhamn följde jag med en kamrat till Kierkegaards grav, där han ville plocka några grässtrån. Vi var en smula berusade. När man är i Danmark måste man ju värna det svenska kulturarvet och vara minst småfull. Tyvärr blir jag alltid patriotisk när jag är i Danmark och trakasserade några stackare infödingar med att förklara den enorma militära bragd som korsandet av Lilla och Stora Bält innebar. De var skeptiska.
Väl på plats på Assistens Kirkegård kunde vi notera att den näst största stenen tillhörde Niels Bohr och att den största stenen tillhörde Kenny, en medlem i ett mc-gäng.
Kommande publiceringar för mig: I samband med att ABF firar 100 år släpps en antologi från Föreningen Arbetarskrivare. Mitt bidrag är Kvastens första dag på jobbet.
Nu går det för övrigt utmärkt följa och kommunicera med mig på twitter också.
Har du bokat en resa någon gång bara för att själv få uppleva en miljö som du har läst om i en bok? Om inte, skulle du kunna tänka dig att göra det?
Jag har aldrig besökt någon enstaka ort eller hem för författare - spontant kommer jag att tänka på Martin Andersen Nexö (som alltså är bördig från Nexö, Bornholm). När jag läste Mot Fyren av Virginia Woolf fick jag lust att åka till Isle of Skye (samt laga Boeuf en Daube (burgundisk köttgryta) som äts under middagen som utgör en så central plats i boken). Dessutom har jag varit sugen på att åka till både Narnia och Midgård (och ibland försökt ta mig dit, men misslyckats).
Vid ett besök i Köpenhamn följde jag med en kamrat till Kierkegaards grav, där han ville plocka några grässtrån. Vi var en smula berusade. När man är i Danmark måste man ju värna det svenska kulturarvet och vara minst småfull. Tyvärr blir jag alltid patriotisk när jag är i Danmark och trakasserade några stackare infödingar med att förklara den enorma militära bragd som korsandet av Lilla och Stora Bält innebar. De var skeptiska.
Väl på plats på Assistens Kirkegård kunde vi notera att den näst största stenen tillhörde Niels Bohr och att den största stenen tillhörde Kenny, en medlem i ett mc-gäng.
Kommande publiceringar för mig: I samband med att ABF firar 100 år släpps en antologi från Föreningen Arbetarskrivare. Mitt bidrag är Kvastens första dag på jobbet.
Nu går det för övrigt utmärkt följa och kommunicera med mig på twitter också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)