Alla kan inte jobba som programledare på ZTV

 

OM ZINET

Alla kan inte jobba som programledare på ZTV - Texter från Drömfabriken har skapats under 2025 inom ramarna för projektet Drömfabriken. Projektet har gått ut på att tillsammans skriva om konsekvenserna av förlora sitt arbete. Solidars bageri utgjorde exempel och utgångspunkt men projektet riktade sig även till andra som delade samma erfarenheten. Projektet har genomfört med stöd av Malmö Stad.

Alla kan inte jobba som programledare på ZTV - Texter från Drömfabriken

Ladda ner eller läs direkt:

REDAKTION

Henrik Johansson har varit redaktör och projektledare. Mats Kejonen har illustrerat.

Mats Kejonen: https://www.instagram.com/matskejonen/

Henrik Johansson: https://www.instagram.com/johanssonshenke/

Månadens poet i Alingsås

OM FANZINET

Det kom ett mejl. Alingsås bibliotek undrade om de fick utnämna mig till Månadens poet i Alingsås. Så här gick det.

Månadens poet i Alingsås

Ladda ner eller läs direkt:

Den vackra illustrationen på omslaget har min son gjort. Det är en grispotatis.

Läkarna gjorde ett hjärta av gallan

 

OM BOKEN

Läkarna gjorde ett hjärta av gallan har kommit till under 2024-2025 inom ramarna för ett projekt som initierats av RSMH Skåne. Projektet Vi skriver oss själva är finansierat av Psykiatri- och habiliteringsnämnden Region Skåne och Helge Ax:son Johnsons stiftelse.

Läkarna gjorde ett hjärta av gallan

Ladda ner eller läs direkt:

OM REDAKTÖRERNA

Henrik Johansson, f. 1973, och Anna-Maria Olsson, f. 1978, har tillsammans varit projektledare och stått för urval och textredigering. Anna-Maria har gjort illustrationen till omslaget och Henrik har satt boken.

OM RSMH

RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa, är en ideell, icke vinstdrivande organisation med över 5000 medlemmar i 75 aktiva föreningar över hela landet som kämpar för psykisk hälsa genom mötesplatser, aktiviteter, kamratstöd och intressepolitik.

distriksstyrelsen@rsmhskane.se

www.rsmhskane.se

PDF-Bibliotek

Hon ville inte släppa mina händer

Ladda ner eller läs direkt:

Johanssons webbhistorik

Jag uppdaterar inte bloggen så ofta, men i september 2024 kom jag ut med en ny diktsamling.

Förlagets beskrivning:

Johanssons webbhistorik är ett digitalt CV i diktformat. En upptäcktsfärd i distraktion och frustration, från barndomens dataspel med sju barn framför en C64 till Facebookgrupper och ensamheten inför kraven att skicka e-fakturor.

Med precision och en dragning åt det absurda utforskar Henrik Johansson hur vi och vårt språk förändras i mötet med skärmar, appar och artificiell intelligens.

Det har sagts att Henrik Johansson balanserar det egensinniga med det ursinniga. I denna samling vandrar han vilse i internets irrgångar.

För mig och Verbal förlag är det bäst om man beställer den direkt från förlaget, men den går naturligtvis att beställa via de vanliga nätbokhandlarna också.

Beställ här

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött

Som synes uppdaterar jag inte bloggen så ofta, men 21 september 2022 kommer jag ut med en ny bok. Närmare bestämt men första (renodlade) diktsamling.

Här är förlagets beskrivning:

Henrik Johanssons nya bok Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött är ett poetiskt CV. En absurd och bitterljuv resa genom ett yrkesliv som börjar på praktikplatser och slutar i ett författarskap. Arbetskritiken löper som en röd tråd genom sidorna, i tät dialog med delar av den svenska litteraturhistorien.

 

För mig och Verbal förlag är det bäst om man beställer den direkt från förlaget, men den går naturligtvis att beställa via de vanliga nätbokhandlarna också.

Beställ här.

Hon ville inte släppa mina händer

Trots att ingen vet sitt öde, trots att skribenterna inte vet om de kommer stanna kvar i Sverige eller bli utkastade har deltagarna på språkskolan i Rosengårds Folkets Hus tillsammans skrivit en bok om livet på flykt, om det nya landet, om hemlandet, om katter, om vänner, familj, kärlek och saknad.

Dikterna i Hon ville inte släppa mina händer är skrivna på ett språk som är under ständig förvandling, ofta författade på ett modersmål för att sedan kollektivt översatta till svenska, med digitala lexikon i ena handen och pennor i andra.

Boken är sammanställd av mig och Anna-Maria Olsson. Texterna samlades in på språkskolan och tillkom till stor del under ett tiotal poesiworkshops som jag höll i.

Boken kan laddas ner gratis som PDF från Föreningen Arbetarskrivares hemsida.

Och finns att köpa som e-bok på bland annat Bokus och Adlibris.

Medverkande:

Mahdi Awes (även förord), Zahraa Mohammed (även förord), Prince Gnadou, Sabah, Kamel Kasem, Asmaa Abu Daya, Royda Mahmoud Salih, Mohamad Abo Hashem, Layla, Fatimah, Hawa Muhamed, Abbas Shahid Mohammad, Maysoun, Denisa Tota.

Omslag:

Åse Andreasson

Redaktörer:

Henrik Johansson, Anna-Maria Olsson (även illustration)

Efterord:

Pia Jörgensen

Hundarna som dödar män av Takiji Kobayashi

Hundarna som dödar män

av Takiji Kobayashi

Likvaka över Takiji Kobayashi

På höger sida, som en billig tavla av berget Fuji, står berget Tokachi stolt framför den blåa himlen. Här är det högland, och på vänster sida, som om det vore ett skrynkligt, rynkigt lakan, kan man se långt ut över den bergiga regionen. En linje slingrar sig genom botten av en av dessa rynkor, och stiger stegvis åt det här hållet. Det är järnvägen från Kushiro. Tokachifloden är också synlig. Floden ser ut som ett snöre ett barn har lekt med. Ändå, på en del ställen, glänste den som en låga. Det var mitt på dagen, mitt i sommaren. Det kändes som om det när som helst kunde slå ut flammor i den skoningslösa hettan från den brännande solen. Arbetarna som brutit sig fram genom högplatån vacklade fram, dränkta i svett som om de just klivit ur en bastu. Deras irrande ögon var röda och skumma, som rutten sill från Stilla havet.

En av förmännen började springa.

En annan följde honom.

Nästan hundra arbetare kom omedelbart i rörelse. ”Han sticker!”

”Vad fan gör du? Din dumma jävel!”

Förmännen kokade över. Någon fick en smäll mitt i ansiktet. Smack! Man kunde höra ljudet av kött som träffades av slag.

Nu kom chefen ridande. Efter att ha gett pistoler till två eller tre av förmännen så beordrade han dem att omedelbart förfölja rymlingen.

”Vilken dum grej att göra.”

Vem var det? Han kommer fångas in direkt. Och hunden kommer bli glad igen!

På järnvägen nedanför verkade ett passagerartåg, litet som en leksak, vara på väg åt det här hållet. Man kunde höra motorns ansträngda flämtande. Då och då släppte det ifrån sig virvlande plymer av vit rök, som andedräkt en kall morgon.

Den kvällen, som alla andra kvällar, följde förmännen dem noga medan de återvände från arbetet. Solen gick ner bakom deras ryggar och skapade långa skuggfigurer med spadar och hackor. När de hade gått runt berget och anlänt till sina bostäder kunde de höra hästar komma galopperade bakifrån. Han har åkt fast, tänkte alla, när de stannade och såg tillbaka. Det var Genkichi.

Genkichi hade ett rep fastbundet kring sin dyblöta kropp. Repets ände var fäst vid en häst som en av förmännen red. När hästen ökade farten (det gick redan fort) ramlade rymlingen och släpades genom gruset på bergsvägen. Hans skjorta var söndersliten och det rann blod från hans panna och kinder. Det smutsblandade blodet var mörkt som skymningen.

Alla förblev tysta och började gå igen.

(Genkichi var i dåligt skick och han hade ofta sagt att, oavsett vad, så ville han se sin mor i Aomori åtminstone en gång till innan han dog. Han var 23 år. Efteråt fick alla reda på att Genkichi hade grabbat tagit i en planka och hoppat i Tokachifloden, som var vild och lerig på grund av regnet två dagar tidigare.)

Tokachi

Efter middagen sammankallade förmännen alla arbetare till bakgården.

Det kommer hända igen!

”Jag vill verkligen inte gå …” verkade alla säga.

Chefen och förmännen var på bakgården. Genkichi, fortfarande bunden, låg med ansiktet nedåt i mitten av gården. Chefen strök handen över hundens rygg och sa med hög röst:

”Är alla samlade?”

Förmannen sa till arbetarna: ”Det är väl alla?”, och sedan till chefen: ”Ja, det är alla.”

”Okej, då sätter vi igång. Allihopa, vad tror ni kommer hända nu!”

Chefen kavlade upp ärmarna och gav Genkichi en spark. ”Upp mig dig!”

Rymlingen reste sig på ostadiga ben.

”Jaså, så du kan stå upp?” sa chefen och slog plötsligt till Genkichi i ansiktet. Rymlingen raglade som en skådespelare på en scen. Hans huvud hängde tungt mot bröstet. Han spottade. Blod började rinna från hans mun. Han spottade blod två eller tre gånger.

”Se på mig, ditt svin!”

Chefen slet upp hans skjorta och blottade hans bröstkorg. Och sedan signalerade han till förmännen: ”Det är dags!” En av dem lossnade på Genkichis rep. Då vände förmannen Tosahunden mot Genkichi, dess längd lika lång som en fullvuxens mans höjd. Hunden morrade från djupet av sin kraftiga kropp.

”Buss på!” sa han.

Förmannen släppte Tosahunden.

Tosan visade tänderna, sträckte fram sina framtassar och reste sin bakdel … Genkichis kropp skakade men han kunde inte röra fötterna. För ett ögonblick blev det helt tyst. Man kunde inte ens höra ett andetag.

Med ett rytande flög Tosan på honom. Genkichi skrek och viftade vilt med händerna. Han famlade som en blind. Med ett enda hopp flög hunden på Genkichi och sänkte tänderna i honom. De två brottades och vred sig runt två eller tre gånger på marken. Hunden släppte. Den var blodig runt munnen. Hunden skakade av sig jord och grus och gick två eller tre varv runt chefen. Genkichi låg kvar på marken, det ryckte i hans kropp innan han vacklade upp. Utan ett ljud hoppade Tosan återigen på honom. Genkichi slungades mot muren som omringade bakgården. Den hade attackerat igen! Genkichi vände sig åter mot hunden, vilade ryggen mot väggen och började ställa sig upp. Det blodiga ansikte som såg tillbaka på dem var oigenkännligt. De kunde se blodet flyta från hans käke, ner för hans hals, hela vägen ner till hans nakna överkropp, som höjdes och sänktes av flämtande andetag. När han väl stod upp, torkade Genkichi av ansiktet med armen och verkade försöka se var hunden var. Precis i det ögonblick när Genkichi skrek, som om han spottade ur sig något oförståeligt, då röt hunden i triumf.

”Jag är rädd! Mamma!” skrek Genkichi.

Han vände sig om och försökte klättra upp för väggen som en katt. Hunden högg honom bakifrån och låste sina käkar i honom.

Den kvällen bar två arbetare Genkichis kropp till berget, de följdes av en förman. Där grävde de ett hål och begravde honom. Tokachi syntes ännu tydligare i månljuset än vad hon hade gjort under eftermiddagen. Spaden kastade ned jorden i hålet, och träffade kistan med ett kusligt ljud.

På vägen tillbaka, precis när förmannen gick iväg för att pissa, sa en kamrat till en annan: ”Ärligt talat, en vacker dag kommer jag garanterat slå ihjäl den där jävla hunden …”

Översättarens efterord

Den japanska arbetarförfattaren Takiji Kobayashi skrev ”Hundarna som dödar män” 1928. Benjamin Robert Burton översatte den till engelska 2014 och jag har översatt den från engelskan. Det här är den första texten av Kobayashi som är översatt till svenska. Novellen utspelar sig på Hokkaido vilket kanske inte säger så mycket för en svensk läsare. Men Hokkaido var Japans första koloni och i det här skedet av världshistorien så expanderade Japan kraftigt vilket till slut ledde till att de först angrep Kina och sedan USA. Med det i bakhuvudet blir novellen också en berättelse om en blodig kolonisation och en påtvingad industrialisering. Om underkastelse. Där relationen mellan arbetarna och cheferna blir som mellan Japans elit och Hokkaidos ursprungsbefolkning, men också för den delen: som mellan Japans heliga berg Fuji och ”den billiga tavlan”, det stolta Tokachi.

”Hundarna som dödar män” är en våldsam, blodig historia och det kan vara svårt att tro att Kobayashi var en obotlig optimist med stark tro på att världen går att förändra. Hans hopp stod till att människor, arbetare, blev medvetna och därefter gick till gemensam handling, organiserade sig. Det var ett hopp han var noga med att skriva in i sina texter. Och även i ”Hundarna …” kan den uppmärksamme läsaren finna det fröet:

”På vägen tillbaka, precis när förmannen gick iväg för att pissa, sa en kamrat till en annan”.

Mordet på rymlingen Genkichi leder till att arbetarna ser varandra som kamrater, och för Kobayashi är det där hoppet ligger för mänskligheten i stort också: att vi blir kamrater för varandra, att vi organiserar oss.

Men novellens författare drabbades också av samma öde som Genkichi. Takiji Kobayashi torterades till döds av polisen, endast 29 år gammal. Men hans verk har levt vidare, hans främsta roman, Kani kōsen (ung. Krabbfartyget) blev oväntat en bestseller 2008, och fick på det viset många unga arbetare med osäkra anställningar att fråga sig vad som är fel med klassamhället, och vad man kan göra åt det.

/Henrik Johansson

Brev från en cell i Göteborg och Stockholm

På torsdagen 30 maj är det releasefest i Göteborg.
Jag kommer samtala med Ann Ighe.
Hela kalaset börjar 18.30.
Plats: Studio Chanslös, Fabriksgatan 32 (tredje våningen).

Dagen efter bär det av till Stockholm för en späckad kväll på Cyklopens biblioteksbar:

☽❀☼ Biblioteksbar. 31.5.2019 18.00—00.00 ☽❀☼Varmt välkomna till vårens enda biblioteksbar. Kvällen innehåller bland annat poesi, performance, disco, mat, enkla blomsterarrangemang och en dubbel-release från Federativs förlag. Programmet pågår mellan sju och nio, men kom gärna tidigare och stanna till sent!

Mer om programmet:

☼❀☽ Felicia Mulinari läser ur Det som inte kan utplånas ☽❀☼Felicia Mulinari är poet, lärare och skribent verksam i Malmö och Det som inte kan utplånas är hennes litterära bokdebut. Diktsviten är sprungen ur en kollektiv erfarenhet av rasism och våld och beskrivs som en stridsskrift där ilskan blandas med sorg, stoltheten med skam, där mödrarnas exil och ömhet omvandlas till barnens gemenskap och kamp.

☼❀☽ Performance av Rebecca Digby ☽❀☼Rebecca Digby är musiker och konstnär bosatt i Stockholm. Digby arbetar ofta med film och performance och var bland annat med på Modernautställningen på Moderna museet 2018 med en maskin som producerar medberoende. Mer info om kvällens performance kommer senare.

☼❀☽ Release: Henrik Johansson – Brev från en Cell ☽❀☼Henrik Johansson är författare, kritiker och skrivpedagog bosatt i Malmö. I Brev från en Cell, som är Johanssons fjärde bok, får vi följa Patrik som under milleniets första år dras till Reclaim the Streets-rörelsen i Malmö. Det är en berättelse om socialt arv, sociala rörelser, om flykt och kollektiv strävan.

☼❀☽ Release: Emil Boss – Sydafrikanskt vin – en annorlunda vinbok ☽❀☼Förra året sålde Systembolaget 20 miljoner liter vin från Sydafrika och det mest sålda rödvinet i Sverige var en sydafrikansk bag-in-box. Men hur produceras egentligen vinet? Och hur lever människorna som tillverkar det? I poeten och den fackliga aktivisten Emil Boss reportagebok granskas arbetsvillkoren bakom flera av Systembolagets storsäljare och vi får möta lantarbetarna på sydafrikanska vingårdar.

☼❀☽ DJ Johan Hellis spelar disco ☽❀☼Johan Hellis har hörts på både skogsfester och obskyra kulturföreningar runt om i Stockholm i ett decennium. Till kvällen tar han med sin mest spretig-fantastiska disco.

Och den 1 juni är det Stockholm Anarchist bookfair på Midsommargården.

Jag och flera andra arbetarskrivare är med. Ett urval ur programmet:

Många arbetarskrivare är med (och vi har en egen punkt).

10.30 - Skrivarworkshop med Sara och Hanna Wikman.
11.00 - Sydafrikanskt vin : En annorlunda vinbok - Emil Boss.
13.30 - Brev från en cell - Henrik Johansson
14.30 - Litteratur underifrån – Arbetarskrivare

Brev från en cell - releasefest!

Woop!

Releasefest för Brev från en cell! Och platsen är den klassiska aktivistkällaren Café Revolt!

Boken:
Gatufester, kravaller, polisvåld och kollektiv. Romanen Brev från en cell tar sin utgångspunkt i Reclaim The Streets-rörelsens Malmö år 2000, men det är också en berättelse om socialt arv och hur någon som levt sitt liv i konfrontation med samhället hittar ett sammanhang där motståndet blir en kollektiv kraft.

Boken kommer såklart gå att köpa på plats.
Nån form av förtäring blir det väl också.

Fyller på med program efterhand, med det blir mer tjöt än uppläsning.
Kanske sätter vi också upp fotoutställningen Aktivisternas egna bilder.

Kan du inte komma men vill köpa boken?
Då är bokbörsen bästa och billigaste alternativet. Flest pengar hamnar då i rätt fickor.
Brev från en cell

Men boken finns så klart också på Adlibris och Bokus.

En krogknegares sånger

Möt Henrik Johansson, författaren bakom köksdeckaren Av kött och blod och Stina Künstlicher, vismusikern bakom arbetareposet En Krogknegares Sånger. Tillsammans har de jobbat 25 år i krogsvängen - nu ger de en föreställning full av skratt och igenkänning från den skitiga och fantastiska restaurangbranschen. Arrangeras i samarbete med ABF Skåne.

Vill du boka in oss?
Mejla johanssonshenke(at)gmail.com

Kommande spelningar
8 maj, 18.00 – Osby Bibliotek
10 maj, 13.00 – Mötesplatsen Burlöv
16 maj, 18.00 – Mötesplats Tuppen, Malmö

Ett barn som inte går att skryta med i sociala medier

Recension publicerad i Mål & Medel Nr 3/2019

Roman. Cilla Jackert, F som i sämst, Rabén & Sjögren 2018.

"”Jonna, hur känns det att ha en fantastisk syster?” Katinka vände sig mot mig, men det var inte meningen att jag skulle svara. Och det var tur, eftersom hon nog inte ville veta hur det verkligen kändes att vara lillasyster till någon så fantastisk som Miriam."

Med F som i sämst vill Cilla Jackert berätta om ett barn som det inte går att skryta med i sociala medier. Tolvåriga Jonna ligger helst i sin säng, petar sig i näsan och äter godis. Hon är sämst i skolan, sämst på kompisar och har inga intressen förutom youtube, näspetning och godis. Den äldre systern Miriam är hennes raka motsats: skolans hyllade ljus, duktig på musik och alltid med ett släptåg kompisar och beundrare efter sig. I bokens prolog får vi en inblick i hur Jonnas tankar vandrar när hon har ett prov. Det är uppenbart att hon har koncentrationssvårigheter. Det gör också att det blir en bok om skola och föräldrar som inte förstår hur svårt det är att jobba när ens hjärna inte riktigt fungerar som alla andras.
När Miriam får allt beröm och all positiv uppmärksamhet hämnas Jonna inte mot föräldrarna, utan mot den framgångsrikare systern. Hon går regelbundet in i systerns rum och tar småpengar, örhängen och hennes dagbok.

Trots Miriams framgångar är mamma och pappa inte helt nöjda. Miriam är nämligen inte tillräckligt stolt över sina bedrifter, inte så pigg på att visa upp sin fantastiskhet som de önskade.

Det allvarliga ämnet till trots är boken präglad av en mörk humor, främst genom Jonnas blick på sin omgivning och hennes ovilja att anpassa sig till vad som förväntas av henne. Tidvis är det också tung läsning, som när pressen på Jonna gör att hon tar ut sin frustration på sin syster.

Föräldrarna är en del av problemet. Deras försök att förverkliga sig själva genom sina barn sätter en orimlig press på den äldre systern och får den yngre att känna sig otillräcklig.

För att visa upp Jonnas misslyckanden använder författaren systern som kontrast och bollplank. Och även om boken är både rolig och läsvärd gör det tyvärr att berättelsen handlar mer om framgången och framgångens pris, om det barnet som går att skryta med i sociala medier. Handlingen kräver nästan också att författaren gör våld på huvudpersonens passivitet. För att få boken framåt måste Jonna upp ur sin säng. Det som får Jonna att röra på sig är kärleken till systern som trots allt finns där.

Henrik Johansson

Boken finns bland annat på Adlibris och Bokus.

Amatörer – Gabriela Pichler

I Gabriela Pichlers debut ”Äta sova dö” förlorar huvudpersonen jobbet i en livsmedelsindustri när företaget gör sig av med anställda. Hur arbetslöshet och industridöd drabbar människor är ett tema Pichler fortsätter undersöka i nya ”Amatörer”.

Den påhittade västgötska orten Lafors var en gång känd för sin textilindustri, men det var då. Nu finns det visserligen ett garveri kvar men de sysselsätter inte många. Men den tyska stormarknaden Superbilly är intresserade av att etablera sig, det står mellan Lafors och Alingsås. Nu gäller det att imponera på tyskarna och man beslutar sig för att ta fram en kommunfilm. Budget finns det dock inte, varpå ett antal skolelever får chansen genom kommunaltjänstemannen Musse (fantastiskt spelade av Fredrik Dahl, som jobbar i Svenljunga kommun till vardags). Med galenskap, mobilkamera och imponerande energi drar småstadsrebellerna Aida och Dana, spelade av Zahraa Aldoujaili och Yara Aliadotter, runt i Lafors och filmer sig själva och alla andra: bland annat Aidas mamma som nattetid städar på kommunhuset. Scenen där hon leker kommunalråd är en av filmens komiska höjdpunkter men är en av flera saker som gör att kommunen definitivt inte är intresserade av filmen.

Många filmer som utspelar sig i mindre orter eller på landsbygden driver med invånarna, men den fällan undviker Pichler och manusförfattaren Jonas Hassen Khemiri. Den humor som finns är varm och förstående, och det komiska kombineras med minst lika stor del allvar. Genom sitt filmande lär sig tjejerna om samhället de lever i. Alla är inte så entusiastiska över Superbilly. På garveriet talar arbetarna om att stormarknaden kan ha så låga priser på sina läderprodukter för att arbetarna tjänar uselt och har en hemsk arbetsmiljö. Till vilket pris vill vi ha billiga varor? Filmen visar här på några av globaliseringens avigsidor, med kapital som flyr dit arbetskraften är som billigast.

En annan avigsida är det assimileringens pris som Musse får betala. Hans mamma är tamil och sitter nu med demens på ett äldreboende. Med sjukdomen har hon tappat svenskan och Musse har aldrig lärt sig tamil. Mamma tyckte att nu var de i Sverige och skulle prata svenska. De kan inte längre samtala med varandra.

Amatörer har ingen traditionell handling, den hamnar i skymundan, fokus ligger snarare på att skildra ett samhälle och frågar oss hur vi skildrar, vem kan berätta historien om och hur får våra olika perspektiv oss att trycka på olika saker. Till slut blir det en officiellt kommunfilm, gjord av en ”stockholmsjävel”, med fem minuters vackra vyer och Astrid Lindgren-barndom för tyska intressenter. Ur den filmen har Musse knuffats ut, och själv klivit åt sidan. Inte passar hans mörka skinn in i en film om ljusa Lafors. Aidas och Danas film blir på över fem timmar. För mycket för att de flesta ska orka titta men ändå säger den kanske: det är vi tillsammans som skapar samhället.

Amatörer, Garagefilm International AB, regi: Gabriela Pichler

Publicerad i Mål & Medel

Kriget, pappa av Victoria Rixer

Artikel som jag skrivit till Mål & Medel:

Förra året fyllde Finland 100 år som självständig nation och med det firandet har landet och sverigefinnarna fått mer uppmärksamhet även i Sverige. Det har varit böcker som Finnjävlar eller varför inte De kallar mig Solvallamördaren. För Victoria Rixer var det ökade intresset en av flera orsaker till att hon skrev Kriget, pappa. Ett tillförlitligt sifferminne.
En annan anledningen är att nästa generation ska få läsa om Finlands historia och hur den har påverkat en fiktiv familj med drag av den egna släkten.
Men det är ingen historisk roman, i arbetet med boken insåg Rixer snart att hon snarare ville skriva en bok ”om hur våra erfarenheter – av krig, fattigdom, flykt, psykisk ohälsa – påverkar vår verklighetsuppfattning, inställning till livet och relationerna i en familj”. Att skriva boken har varit en bildningsresa, ett tillfälle att lära sig mer om Finland och finska inbördeskriget.

”För pappa var korv symbolen för lycka. Korv och salmiak. Det satt i sedan barndomen, då han stått utanför slaktaren och karamellbutiken och suktat utan chans att få. Säkraste sättet att pricka rätt i julklappsdjungeln vad gällde pappa var i resten av hans liv att köpa korv eller lakrits i present, han tröttnade aldrig på det.”
Utdrag ur boken
Största delen av boken utgörs av en dialog mellan en pappan och dottern Eva. Samtalet avbryts av kortare vardagsbestyr. Gröt och kaffe. Det är pappans verklighetsuppfattning som styr samtalet. Han har gjort en cyklisk resa, först sökt sig bort från det finska. För att citera bokens beskrivning:
”Finskan var industriarbetarnas språk, städtanteras, alkisarnas; ett språk genomkorsat av våld och förtryck.”
Pappan har slipat bort sin dialekt och bytt namn, för att senare i livet omvärdera sitt val och upphöja det finska.
Han är en karaktär som trots sin klassresa inte fungerar i det väloljade villaområdet. Gräver egen damm och planterar in abborrar.
I bokens andra del går Rixer in på farfadern. Ett av bokens spår är hur trauma går i arv men samtidigt inte automatiskt förstör livet för alla inblandade. Kvar från farfadern finns dels i journaler och polisrapporter, men också en bunt kollegieblock, hans egna ”Klumpiga memoarer”. Tillsammans bildar dessa papper en komplex bild. Memoarerna berättar om en stortartad och framgångsrik man, president Mannerheims son faktiskt, som varit gift med allehanda kändisar och kungadöttrar, inte mindre än 22 gånger. Journalerna berättar å andra sidan om vanföreställningar och den tidens brutala behandlingsmetoder: insulinkoma och elchocker. Och om en man som är både hård och blödig på samma gång.

I bokens avslutande del knyter Rixer ihop romanens spår, och diskuterar hur våra små, personliga berättelser förhåller sig till den större berättelsen om samhället. Det blir på det stora hela en slags underifrånberättelse om Finlands historia, om krig, kamp, kärlek och flykt.
Victoria Rixer, Kriget, pappa. Ett tillförlitligt sifferminne. Verbal förlag 2018
Henrik Johansson

Bokus Adlibris

Samlat mig på goodreads

Jag är inte ensam om att heta Henrik Johansson och vara författare. Det kan man ju inte heller begära. Två andra har jag hittat. Det här gör att när man hittar böcker på diverse sidor på nätet så kan deras böcker stå som mina och tvärtom.
Så nu har jag tagit mig tiden att skaffa ett "author"-konto på goodreads för att slippa bli länkad till de andra. Ja, där kan man alltså betygsätta och recensera böcker och sånt.
Världens ende-antologierna har jag ju inte skrivit, men jag medverkar i dem därför är de listade (jag är med i en massa andra antologier också, men de verkar inte finnas).
Första betyget på Raya har dykt upp också. Trots att boken inte är officiellt släppt. En bokbloggare som gett den en femma! Här har ni mig: https://www.goodreads.com/author/list/7083049.Henrik_Johansson#

Just det: jag har skaffat instagram också. Det blir inte bara mitt författande utan blandad kompott. Här är kontot!

Drakar, demoner och Dostojevskij

I helgen träffade jag en av mina barndomsvänner över några öl. Vi spelade rollspel ihop under tonåren. Främst Drakar och Demoner. Han fick min nya roman och vi pratade om att vårt respektive berättande hade startat med rollspelandet.

Väl hemma i Malmö såg jag ett youtubeklipp där författaren Patrik Centerwall pratar om hur rollspel påverkat svensk fantasy. Han har bland annat frågat författare hur rollspel har påverkat deras författarskap.

De har tagit upp berättarförmåga, världsbygge, träning i att skapa karaktärer, att skapa en förtätad stämning, hur man släpper ut lagom mycket info för att driva karaktärerna framåt.

För min del finns det ytterligare en aspekt, något som påverkat mitt skrivande på ett mer grundläggande, berättartekniskt sätt.

I rollspelet är det lika mycket spelarna som spelledaren som berättar. Man kan säga att spelledaren släpper ner ett antal karaktärer i en (bristfälligt) förkonstruerad värld och därefter ser på hur de interagerar med varandra och med världen. För min del, både som spelare och som ledare, blev det aldrig riktigt roligt om karaktärerna bara skulle följa en snitslad bana.

När jag sedan själv började skriva rörde jag mig fritt (och för en del läsare frustrerande) mellan mina karaktärernas huvuden och kroppar. Tittade på dem så där snett ovanifrån. Jag testade dem mot varandra, prövade deras intressen och åsikter.

Jag hade inte riktigt namn för det innan jag läste om Dostojevskijs poetik. Hur Michail Bachtin kallade det ett polyfont berättande, ett mångstämmigt berättande. Flera röster som hörs. I det polyfona berättandet låter författaren karaktärerna få sista ordet, det är ovanligt.

Polyfoni är ett begrepp som kommer från musiken och betyder mångstämmighet. Så en musikalisk liknelse är på sin plats – och jag tror att improvisationsjazz är en bättre liknelse än orkester.

I en polyfon roman är det många stämmor som talar samtidigt – i kontrast till en monologisk roman (där författarens stämma dominerar – där författaren så att säga håller en monolog).

Men polyfoni är inte kakofoni – missljud – jag menar inte att de olika stämmorna, eller rösterna harmoniserar, inte heller att de kompletterar varandra – snarare går de i dialog med varandra, och talar om samma sak – stämmorna är del av ett verk med samma tematik. Inte som, t ex en spretig novellsamling.

Och det var alltså det långrandiga svaret på frågan om hur rollspel har påverkat mitt författarskap.

Releasefest för Raya i Malmö!

Kom och fira boken!

Lördagen 7 april.

Insläpp: 18.30.
Programmet startar 19.00.

Plats:
Poeten på hörnet, Södra Förstadsgatan 65 B, Malmö.

Det blir uppläsningar och samtal, men mer info om det senare.

Raya är en bok som tar avstamp i det moderna arbetslivet med sina osäkra anställningar, samtidigt går den att relatera till #metoo-rörelsen och dagens debatt om att inskränka strejkrätten. Men lika mycket är Raya en roman där familj och arbete krockar.

Baksidestext:
En storm drar in över staden och förseglar bagerifabriken. En våg av vilda strejker sveper över landet. På fabriksgolvet sprider sig oron bland de osäkert anställda, något måste göras. De samlar sig och utmanar såväl fackklubben som företagsledningen.
I stormens öga står en familj.
Raya jobbar som vikarie vid ugnen, den första kvinnan på sin post. Hennes mor förpackar brödet i slutet på linjen. Hennes styvfar är deras chef.
Detta kammarspel utspelar sig under ett dygn och två arbetsnätter där allt ställs på sin spets.

Boken kostar 150 kronor och det går att betala med kontanter eller swish.

Caradrius

Med Caradrius vann jag Fantastiknovelltävlingen 2017.
Det var en stor överraskning. Jag hade nämligen nästan glömt att jag hade skickat in bidraget.

Nu har skräcknovellen kommit ut i e-format och som ljudbok. Det är Fafner förlag som ordnat det. Omslaget, här nedan, är tecknat av Lars Krantz.

Caradrius på Storytel Adlibris och Bokus. Den kostar under 20 kr. Vilket klipp ;)

En recension har redan trillat in: Läsa & Lyssna.

Baksidestext:

Alice är allvarligt sjuk. Själv bryr hon sig inte. Men det gör Jack. De är unga och lever i samhällets ytterkant, ett skitigt och rått Göteborg, präglat av våld, Aids-noja och droger. En av Jacks torskar berättar att Caradrius har återuppväckts. Pestfågeln som helar de sjuka ska finnas i en rivningskåk. Jack bestämmer sig för att de ska finna fågeln. Han är villig att göra vad som helst, bara Alice blir frisk. 



Jurymedlemmarnas motiveringar till vinstnovellen:

“Caradrius” av Henrik Johansson

Niklas Krog: Välskriven och skruvad historia om ett liv i samhällets ytterkant, med sex och droger och mycket elände. Halvvägs in dyker det upp en magnifik Caradrius, som tar historien till sitt logiska slut, även om logiken inte blir uppenbar förrän i den avslutande meningen. Snyggt novellbygge.

Pia Lindestrand: Mycket välskriven skräcknovell, mot en bakgrund av rå socialrealism framträder ett övernaturligt fenomen som inte är ondskefullt i sig självt, men som är i händerna på giriga människor. En tonsäker skildring från AIDS-skräckens 1980-tal, om yttersta misär och innerlig vänskap.

Karolina Bjällerstedt Mickos: En välskriven, gripande socialrealistiskt skildring som visar att det fantastiska finns mitt ibland oss. Kombinationen av det jordnära, hudnära, blodnära och en mirakulöst botande fågel Fenix slår hål på läsarens alla försvar. Jag inser det jag alltid vetat: att två av människans tydligaste särdrag är dels driften att utnyttja och förstöra allt omkring sig för egen vinning, dels förmågan att resa sig över sin egen natur och bli något större.

En låda Raya från förlaget

Titta vad som kom med posten!

Raya är min tredje bok och andra roman. Här kommer baksidestexten som bonus:
En storm drar in över staden och förseglar bagerifabriken. En våg av vilda strejker sveper över landet. På fabriksgolvet sprider sig oron bland de osäkert anställda, något måste göras. De samlar sig och utmanar såväl fackklubben som företagsledningen.
     I stormens öga står en familj.
     Raya jobbar som vikarie vid ugnen, den första kvinnan på sin post. Hennes mor förpackar brödet i slutet på linjen. Hennes styvfar är deras chef.

Detta kammarspel utspelar sig under ett dygn och två arbetsnätter där allt ställs på sin spets.

Henrik Johansson, född 1973, bor i Malmö. Han är vid sidan av författandet också verksam som kritiker, krönikör och skrivpedagog. Raya är hans tredje bok efter Av kött och blod (2013, Federativs förlag) och Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse (2016, Rastlös förlag).

Drottningen i kassan - recension

”Fantastisk situation nu när jag fyllde på ostbågar och en unge max 4 år gammal ställde sig bredvid och skrek "heja!! heja!!””

För Erika Petersson blev Twitter först en jobbdagbok. Ett forum där hon skrev om dråpliga, jobbiga eller galna situationer från jobbet i kassan på en stor livsmedelsaffär. När Twitter inte räckte blev jobbdagen en riktig bok: Drottningen i kassan (vilket också är namnet på hennes twitterkonto) kom ut vid årsskiftet och har fått stor uppmärksamhet. De tweetsen samlas med hennes egna teckningar, kollage, kortare texter och horoskop. Ungefär som om Liv Strömquist hade skrivit om sitt arbete. Petersson har inte hittat på situationer utan tagit scener från verkliga livet och därefter försökt hitta den bästa, och roligaste, vinkeln och formen för att skriva om dem.

Det handlar ofta om kunder. Hur de beter sig, hur de borde bete sig, hur de behandlar personalen och sig själva. Något som återkommer är ignoransen. Att som personal hälsa men få tystnad tillbaka, att tala till någon som inte svarar är att bli förminskad. Därmed inte sagt att udden är riktad mot kunderna. De är samtidigt ofta det bästa och sämsta med jobbet. Arbetsmiljön är dålig, med enformiga rörelser och otryggt ensamarbete, men Petersson har lätt att skratta åt misären:

”man väl påstå att det är någon slags försvarsmekanism, men jag kan ofta skriva roligare om jag faktiskt känner något. Och jobbet har alltid inneburit mycket känslor för mig. Jag har gråtit massor och haft så ont och mått riktigt riktigt dåligt av hur vissa människor behandlat mig. I stunden är det aldrig roligt, men sen har jag kunnat komma hem och berätta om nån helt galen kund och så skrattar man. För det är så sjukt beteende och folk är så ologiska och, förlåt, ibland helt dumma i huvudet.”

Boken väcker frågan om vad ”service” är. Räcker det att ta betalt eller måste personalen le stort hur kunden än beter sig?

För den som själv vill skriva om sitt jobb tycker hon att det bara är att köra på.

”Vi ska utnyttja internet till vår fördel. Speciellt vi som inte naturligt har en plattform genom ekonomiskt eller socialt kapital. Var försiktig med att ingenting du skriver kan härledas till en specifik person och var inte respektlös. Jag brukar försöka tänka det jag ska skriva ur min, min chefs och (i mitt fall) kundens synvinkel innan jag postar något.”

Mitt i humorn finns en allvarlig underton som lyfter fram det förakt och den respektlöshet som många visar kassapersonalen. Kunder som anser att de alltid har rätt behandlar servicepersonal som sina personliga slavar och spottkoppar. Här är det tacksamt att någon som själv jobbar i kassan uttalar sig. Vänder på perspektivet och sätter kunden i blickfånget. Jag tror att många kunder som läst boken får sig både en och två tankeställare, men betydligt fler skratt. För den som själv jobbar i kassa är boken säkert en blivande klassiker.

Drottningen i kassan, Erika Petersson

Drottningen i kassan kan du köpa på bland annat Bokus och Adlibris