Sex år sedan Pinochets död

Margaret Thatcher blev djupt sorgsen när massmördare och mysgubben Augusto Pinochet dog idag för sex år sedan. Själv befann jag mig i Chiles huvudstad, Santiago, och trodde först det var en fotbollsmatch på gång eftersom alla åkte runt och tutade som galningar. Folk verkade ha varit ganska förbereda trots att alla vi pratade med bestämt hävdade att han bara spelade teater för att slippa en rättegång (fram tills dödsbudet kom).

Det fanns, märkligt nog, ett samband med att jag uppehöll mig i Chile och diktatorns död.

Med oss i Chile var en man som reste med sin dotter utan att mamman var med. Detta uppmärksammade en taxichaffis, som berättade det för sin bror, som körde Pinochets limousine, brodern berättade det för sin chef som fick hjärtinfarkt och dog knall och fall. Att en pappa kan åka själv med sin dotter skakade den chilenska gammeldiktatorn så i hans reaktionära själ att han slutligen gav upp livsanden. Så kan det gå.

Alla var dock inte lika entusiastiska. Polisen råkade attackera firandet framåt natten och det utbröt vad som i chilensk media skulle beskrivas som "smärre orolighet" - vilket i Sverige hade betytt att en ful dansk varit otrevlig men i Chile innebar 17 skadade poliser (varav 2 skottskadade). I sant demokratisk ordning räknade man inte antalet skadade demonstranter.