Finns det någon bok som du på eller annat sätt alltid återvänder till? Naturligtvis är det alltid trevligt med en motivering, men så här i juletid kan jag ha visst överseende med om tiden inte riktigt räcker till det.
Jag läste och recenserade nyligen Olof Lagercrantzs Om konsten att läsa och skriva. Olof rekommenderar långsam läsning och har själv läst t ex Mörkrets hjärta tio gånger. Själv läser jag sällan om. Det finns helt enkelt för mycket spännande som jag inte läst ens en gång!
Men visst är det givande med omläsning, man ser saker vid en andra läsning som man missar vid en första. När jag var yngre läste jag Sven Hassels krigsböcker gång på gång. Vid fler läsningar är det inte bara en mustig krigsskildring utan humorn och gemenskapen i eländet lyser igenom, och även kritiken mot kriget och samhället som tvingat fram det.
Men nu tänkte jag ta upp en bok: nämligen den senaste jag återvänt till, och det är Främlingen av Albert Camus (som jag redan i mars kallade Årets läsupplevelse!).
Camus beskrivning av den känslomässigt avstängde Mersault (i min upplaga kallar förlaget honom "en vanlig vardagsmänniska" ... jag undrar vad för vardag man har om man beskriver Mersault på det sättet) är stilistiskt sätt oerhört skicklig i all sin enkelhet. Det är en konst att beskriva svåra saker med enkla ord. Camus lyckas skriva fram en värld som fortfarande är kusligt giltig: formellt sätt är Mersault anklagad för att ha mördat en arab (alla araber i boken saknar namn: de visas upp som det kollektiv den franska kolonialmakten anser att de är) men i praktiken handlar rättegången om hans känslokyla. I synnerhet hans frånvaro av uppvisad sorg när hans moder dog. Det skapar en fråga till "vem" främlingen är: är det fransmannen i Tunisien, araben, eller är Mersault en främling inför sig själv och mänskligheten? Det är onekligen en historia med många bottnar.
Här är de briljanta första meningarna:
"Mamma dog i dag. Eller igår kanske, vet inte. Jag fick telegram från hemmet: "Mor avliden. Begravning morgon. Högaktningsfullt." Det betyder inget. Kanske var det igår."
Främlingen är fortfarande en främling för mig.
SvaraRaderaDen här boken är också en främling för mig, men böcker som folk läser om brukar vara värda att bekanta sig med.
SvaraRaderaJag har faktiskt inte läst Främlingen, men det kanske vore en idé att göra :)
SvaraRaderaFörsta meningarna var verkligen bra!
SvaraRaderaNu blev jag definitivt sugen att läsa Främlingen :)
SvaraRaderaJag kan absolut förstå vad han menar. Jag har läst om Heart of Darkness 2-3 ggr och upplevt en helt annan bok båda gångerna. Tyvärr har jag inte tålamod för långsam läsning. Men omläsning fungerar alltid.
SvaraRaderaFrämlingen är hur bra som helst. En riktigt riktigt bra bok!
Man får säkert en helt annan syn på vissa böcker vid omläsning, en deckare är ju inte så spännande och blir nog mest att man skumläser.. Men jag som inte läser om så ofta vet inte riktigt :P
SvaraRaderaDet finns alldeles för många olästa böcker för att jag skulle vilja läsa om någon som redan är läst. Jag håller med!
SvaraRaderaDet finns många fantastiska böcker som man skulle kunna läsa om, men tiden räcker inte till.
SvaraRaderaJag tyckte väldigt mycket om "Om konsten att läsa och skriva"
SvaraRaderaHar läst både "Om konsten att läsa och skriva" (två gånger av olika anledningar) och "Främlingen", som jag nu blev sugen på att läsa om. Jag har en tendens att lyssna på böcker som ljudbok när jag läser om dem då det känns mer tidseffektivt.
SvaraRaderaJag har samma upplaga av boken som bilden du visar, jag tyckte det var lite läskigt varje gång jag la ihop boken för att samla tankarna kring den och sedan titta tillbaka på boken och mötas av den där blicken.
SvaraRaderaFrämlingen har jag faktiskt läst om, men med tolv år mellan gångerna. Funderar också på att läsa om Madame Bovary nu när den kommit i nyöversättning. 15 år sedan jag läste den förra gången ... Klassiker lämpar sig för omläsning, men "vanliga" böcker gör det inte.
SvaraRaderaVisst skulle det vara skönt att i förväg veta vilka som är morgondagens klassiker (förutom Harry Potter då).
Radera