Skrivtips 5: upprepa dig.

Det kan låta absurt. De flesta uppmanar tvärtom till variation: för att inte tråka ut läsaren brukar vara det främsta argumentet. Men det finns en kraft i upprepningen. Om jag inte minns fel tyckte Tolstoj att Dostojevskij hade en för begränsat ordförråd. Han återanvände friskt. Upprepningen har dock andra funktioner som väl kompenserar någon eventuell omtanke om en fiktiv läsare. Inom retoriken betonas ibland upprepning: man hamrar in ett budskap eller upprepar meningar med liten variation. Här Ciceros tal mot Catilina:
Hur länge ännu, Catilina, skall du missbruka vårt tålamod?
Hur länge skall detta ditt vanvett ännu få driva sitt spel med oss?
Hur långt ämnar du gå i din tygellösa fräckhet?

Tolstoj hade rätt i att Dostojevskij upprepade sig, men hans syfte var för det mesta ett annat än Ciceros. Dostojevskijs karaktärer upprepar de ord andra omkring dem använt, upprepar deras argument med små ändringar och ändrade betoningar: de går så att säga i dialog med varandra på ett djupare plan, parodierar och missförstår varandra och så blir ju dialogerna också bra skit.

Skrivtips 1: ta på byxorna
Skrivtips 2: ta av byxorna
Skrivtips 3: läs! 
Skrivtips 4: Carl Bildt

En text där jag upprepar mig satan: Krishantering.

Och ett lämpligt slut på den här bloggposten är Here's To You av Ennio Morricone & Joan Baez.

Helgjerka

Efter en veckas paus (känns som jag varit med i Annikas bokbloggsjerkor ungefär varannan gång - det är väl att vara en hoppjerka om något!).

Dagens uppgift är att svara på frågan:
Om du fick välja, vilka böcker skulle du vilja se publicerade redan IDAG och varför?

Och precis som Annika är jag nyfiken på Dennis Lehanes nya: Live by Night som kommer i oktober.

Men de allra största önskningarna går förstås till mig och mina medstudenter från Författarskolan vars verk jag hoppas blir publicerade. Jag fram emot att hålla Taliah Pollacks bok om Saga Swärd i handen, och önskar att uppföljarna redan fanns! (se trailern här).

Jag fuskar lite också och skriver upp en bok jag skulle vilja se publicerad på svenska. Tidigare i år läste jag en antologi med japanska arbetarlitteratur: The cannery boat and other Japanese short stories. Titelnovellen av Takiji Kobayashi visade sig vara riktigt bra och den mest extrema formen av kollektivnovell jag någonsin läst, ingen av bokens protagonister är över huvud taget namngivna och man vet nästan aldrig vem som gör vad (det kan stå "sjömannen från Hokkaido såg ut över relingen och skrattade högt"). När jag började närma mig slutet av novellen dök en tanke upp: hur ska han ro ihop slutet på de tio sidor som är kvar? Ja, han rodde aldrig ihop slutet (där). Den novellen jag läste var den censurerade versionen där slutet fattades (Kobayashi var kommunist i kejserliga Japan och mördades av polisen). Den fullständiga versionen existerar dock, men är inte översatt och utgiven på svenska (dock på norska och tyska vad det verkar!)).

Sedan hoppas jag att Trombone ger ut fler texter ur Ändamålslös ändamålsenlighet. Själv ser jag fram emot essän där Lorenzen hyllar Liza Marklunds Sprängaren som en djärv postmodernistisk text.

Bokbloggsjerka

I helgens bokbloggsjerka ställs denna fråga från lekledaren Annika

Vilket bokformat föredrar du?

För min del har svaret nästan alltid vara pocket, av rent ekonomiska skäl. Nu för tiden lånar jag mest på bibliotek och då blir det mest inbundet som varit läst många gånger: och det passar mig utmärkt!

Dels roar det mig att se småsaker som om någon har klottrat små kommentarer i böckerna (läs gärna Åverkan på en bok som handlar om just det, i form av en essä eller recension), dels har jag nu en liten bebis och då har jag allt som oftast bara en hand till förfogande till läsandet och sidbytandet så då uppskattar jag
en "bruten rygg".

Bonusfrågan var: Vad associerar du till när du hör ordet bokbloggsjerka?

Deltagandet i jerkorna har förr mig varit ett sätt att hitta andra bokbloggar, så något slags utvidgande av mitt läsande i bloggosfären associerar jag med.

För övrigt har jag skrivit några ord om min första roman: Av kött och blod.

Trailer för The Great Gatsby

"So we beat on, boats against the current, borne back ceaselessly into the past."

Sedan jag, en dag på Antikvanti, hörde Christian Ekvall läsa högt om sin nyöversättning av The Great Gatsby var jag sugen på att läsa boken. I slutet av förra året kom jag till skott och jag blev minst sagt imponerad. Boken är en klassiker och det är helt berättigat. Inte ett ord känns överflödigt i berättelsen om Gatsby, Tom och Daisy Buchanan och Nick Carraway. Jag imponerades speciellt av F. Scott Fitzgeralds förmåga att sätta en karaktär och en stämning på en mening eller replik.

Nästa år kommer en filmatisering med Leonardo DiCaprio som Gatsby och Tobey Maguire som Nick.

Ärligt talat vet jag inte om jag tror på filmen, men varför inte. Läs boken i vilket fall som helst om du inte gjort det. Den tar väl max två timmar att läsa och är ett litet mästerverk.

Just det, boken går att läsa på nätet också. Eller att köpa på Bokus eller Adlibris. Christian Ekvalls nyöversättning kom ut på Bakhåll.

Anna Karenina - trailer för filmen

En medelålders bög sa en gång att medelålders bögar har samma killsmak som heterosexuella fjortistjejer, det kunde han förstå, medelålders kvinnor däremot hade smak som ... ja, de tycker Rolf Lassgård är sexig.
Själv är jag en medelålders författare in spe och förmodar att jag har samma litterära smak som tjugoåriga litteraturvetare.

Innan jag själv började skriva för två och ett halvt år sedan läste jag knappt alls men en av de böcker jag slet mitt hår över och kämpade mig igenom var Anna Karenina av Lev Tolstoj. Det tog mig en massa tid och tandagnissel och jag slutförde den inte för att det är en klassiker eller något sådant utan för någonstans kunde jag se att den hade helt andra kvalitéer än det mesta jag läst fram till dess. Den spelade i en annan division (det är ändå EM-final idag ...).

I alla fall, i början av nästa år kommer en filmatisering med Keira Knightley som Anna Karenina, Jude Law som hennes make och även ett par svenska i Alicia Vikander som Kitty och Bill Skarsgård som Captain Machouten (Vem fan är det? Jag minns inte den karaktären från boken!)

Den som vill se mig gråta eller bara vill se ett kostymdrama kan ju hänga med på bio när den går upp där.

Trailern: