Kafka och Herta Müller

Nu har jag läst Herta Müllers debutroman Flackland och kan konstatera att Kafka i alla fall hade det roligare än Herta Müller.

Och att det inte är en slump att detta inlägg kommer i deklarationstider.

Mitt geografiska läsande

Nu för tiden skriver jag upp vad jag läser och fick nyligen för mig att se hur många verk jag läste förra året och från vilket land författaren kommer. Resultatet förvånade en smula, jag var väl rätt säker på att Sverige låg i täten men trodde inte det var en så förkrossande ledning. En anledning kan vara att jag i höstas läste en kurs i arbetarlitteratur där läslistan var helt igenom svensk. Listan är alltså per verk, så tre Dostojevskij innebär tre poäng för Ryssland.

Fråga gärna om ni undrar vilka författare som jag läst från vilket land:

Läst 2011

Sverige 31

Frankrike 7

Ryssland 6

USA 6

England 3

Italien 3

Tjeckien 3

Österrike 2

Danmark 1

Grekland 1

Brasilien 1

Schweiz 1

Norge 1

Tyskland 1

Irland 1

Mexiko 1 *

Mexiko har jag markerat av den anledningen att verket därifrån är skrivet av B Traven, som ju är något så unikt som en bevarad pseudonym i modern tid. Det finns en del olika bud om varifrån han kommer och Mexiko är inte en av buden, men han levde i alla fall där när han skev sina sista verk, så det fick bli Mexiko. Helt apropå kommer här ett citat av B Traven, ur Sierra Madres skatt:

Det guld som bärs runt fingret på en elegant dam eller som en krona på en konungs huvud har oftast gått genom händerna på figurer som skulle fått kungen eller den eleganta damen att rysa. Guld har förvisso oftare badat i blod än i varmt tvålvatten. En ädelsinnad kung som ville visa sin högsinthet borde helst låta göra sin krona av järn. Guld är för tjuvar och skojare. Det är därför det är de som äger det mesta av det.

Till sist ett litet hej till Lo Söllgård som precis har startat en hemsida.

Världsbokdagen

Idag är det Världsbokdagen, något UNESCO kommit på. Jag läser och jobbar med text dagligen, så det är väl inget jag firar på något speciellt sätt. Men jag tänkte skriva vad jag just nu läser:

Flackland: Herta Müllers debutroman. Den har ett väldigt fängslande språk, rekommenderas varmt.

Bo bortom tullen av Stig Sjödin. Den här diktsamlingen är tyvärr utgiven i samarbete med Svenska Riksbyggen, och det lider den av. Illustrationerna (en till varje dikt) är nämligen "helt fristående från diktsviten. De visar miljöer från olika bostadsområden som Svenska Riksbyggen projekterat". Kort sagt så skär det sig ordentligt.

Sedan läser jag en tredje bok som passar fint för dagen: Böcker som samtalar - Intertextualitet, dialog, covers och kärlek av Lena Kjersén Edman. Den inspirerar till vidare läsning, visar upp det litterära arvet och visar hur berättelser omformas och dyker upp i nya skepnader. Rekommenderas!

Svd har en artikel om hur biblioteken firar Världsbokdagen.

Intressant? Klicka så får fler reda på det. Läs även andra bloggares åsikter om världsbokdagen, böcker, litteratur

BTJ recenserar

Bibliotekstjänst recenserar Världens Ende #2. Jag jobbade för övrigt två månader på BTJs tryckeri i Lund för en herrans massa år sedan med att lägga pappersbuntar på hög. En av mina arbetskamrater var en snubbe från Varan-TV. Nu vet ni det.

I Världens Ende #2 finns, förutom en hel massa andra godsaker, en essä med namnet Lek och leda, arbete och tristess som jag skrivit. Så småningom skall jag nog få tummen ur och lägga upp den här på bloggen också. Men spring och köp antologin eller låna den på närmsta bibliotek.

Recensionen:
"Världens ende (nr 2) är en antologi publicerad av den göteborgska gruppen med samma namn. Det är arbetarlitteratur det handlar om. Reflektioner som beskriver och tar tempen på samhället. Dikter, essäer, noveller, serier och texter jobbar tillsammans samtidigt som uttrycken ibland även går i kreativ klinch som gör att läsaren hajar till, stannar upp och funderar. Mycket är bra i den här antologin. Sticker ut gör Henrik Bromanders novell Mun och fot om konstnärsmecenaten som går långt i sin satsning på mun- och fotkonstnärer; Per Thörns dikt Betyder knackningen att man har besök och Hanna Peterssons serie Pigan som berättar om städbranschen. Petersson berättar även i text om sin tid i samma bransch. Som helhet slår Världens ende ett uppfriskande slag för samhället och människorna av i dag. Och man gör det bra."

Intressant? Klicka så får fler reda på det.

Läs även andra bloggares åsikter om världens ende, essä, recension,

Läsa färdigt eller inte?

Helgens bokbloggsjerka har frågan:

Hur många sidor/kapitel ger du en bok innan du lägger undan den om den inte tilltalar dig över huvud taget.

För att själv få reda på svaret på frågan gick jag till min bokhylla och grävde lite. Svaret blir att det beror på:
Romaner på svenska avslutar jag alltid, kunde inte hitta någon som jag lämnat.
Romaner på engelska var värre, där slutade jag mellan sidan 20 och 100. Jag ger lättare upp de engelska böckerna, antagligen för att de kräver mer koncentration och att jag känner att jag inte får ut maximalt av läsningen (ja, jag borde läsa mer på engelska och inte ge upp så lätt).
Novellsamlingar och tjockare diktsamlingar avslutar jag heller inte alltid. Delvis för att jag föredrar romaner, sedan tycker jag att jag får sluta novellsamlingar mitt i. Så är det.

För den som orkar läsa en av mina noveller rekommenderar jag idag: Krishantering.

Du kan lita på ditt barn

Dagens krönika i Arbetaren.

Vinter i en småbarnsfamilj innebär dagliga gräl om kläder. Termobyxor, mössa, vantar? Många gånger åker tjockkläderna på av ren rutin.
En vän ska snart bli pappa. ”Jag är panikslagen”, sade han. Jag minns min egen nervositet, osäkerheten, letandet efter råd och tips. Och hur svårt det var, fortfarande är, att sortera bland all information.

Jag googlar på handfasta råd och inser ordens innebörd: att ge handfasta råd är att ge enkla tips som fun­gerar, att ta emot dem förväntas lösa problemen, lösa upp knutarna av osäkerhet. Många föräldrar vill ha handfasta råd, de vill ha enkla lösningar, det är mänskligt och förståeligt. Någon bättre vetande har tänkt och det upplevs som tryggt, vilket i sig kan skapa trygghet. Men är det tryggt för barnet? Ett av råden är att ignorera barngråt vid nattning, för att på så sätt göra barnet tryggare. För att citera Anna Wahlgren: ”Tröst och ömkanden bekräftar oron och cementerar hjälplösheten”.
Det funkar. När små barn “förstår” att de inte får den hjälp de ber om så ger de upp. De resignerar. Precis som en vuxen. Men det funkar. Barnen tystnar.

Anna Wahlgrens bok säljs med argumentet att man äntligen ska få lugna kvällar och nätter. Är det ens högsta mål är det bättre att strunta i att skaffa barn.
Som barn tog jag min egen uppfostran för given. Det var en aha-upplevelse att, på en semester, höra en diskussion mellan min mamma och en norsk man. Mannen misshandlade sina barn och tyckte det var en bra metod. Mamma sade att slog man inte vuxna så slog man inte barn, att man kan resonera med barn precis som med vuxna. Hon lärde mig att man inte behandlar barn som barn, inte heller som vuxna, utan att man behandlar barn som människor.

Jag förstår att man som nybakad förälder vill ha enkla, handfasta råd. Men i vilka andra sammanhang tycker folk att något är bra för att det är enkelt och handfast? Att bli en bra förälder är inte enkelt (kanske inte heller jättesvårt). Man kommer att förlora tålamodet, säga och skrika saker man inte menar, till och med ta i för hårt. Men man kan prata om det efteråt, man kan be om ursäkt. Den svåra läxan är att det inte finns enkla svar, alla barn är inte likadana, det som funkar för ett syskon kanske inte funkar för nästa. Låter det tröstlöst? Kanske, men du har hjälp av en annan, mycket kompetent, människa: ditt barn.
Barn talar om och visar när de är hungriga, törstiga, varma, kalla eller trötta, när de vill ha närhet eller torr blöja.
Och vinterkläderna? Ja, jag försöker lyssna på min son när han säger om han fryser eller är varm. På väg till förskolan tar jag med en jacka i handen, fryser han tar vi på den.

Det är tufft att bli förälder, och du kan inte ens lita på Anna Wahlgren, men du kan lita på ditt barn.

Henrik Johansson

Nu går det för övrigt utmärkt följa och kommunicera med mig på twitter också.

På Adlibris finns på Internationella sova hela natten av Anna Wahlgren och Felicia försvann av Felicia Feldt.

Bernes - Börjel - Tichý

Tisdag, 24 april – kl 18:30!

Subaltern

I samband med sin internationella konferens presenterar Tidskriften Subaltern poesi, fragment och prosa hos Poeten på hörnet. Den amerikanske poeten Jasper Bernes (Starsdown) läser poesi, Ida Börjel (Sond, Skåneradio, Konsumentköplagen) läser poesifragment och Andrzej Tichý (Sex liter luft, Fält) läser ur sin kommande roman.
”If the characters in late-model cyberpunk science fiction (say, in Neal Stephenson’s Snow Crash) wrote good poems, poems that suited their high-speed, high-tech lives, those poems would sound like this busy and brilliant first book.” Om Starsdown i The Believer