Fel angiven författare till Till en steglitsa

I samband med att jag läste litteraturvetenskap för några år sedan tog jag på mig att göra en analys av sonetten Till en steglitsa. I arbetet med det kom jag fram till att fel författare står angiven i kurslitteraturen. Och eftersom den uppgiften fortsätter spridas i landet så publicerar jag nu vad jag kommit fram till. Ja, och så har jag dessutom skriven en essä om steglitser i barockkonsten till tidskriften Poros.

I Texter från Sapfo till Strindberg står det angivet att dikten skrevs av Sor Juana Inéz de la Cruz (1651-1695) men den uppgiften har visat sig vara felaktig.

Den som första gången tillskrev Sor Juana ”Till en steglitsa” var Manuel Toussaint som 1926 gav ut Poemas Inéditos, Desconocidos o Muy Raros de Sor Juana och sedan dess har dikten spridits i hennes namn¹. Toussaint fann dikten i ett ”manuscritto anónimo” – ett anonymt manuskript, och tillskrev Sor Juana dikten på grund av de retoriska likheterna med hennes poesi men lade till att uppgiften skulle tas ”con toda cautela” – med största försiktighet². Den som motsäger att Sor Juana är författaren är Alfonso Méndez Plancarte, som sammanställt Obras Completas de Sor Juana Inés de la Cruz i fyra band. Han är min ursprungliga källa och har ett övertygande argument: att ”Soneto a un jilguerillo” skrevs av Juan Pérez de Montalván (1602-1638) och publicerades i Para todos 1632 (nitton år innan Sor Juana föddes). Hos googlebooks finns Para todos digitaliserad och där finns dikten med, men inte som eget verk med egen rubrik, utan som avslutning av en text som heter ”Al Cabo de los Años mil”(se Bilaga 1)³. Texten är i sin tur en av sju, var och en motsvarar en av sju dagar i en vecka. ”Till en steglitsa” avslutar dag två.

Är någon intresserad av att läsa hela uppsatsen så kan jag skicka den. Mejla mig i så fall.

Till en steglitsa finns översatt till svenska i Lars Söderbergs språkdräkt och finns att läsa här.

Originalet:

Soneto a un jilguerillo

Cítara de carmín que amaneciste
trinando endechas a tu amada esposa
y, paciéndole el ámbar a la rosa,
el pico de oro, de coral teñiste;

dulce jilguero, pajarito triste,
que apenas el aurora viste hermosa
cuando el tono primero de una glosa
la muerte hallaste y el compás perdiste:

no hay en la vida, no, segura suerte;
tu misma voz al cazador convida
para que el golpe cuando tire acierte.

¡Oh fortuna buscada aunque temida!
¿Quién pensara que cómplice en tu muerte
fuera, por no callar, tu propia vida?

Skärmklipp från Pérez de Montalván, Juan, Para todos. Exemplos morales humanos y divinos, Barcelona, 1656. Hämtad från http://books.google.se/books?id=y1wzbvSrMiAC&dq=Juan+P%C3%A9rez+de+Montalb%C3%A1n+para+todos&hl=sv&source=gbs_navlinks_s 2014-05-27

1Méndez Plancarte, Alfonso, ”Introducción” i Obras Completas de Sor Juana Inés de la Cruz I, Lírica Personal, Juana Inés de la Cruz (författare), Méndez Plancarte, Alfonso (red.), Mexico City, 1995 (1951), s. LXVIII.

2Citerat efter Méndez Plancarte, s. LXVIII.

3Pérez de Montalván, Juan, Para todos. Exemplos morales humanos y divinos, Barcelona, 1656, s. 167 i pdf. Hämtad från http://books.google.se/books?id=y1wzbvSrMiAC&dq=Juan+P%C3%A9rez+de+Montalb%C3%A1n+para+todos&hl=sv&source=gbs_navlinks_s 2014-05-27