Min förälskelse i Mary Poppins

Jag befann mig på ett vandrarhem i Österlen. Vi hade vandrat ut till havet och tillbaka, ätit, och nattat ungarna. Bokmal som man är, hade jag noterat en bokhylla där man kunde låna eller byta till sig. Och bland Jackie Collins och Dan Brown stod ett gammalt exemplar av Mary Poppins av Pamela L Travers. Jag har alltid varit svag för klassiker, och två kapitel in var förälskelsen ett faktum. Jag visste inte ens att det var en bok från början, utan förknippade Nannyn med musikal och filmen med Julia Andrews i rollen som Mary Poppins.
Min farmor jobbade som hembiträde, eller tjänarinna som det hette när hon började, och jag kan lätt tänka mig att när man kommer till en främmande familj är man i ett visst underläge.
Så här gör Mary Poppins entré hos familjen Banks:
””Det är väldigt trevliga barn, det kommer du märka”, sa Fru Banks.
Michael stötte till Jane med armbågen.
”Och de kommer över huvud taget inte ställa till det för dig”, fortsatte Fru Banks osäkert, som om hon inte riktigt trodde på vad hon sa. De hörde att besökaren (Mary Poppins) fnös som om hon heller inte trodde på det.
”När det referenser…” fortsatte Fru Banks:
”Ja, jag har som regel att aldrig ange referenser”, sa den andra bestämt. Fru Banks stirrade.
”Men … jag trodde att det var det vanliga”, sa hon. ”Jag menar … som jag har förstått det brukar folk alltid göra det.”
”Det är väldigt gammalmodigt, om du frågar mig”, hörde Jane och Michael den hårda rösten säga. ”Väldigt gammalmodigt. Omodernt, skulle man kunna säga.”
Var det något som Fru Banks inte tyckte om, var det att betraktas som omodern. Hon stod helt enkelt inte med det.””

Min ursprungliga tanke var en bokcirkel på Mary Poppins, men den finns tyvärr inte utgiven på svenska på en herrans massa år. På engelska kommer det otaliga böcker just nu, och anledningen är på samma gång tragisk och rolig. Disney’s filmatisering från 1964 var en stor succé, men Travers hatade den: Julia Andrews var inte barsk och bestämd utan sockersöt, de otaliga sångnumren tyckte hon inte om, och hon hatade de animerade bitarna. Till saken blev att hon blev illa behandlad och ignorerad under inspelning: hon stod med som konsult men man lyssnade inte på henne och hon fick ingen inbjudan till premiären utan fick be Walt Disney om lov för att få delta. Hennes integritet gick på kollisionskurs med Disney’s intressen. Trots flera guldkantade förslag vägrade hon gå med på fler filmer.
Det här är intressant, men är än mer aktuellt då Disney gör en film om konflikten som kommer ge deras sida av saken och ha premiär i Sverige i mars 2014: Saving Mr Banks (med Tom Hanks som Walt Disney och Emma Thompson som Pamela L Travers).
Nåväl, så nu sitter jag hemma och läser Mary Poppins, fördjupar mig i Travers öde och ser filmen. Förhoppningsvis kommer det resultera i en längre artikel.

Och igår kom min senaste krönika upp på nätet: Kvarteret Zigenartvätten.

Trailern till Saving Mr Banks: