Vi är 99 % - krönika

Krönika i Arbetaren:

Den bittraste arbetskamrat jag någonsin haft var kommunist. Han kom från en välbärgad familj, var tvungen att fly säker tortyr och trolig död i sitt hemland och började i Sverige jobba som diskare. Han hatade överklassen, föraktade medelklassen och saknade förtroende för arbetarklassen. Kvar fanns bara en ideologisk övertygelse. De konflikter han hade med ledningen gällde honom själv och hans arbetsuppgifter och rättigheter, men han sökte aldrig stöd för sin sak hos någon annan, förutom mig – de andra var ju inte kommunister. Han hade svårt för 99 procent av mänskligheten.

Bitterhet, cynism och uppgivenhet uppstår i en känsla av ensamhet. Trots att de som överlever på arbete, studier, a-kassa, sjukersättning och påtvingat egenföretagande utgör en överväldigande majoritet är det många som upplever det som att de är ensamma i sin situation. Och man är ofta ensam: när man sätter in pengar till sin hyresvärd eller stämplar in på jobbet, i hur man ska få pengar till sina räkningar, klara sig kvar på jobbet, undvika den ekonomiska belastningen det innebär att bli sjuk och klara sin lån.

Trots vår mängd, vår likartade livssituation, känner vi oss ensamma.

Isoleringen, alienationen, ensamheten skapar bitterhet – man ger upp innan man har försökt. Motståndet känns så överväldigande för en ensam individ att man inte orkar protestera, att man står ut med chefen, med hyresvärdens uteblivna renovering, trots att man vet att man har rätt, för att ha rätt är inte att få rätt.

Och det är här, i ensamheten framför datorn, som jag gläds åt kampanjen ”Vi är 99 procent” – där människor skickar in berättelser om sina liv, för den visar att vi inte är ensamma. Att våra problem är kollektiva problem som kräver en kollektiv lösning. Det är här jag gläds åt initiativ som Arbetare till Arbetare som delar ut pris till Calle Fridén som tagit initiativ till en minnesmanifestation för de byggnadsarbetare som varje år dör på jobbet och till de strejkande lärarna på Björkbacken som kämpat mot ökad arbetsbelastning.

Det finns något explosivt i att tala om våra liv, det ger en insikt om samhörighet och gemenskap. Siffran 99 procent syftar till att det bara en 1 procent som tjänar på det här samhället. Och verklighetens 1-procentare är inte kriminella MC-gäng utan kapitalister och andra makthavare. I USA har 99-orna varit aktiva i rörelsen som ockuperar Wall Street – vetskapen om att vi är många och att vi inte är nöjda har skapat en rörelse som kräver förändring. Tillsammans är vi starkare.

Occupy-rörelsen:
Sammandrabbningar i Oakland.