I
Gabriela Pichlers debut ”Äta sova dö” förlorar huvudpersonen
jobbet i en livsmedelsindustri när företaget gör sig av med
anställda. Hur arbetslöshet och industridöd drabbar människor är
ett tema Pichler fortsätter undersöka i nya ”Amatörer”.
Den
påhittade västgötska orten Lafors var en gång känd för sin
textilindustri, men det var då. Nu finns det visserligen ett garveri
kvar men de sysselsätter inte många. Men den tyska stormarknaden
Superbilly är intresserade av att etablera sig, det står mellan
Lafors och Alingsås. Nu gäller det att imponera
på tyskarna och man beslutar sig för att ta fram en kommunfilm.
Budget finns det dock inte, varpå ett antal skolelever får chansen
genom kommunaltjänstemannen Musse (fantastiskt spelade av Fredrik
Dahl, som jobbar i Svenljunga kommun till vardags). Med galenskap,
mobilkamera och imponerande energi drar
småstadsrebellerna
Aida
och
Dana,
spelade av Zahraa Aldoujaili och Yara Aliadotter, runt
i Lafors och filmer sig själva och alla andra: bland annat Aidas
mamma som nattetid
städar
på kommunhuset. Scenen där hon leker kommunalråd är en av filmens
komiska höjdpunkter men
är en av flera saker som gör att kommunen definitivt inte är
intresserade av filmen.
Många
filmer
som utspelar sig i mindre orter eller på landsbygden driver med
invånarna, men den fällan undviker Pichler och manusförfattaren
Jonas Hassen Khemiri. Den
humor som finns är varm och förstående, och det komiska kombineras
med minst lika stor del allvar. Genom sitt filmande lär sig tjejerna
om samhället de lever i. Alla är inte så entusiastiska över
Superbilly. På garveriet talar arbetarna om att stormarknaden kan ha
så låga priser på sina
läderprodukter
för att arbetarna tjänar uselt och har en hemsk arbetsmiljö. Till
vilket pris vill vi ha billiga varor? Filmen visar här på några av
globaliseringens avigsidor, med
kapital som flyr dit arbetskraften är som billigast.
En
annan avigsida är det assimileringens pris som Musse får betala.
Hans mamma är tamil och sitter nu med demens på ett äldreboende.
Med sjukdomen har hon tappat svenskan och Musse har aldrig lärt sig
tamil. Mamma tyckte att nu var de i Sverige och skulle prata svenska.
De kan inte längre samtala med varandra.
Amatörer
har ingen traditionell handling, den hamnar i skymundan, fokus ligger
snarare på att skildra ett samhälle och frågar oss hur vi
skildrar, vem kan berätta historien om och hur får våra olika
perspektiv oss att trycka på olika saker. Till slut blir det en
officiellt kommunfilm, gjord
av en ”stockholmsjävel”,
med fem minuters vackra vyer och Astrid Lindgren-barndom för tyska
intressenter. Ur
den filmen har Musse knuffats ut, och själv klivit åt sidan. Inte
passar hans mörka skinn in i en film om ljusa
Lafors. Aidas
och Danas film
blir på över
fem timmar. För mycket för att de flesta ska orka titta men ändå
säger den kanske: det är vi tillsammans som skapar samhället.
Amatörer,
Garagefilm International AB, regi: Gabriela Pichler
Publicerad i Mål & Medel
