När Daria Bogdanska hade skickat Wage
Slaves till tryckeriet skrev hon:
”Det här är något jag drömt
om i 20 år och jag trodde aldrig riktigt det skulle hända. Det
fanns alltid andra som var smartare/tecknade bättre/ hade bättre
självförtroende/och gjorde saker bättre än mig och jag trodde
aldrig jag skulle bli så bra som dem. Det här gäller allt,
teckning, musik, skrivande. Och det är ingen tillfällighet att det
tog alla de här åren för mig att tro på mig själv. Det är en
fråga om klass. Arbetarklass- och outbildade ungar tvivlar ofta på
sig själva och är rädda att ta plats. Så idag är jag glad. Det
är stort för mig. Till slut är jag färdig med min bok och det kan
ingen ta ifrån mig.”
Bogdanska är en ovanlig bokdebutant.
Hon beskriver sin vardag som papperslös arbetare på en av många
restauranger som drivs med hjälp av svart arbetskraft. Wage Slaves
börjar med att hon anländer till Sverige från Polen för att börja
på en serieskola i Malmö och dessutom har hon en kille i Nyköping.
Hon fastnar snart i en tuff situation: utan personnummer vill ingen
anställa henne, och eftersom hon inte har ett jobb får hon inget
personnummer.
Lösningen blir svartjobb och billigt boende.
Arbetskamraterna får lön efter hudfärg, ett modernt
apartheidsystem. Svenskarna får mest betalt och längst ner hamnar
arbetarna från Bangladesh som också är beroende av chefen för
sina bostäder. Arbetet är hårt och nätterna sena. Daria spenderar
sina dagar på serieskolan och kvällarna på restaurangen men hinner
trots det skaffa sig en hel del vänner genom punken. Hon finner en
gemenskap som hon har nytta av när hon behöver stöd och ny bostad.
Dessutom träffar hon en kille vilket kunde varit perfekt om hon inte
redan haft en annan. Osäkerheten på arbetsmarknaden skapar ett
osäkert liv och situationen på jobbet är så orättvis att hon
bestämmer sig för att försöka göra något åt den.
Men facklig kamp är inte lätt för den
som är papperslös och hon hamnar i SAC, det enda facket som då tog
emot papperslösa arbetare. Att organisera arbetskamraterna visar sig
vara svårt. Till stor del för att arbetskraften inte bara är
beroende av krögaren för sin lön utan också för sina bostäder
och sina uppehållstillstånd. En facklig organisering för de
papperslösa måste av nödvändighet arbeta med deras
helhetssituation för att bryta livegenskapen. Men utan att säga för
mycket så slutar konflikterna med arbetsgivaren som det ofta gör i
verkligheten: i gråzonen mellan seger och nederlag. Och det
viktigaste kanske inte är det omedelbara resultatet utan vilken
grund som läggs för framtida organisering.
Bara med tanke på bokutgivningen vore
det lätt att förstå om Bogdanska presenterade sig som en orädd
hjälte. Men hon är mån om att inte bidra med material till den
liberala favoritsagan om klassresan. Även om hon i bokens epilog har
tagit sig från restaurangen så finns hennes hjärta kvar hos dem
som fortfarande jobbar där.
Henrik
Johansson
SERIEALBUM.Daria Bogdanska, Wage Slaves,
Galago, 2016.