Wage Slaves - Daria Bogdanska

Recension/kulturspalt till Mål & Medel.

När Daria Bogdanska hade skickat Wage Slaves till tryckeriet skrev hon:
”Det här är något jag drömt om i 20 år och jag trodde aldrig riktigt det skulle hända. Det fanns alltid andra som var smartare/tecknade bättre/ hade bättre självförtroende/och gjorde saker bättre än mig och jag trodde aldrig jag skulle bli så bra som dem. Det här gäller allt, teckning, musik, skrivande. Och det är ingen tillfällighet att det tog alla de här åren för mig att tro på mig själv. Det är en fråga om klass. Arbetarklass- och outbildade ungar tvivlar ofta på sig själva och är rädda att ta plats. Så idag är jag glad. Det är stort för mig. Till slut är jag färdig med min bok och det kan ingen ta ifrån mig.”

Bogdanska är en ovanlig bokdebutant. Hon beskriver sin vardag som papperslös arbetare på en av många restauranger som drivs med hjälp av svart arbetskraft. Wage Slaves börjar med att hon anländer till Sverige från Polen för att börja på en serieskola i Malmö och dessutom har hon en kille i Nyköping. Hon fastnar snart i en tuff situation: utan personnummer vill ingen anställa henne, och eftersom hon inte har ett jobb får hon inget personnummer.

Lösningen blir svartjobb och billigt boende. Arbetskamraterna får lön efter hudfärg, ett modernt apartheidsystem. Svenskarna får mest betalt och längst ner hamnar arbetarna från Bangladesh som också är beroende av chefen för sina bostäder. Arbetet är hårt och nätterna sena. Daria spenderar sina dagar på serieskolan och kvällarna på restaurangen men hinner trots det skaffa sig en hel del vänner genom punken. Hon finner en gemenskap som hon har nytta av när hon behöver stöd och ny bostad. Dessutom träffar hon en kille vilket kunde varit perfekt om hon inte redan haft en annan. Osäkerheten på arbetsmarknaden skapar ett osäkert liv och situationen på jobbet är så orättvis att hon bestämmer sig för att försöka göra något åt den. 

Men facklig kamp är inte lätt för den som är papperslös och hon hamnar i SAC, det enda facket som då tog emot papperslösa arbetare. Att organisera arbetskamraterna visar sig vara svårt. Till stor del för att arbetskraften inte bara är beroende av krögaren för sin lön utan också för sina bostäder och sina uppehållstillstånd. En facklig organisering för de papperslösa måste av nödvändighet arbeta med deras helhetssituation för att bryta livegenskapen. Men utan att säga för mycket så slutar konflikterna med arbetsgivaren som det ofta gör i verkligheten: i gråzonen mellan seger och nederlag. Och det viktigaste kanske inte är det omedelbara resultatet utan vilken grund som läggs för framtida organisering.

Bara med tanke på bokutgivningen vore det lätt att förstå om Bogdanska presenterade sig som en orädd hjälte. Men hon är mån om att inte bidra med material till den liberala favoritsagan om klassresan. Även om hon i bokens epilog har tagit sig från restaurangen så finns hennes hjärta kvar hos dem som fortfarande jobbar där.
Henrik Johansson

 
SERIEALBUM.Daria Bogdanska, Wage Slaves, Galago, 2016.

Albumet på Adlibris och Bokus.

Läst: Palimpsest

Jag har recenserat Palimpsest av Lisa Wool-Rim Sjöblom för Mål & Medel.

Och här är recensionen.

Palimpsest är tecknaren och illuströren Lisa Wool-Rim Sjöbloms första verk där hon står helt på egna ben. Huvudpersonen heter också Lisa och jag väntade mig en självbiografisk historia om hur det är att växa upp som adopterad i Sverige och söka sina rötter i Korea. Det är det, också, men hennes starka fokus på hur adoptionsindustrin fungerar gör boken till ett illustrerat och självupplevt grävreportage där karaktärerna letar efter och översätter dokument från barnhem och skriver till organisationer och myndigheter. Som läsare slängs jag mellan torftiga dokument och stormande känslor. Sjöblom utmanar den lika officiella som folkkära bilden av Sverige och svenskarna som godhetens apostlar och adoptionen som en kärlekshandling utan offer, och hon gör det med en penna som snarare är sorgsen än ilsken, med stor respekt för människorna i hennes närhet. Genom sitt fokus på industrin och strukturerna blir det mer av en kollektivroman än en personlig uppgörelse, hon undviker på det sättet också den klassiska reseberättelsen om någon som haft det svårt, kämpat, fått det bättre och sedan blivit hel

Albumet finns att köpa på t ex Bokus och Adlibris.

Lite lånat, lite fått

I helgens bokbloggsjerka är uppgiften att

Berätta om en bok (eller flera) som du har fått, lånat, köpt, etc. den här veckan.

Som absolut sista reserv och i efterhand kom jag för två veckor sedan in på magisterutbildningen på Författarskolan (tillsammans med att jag läser en heltidskurs om modern litteratur blir det en hel del läsning) och delvis har jag lånat en del kurslitteratur, som till exempel Writing av Marguerite Duras, men framförallt har mitt boklånande haft samband med mitt nya romanprojekt (efteråret med Författarskolan tänker jag i alla fall ha ett utkast klart).

Den nya boken ska jag berätta mer detaljerat om senare, men arbetsnamnet är En hjältes död och då det visade sig att den där jävla Pär Lagerkvist snott min titelidé för 88 år sedan (han är lömsk) var jag tvungen att läsa novellen med samma namn, den finns i antologin Onda sagor. Ärligt talat så gillar jag Pär Lagerkvist mer och mer.

Min tilltänkta romanhjälte är en ganska våldsam och krigisk person och jag har bestämt mig för att läsa en del litteratur att modellera honom efter, eller åtminstone få några uppslag. Dels är jag intresserad av hur yrkessoldater ser på sig själva så jag lånade Krigare av Johanne Hildebrandt (en reportagebok om svenska soldater i Afghanistan). Dels ville jag läsa en mer skönlitterär krigsbok av någon som är ganska positiv till krig och soldatliv: det fick bli I stålstormen av Ernst Jünger (han var frivillig i första världskriget, sårades 14 gånger och var högt dekorerad, dessutom skriver han bra).

Någon som legat på att-läsa-listan alldeles för länge är Louis-Ferdinand Céline och jag har lånat hans Resa mot nattens ände, men jag har inte börjat kika på den än så den får jag återkomma in.

Sist men inte minst fick jag Sandland av Akira Toriyama skickad till mig av Bera. Jag har som målsättning att läsa inom många olika genrer och Sandland är en mangaserie som handlar om ett gäng demoner och en gammal militär som letar efter vatten (och slåss mot armén, sanddrakar och bovar) i ett framtida kungadöme där vatten är hårdvaluta. Det är spännande och ett grymt driv, vilket innebär att jag sträckläste den, däremot blev jag kanske inte allt för engagerad ändå, men det var utmärkt underhållning och förströelse.

Nåväl, det blev ett ganska långt inlägg! Idag gästbloggar jag också på Debutantbloggen om ett inlägg som handlar om varför man skall stjäla som författare.

BTJ recenserar

Bibliotekstjänst recenserar Världens Ende #2. Jag jobbade för övrigt två månader på BTJs tryckeri i Lund för en herrans massa år sedan med att lägga pappersbuntar på hög. En av mina arbetskamrater var en snubbe från Varan-TV. Nu vet ni det.

I Världens Ende #2 finns, förutom en hel massa andra godsaker, en essä med namnet Lek och leda, arbete och tristess som jag skrivit. Så småningom skall jag nog få tummen ur och lägga upp den här på bloggen också. Men spring och köp antologin eller låna den på närmsta bibliotek.

Recensionen:
"Världens ende (nr 2) är en antologi publicerad av den göteborgska gruppen med samma namn. Det är arbetarlitteratur det handlar om. Reflektioner som beskriver och tar tempen på samhället. Dikter, essäer, noveller, serier och texter jobbar tillsammans samtidigt som uttrycken ibland även går i kreativ klinch som gör att läsaren hajar till, stannar upp och funderar. Mycket är bra i den här antologin. Sticker ut gör Henrik Bromanders novell Mun och fot om konstnärsmecenaten som går långt i sin satsning på mun- och fotkonstnärer; Per Thörns dikt Betyder knackningen att man har besök och Hanna Peterssons serie Pigan som berättar om städbranschen. Petersson berättar även i text om sin tid i samma bransch. Som helhet slår Världens ende ett uppfriskande slag för samhället och människorna av i dag. Och man gör det bra."

Intressant? Klicka så får fler reda på det.

Läs även andra bloggares åsikter om världens ende, essä, recension,

Trailer för Smålands mörker

I slutet av april släpps Smålands Mörker - Henrik Bromanders serieroman på feta 600 sidor. Han och Galago har haft den goda smaken att göra en trailer. Läs gärna intervjun med honom också.

Kolla in den snygga trailern:

Boken kan köpas på Adlibris men om man vill göra ett klipp kan man teckna en prenumeration på Arbetaren och få den på köpet.