Lästips Inför söndagens poesiuppläsningar

På söndag 7 september är det uppläsningar och samtal på Stadsbiblioteket i Malmö (program nedan). För den som vill läsa på innan kommer här en del länkar.

Felicia Mulinaris blogg (där hon regelbundet publicerar sin poesi):
Texter om oss

Våra mödrars mål - En uppsats om rasifierade mödrar som subjekt i diktsviterna Brytningen och Vitsvit (länken är till en pdf). Felicias uppsats som kommer ligga till grund för samtalet mellan henne och Athena.

Länk till Vitsvit - (den finns säkert hos välsorterade boklådor).

Och till Skruvstädsblomman.



Plats: Ljusets Kalender på Malmös Stadsbibliotek

13.00 Svetlana Cârstean

Den rumänska författaren Svetlana Cârstean läser sin poesi tillsammans med sin översättare Athena Farrokhzad. Uppläsningen följs av ett samtal dem emellan och frågestund.

Svetlana Cârstean är född 1969 och bosatt i Bukarest. Hon är verksam som poet, journalist, översättare, redaktör och tillhör Mircea Cartarescus litterära cirkel vid universitetet i Bukarest. Hon debuterade 2008 med Skruvstädsblomman, som ifjol utkom på svenska Rámus. Med ett brutalt bildspråk och en lek med historiens och samtidens sätt att framställa arbetarens styrka, skildras här ett tillstånd både i samhället och kroppen som kanske är flickans, kanske pojkens, kommunismen eller kommunismens fall.

14.30 Moderskap och exil i poesi: samtal mellan Athena Farrokhzad och Felicia Mulinari.

Felicia Mulinari, poet och med i redaktionen för Mana, diskuterar med Athena Farrokhzad med utgångspunkt i Athenas diktsamling Vitsvit och Felicias uppsats om rasifierade mödrar som subjekt i samma samling. Därefter läser de sina dikter.

Arrangörer: Rámus förlag, Tidskriften Mana, Rumänska kulturinstitutet, ABF och Författarcentrum Syd.

Blodhov, Gerður Kristný

Blodhov, Gerður Kristný, Ariel Förlag
En av de finaste sakerna med litteraturen är att den blir bättre ju mer man läser. Blodhov är ett verk som existerar i samklang med andra verk och aktivt relaterar till dem.
I Blodhov tar Gerður Kristný upp en berättelse ur Den poetiska Eddan som handlar om hur Frej förälskar sig i jättekvinnan Gerður och genom hot får henne till sin maka. Men hon vänder på berättelsen och berättar den ur Gerðurs perspektiv, däremot använder hon sig av de isländska sagornas karga språk och ligger nära, men inte exakt på, de gamla versmåtten. Kristný tar sig an en mycket svår uppgift: man skulle kunna säga att hon fiskar efter Midgårdsormen, drar upp den, och ror den i land.
Ett litet smakprov:
Fäder med stumpar
där armarna suttit
grenar som stuckits
i gapande sår

ögonen slets
ur hålorna
till hundar slängdes de

Du hittar den på Bokus eller Adlibris.

Kungar av Drakar

Kungar av Drakar

Industriella torget reklamerar kort-kort
Reklamation kräver korrektur.
Under returneras.
Kort artiklarna listar andel författare
(ville tjäna pengar påförbipasserande)
Först sa sade i utsikt,
har varit "Drake" tror är "allmänheten",
"Fenix" är "mamma".
Dessa idéer är på grund av civila spridda i kommentarer
Draken avser vapen
har tvillingar och en män en kvinna.
Men Fenix anmärkningar, är också en man och en kvinna...

Kapitalism är industrialisering.

Av följande ordböcker hitta förklaringar:
Legenden säger kungen av fåglar,
män kallas Fenix, män kallas mamma.
En kvinna som heter, symboler för gynnsam fågel.
Drake legendariskt djur.
Punkt, den förstfödde, som ormar, skalor, klor, flyger, dykning, kommer och älskare går, moln fas kontrast.
Metafor i gamla kungar.

Till exempel: "kläder", "drakar", "kejsarinna".

Till exempel: innebär att vissa stora forntida djur i paleontologi.

Till exempel: "dinosaurier", "åskdrake". Drakformade båtar.

Drakkungar används som en metafor, kön bara"offentlig",
"Fenix" kön motsägelse ännu?
En pojke och en drake → för allmänheten, och är överordnat att be någon flicka
→ Fenix för allmänheten, Hen är överordnad detta....
Hur förklarar som det?
Även för förindustriella tiden var en pojke och ett missförstånd mellan landsbygden,
vilket varade för evigt och ingen korrigeras.

Kungar av Drakar publicerades i fikssion # 26, tema Plagiat. Det innebär i sin tur att texten till stora delar är plagierad. Så småningom kanske jag går in på på textens tillkomst och källor. Det är helt okej att lyssna på Kung av sand med Gyllene tider när man läser den.
Möjligen likartat: Mjukvara/Associationer till Freke Räihä

Dikt i Arbetaren

Idag publicerar Arbetaren en av mina dikter: Moder känd. Läs den här eller på bloggen. Gillar du den så dela gärna på facebook eller twitter.

Jag har haft ovanligt svårt att döpa just den dikten, och den har haft tre namn: Moder känd, Fränka död samt Bläck och blod. Jag tar tacksamt emot synpunkter på vilken titel som är bäst (eller förslag på nya ...)

Diktens kollektiva huvudpersoner är en statarfamilj i Västergötland och dikten sträcker sig över hundra år. Bägge sakerna är ovanliga när det gäller dikter.

För den som är intresserad av statare kan jag rekommendera vidare lästips från Statarmuseets boklista. Besök gärna museet också, det ligger i Skåne (där det mot slutet fanns flest statare, denna form av halvslaveri avskaffades skamligt nog först 1945). Museet har extra mycket aktiviteter under februarilovet.

Suntak gamla kyrka

Dagens länktips: 284 citat om skrivande.

Poesi: Mjukvara / Associationer till Freke Räihä

En av mina mer okonventionella dikter. Den publicerades för några dagar sedan hos Ichii

Mjukvara

Det innersta. Dataspråk – inloggning/födsel.

De? – vilka är märgen och accessoaren – mitt och periferi.

(Bestämning/identitet/person)

Hinnan – öga? Muskelhinna – konflikt – enhet och dualism – dialektik.

Benen, på väg. Determinism? Slut/styrd. Konflikt med hinnan, klimax.

Historiens nedtecknande.

Exposition, ensamhet, outtalad konflikt, naturlagarna?

–

Syntax: fel byggnad/struktur.

Cancer – kroppen som förråder sig själv – blir sjuk.

Synlighet, ärr, ristat i kroppen, inlogg igen, struktur.

Tvål – upprepande – död struktur monotoni?

Mekano? Viltstråk – motorväg, landsbygd färd. Ensamhet, karta.

Lösenord, repetition, skrivande.

Riktning (exempelvis lösenord) – ensamhet som riktning.

Institution, ser sig själv fast är inte sig själv. Sparar.

Obehag – övervakning, oåtkomligt, inget försvinner, statisk stat (död) – fåglar ovanifrån.

Struktur nerver? Livströtthet. Man går mot historien.

Rundgång, inte framåtrörelse (informationsteologi).

Formulär – upprepning, förstelning.

Upprepa – repa upp. Framåtslag, mellanslag, sedan tillbaka. Man väntar slag.

Huvudvärk, tillbakablick, missförstånd? Byråkrater – fåglar? Flugor; fågelmat.

Tillbaka till en utgångspunkt. Reset.

Det kursiva ger intryck av dialog eller envägskommunikation. Psykologsoffa, stillhet, vila, kontemplation. Ingen rörelse. Något tilltvingat.

Ytlighet, inget förändras. Man måste tro (på samhället/institutionerna?) för att överleva.

Rotlöst, rastlöshet.

Speglar av ingenting, återkastar intet.

Deltagande i ett skådespel, till synes oändliga möjligheter men i verkligheten tätt beskurna (biologiskt liknelse, tänkte inte på det först).

Du-tilltalet. Sammanhanget som ett måste eller en möjlighet. Villor – synvillor – spegelbilder.

Plikt/nöje. Vi har inget val. Finns det något mellan raderna? En väg ut?

Ekorrhjul. DNA – det lilla i det stora.

Rörelse, dialog, spådom?

Mänskligheten, död som mänsklighet.

Upplösning, ogreppbart.

Visst finns det något kursivt med sand; flytande, mjukt. Från salt till sand. Systemfel – grus/sand i maskineriet.

Något är fel, väntar på att processen ska startas om. Lära sig själv.

Kontemplation – väntan, tillbakablick. Pröva annat.

Ärr/inristning i slutstycket, igen. Uppställning, trasiga figurer/strukturer.

I kroppen – inkorporerad. Isolation utan självständighet.

Läser ”ärla, pärla”. Slitet papper, sliten hud.

Problem i processen (rörelse, ett system, en byråkrati på väg att krascha). Ytlighet i strukturerna.

Störning. Närhet. Beröring. Isolering bryts – kapitalism/övervakning som sjukdom/religion.

Lösningarna är problemen, eller ger nya problem. Symptom/sjukdom. Ensamhet igen.

Tid som avstånd, ”räknar sekunderna vi är ifrån varandra”.

Klassamhälle, det är inte det att systemet har fel och brister, systemet är felet.

Samhällsavtal – konsensus som tvång. Inga fria avtal. Motstånd?

Är vi flugorna? Flugornas Herre – barbari. Suger i sig tårar. Flugor i hästögon.

Blindtarm. Upprepning. Ge uppgifter för att skapa en användare.

Identitet/användare.

Utan interaktion är allt dött.

Motvikt/motstånd. Verklighet versus yta. Skruv-mutter interaktion.

Huden som karta. Yta/karta/hud.

Inget är unikt, allt upprepas och har redan gjorts.

Döden är enda sättet att komma ur ekorrhjulet.

Konflikt mellan yta/inre. ”Jobba på”, ifrågasätt inte.

Det yttersta/innersta.

Loggar ut.

Stänger alla öppna program, avslutar operativsystem och terminerar användaren.

Longitud, latitud. Grader, geografi. Riktning, rörelse.

Kärnkraft igen? Sannolikhet. Systemet/lögner.

Rörelse/motstånd/virus. Samhällskropp. Fysisk, organisk historia. Spjälka – bygga upp, reparera, DNA.

Finns det en ytterkant? Man går mot horisonten, men kommer man dit?

/Henrik Johansson

Associationer till Freke Räihä

Den dikt du just har läst är resultatet av ett fenomenalt icke-kreativt arbete. Den saknar stil, mening, intention och budskap. Dikter av samma slag har säkerligen skrivits innan, även om jag är för obildad för att känna till det. Den har bara en mottagare: Freke Räihä. Jag kallar den dikt, i brist på bättre ord. Avsaknaden av stil, där stil är förstått som ett resultat av medvetna val när det gäller ord, meningsbyggnad, användning av skiljetecken och mycket annat, är inget medvetet val, då hade det varit stil. Som medelålders oförstörd mellanmjölksprosaist fick jag den uppgiften att responsläsa ett ofullbordad verk av nämnde Räihä. Jag läste och skrev ner mina associationer och det är dessa associationer som blev dikten. Den tillkom arton månader innan jag började förstå något om det historiska avantgardets arbetsmetoder. Jag är förmodligen ute på hal is. Jag vet inte ens om t ex surrealisterna gjorde någon form av associativ diktning. Frank O'Hara skriver i Personism: A Manifesto: ”one of its minimal aspects is to address itself to one person (other than the poet himsel)”. Jag riktar icke-dikten till Freke Räihä, associationerna skrev ursprungligen till honom och enbart till honom. Jag har inga intentioner om att han (än mindre någon annan) skall ”förstå” något av texten. Det finns inget att förstå: det är ingen rebus. Orden representerar inget annat än sig själv, det finns inga symboler, ingen abstraktion, inga metaforer: skulle det existera är det för att min hjärna tänker i stelna metaforer, det är utan min intention, jag har inte haft någon intention. Om någon, mot min icke-intention, skulle finna någon mening i tecknen är det helt en skapelse av den personen. Jag avsäger mig allt ansvar. Men nu är hjärnan funtad så att den söker mening och bygger ihop ord till meningar, att den fyller i vad den upplever saknas. Naturligtvis gör min hjärna det också. Min läsning, mina associationer, till Freke Räihä är påverkade av min förförståelse av honom, min förförståelse av poesi och text, hur ringa eller stor den än må vara. Med andra ord: dikten kan ses som Freke Räihäs verk filtrerad genom Henrik Johanssons hjärna.

Jag kommer aldrig skriva någon liknande dikt. Skall jag någon gång i framtiden påstå det är det lögn och förbannad dikt. Eftersom jag skrev ner dessa associationer utan intentionen att det skulle bli en dikt och utan tanke på att publicera dem offentligt kommer jag aldrig kunna göra om det, med det undantaget att jag drabbas av minnesförlust. Skulle jag idag sätta mig och associera kring en dikt skulle jag veta att jag redan gjort det förut och ha en framtida eventuell publicering i bakhuvudet. Resultatet hade blivit något helt annat. Resultatet hade också blivit något helt annat för att min hjärna inte är samma hjärna som den som för arton månader sedan associerade till Freke Räihäs verk, vi förändras ständigt, vare sig vi vill eller inte. Dadaisterna skrev för knappt hundra år sedan ”att sitta stilla på samma stol ett ögonblick betyder att riskera livet”. De behöver inte oroa sig. Världen förändras dagligen, vi också. Att idag upprepa avantgardets praktiker innebär att få ett annat resultat. Att äga en genial individuell stil är grunden för ett framgångsrikt varumärke. Att som författare idag sakna stil är att inte vara författare och den dikt som saknar stil är ingen dikt. Bara ord.

Två av mina andra dikter med mer historiskt tema:

Fränka död

Måns Lilja från Kalvsvik

 

Dikt: Måns Lilja från Kalvsvik

I senaste numret av Föreningen Arbetarskrivares medlemsblad publicerades en av mina dikter. Den finns att läsa här nedan:

Måns Lilja från Kalvsvik

Så varför måste jag gräva upp Måns Liljas lik?

Ligger inte hans multnande rester bättre i Finlands mull?

Så varför förbittras jag av en död kungs krig?

Ligger inte de döda bättre i frid?

Det gnager i mig. Där har du svaret.

Det gnager i mig att jag är Liljas kött och blod.

Det gnager att svenska soldater kämpar i Afghanistan när min släkting dog i gustavianska kriget samma år som franska revolutionen istället för att storma Stockholms bastilj stupar Lilja av rysk kula, bajonett eller något annan patriotiskt.

Det förbannade klasshatet drar näring från historiens indelta smålänning och

familjen han lämnade bakom sig.

Vore det inte bättre att se framåt istället?

Det lättar.

Det lättar att ge den namnlösa soldaten namn.

Jag gräver upp hans lik och säger:

Måns Lilja från Kalvsvik.

I övrigt har SkAlla kärlekstema just nu. Kika in för dagliga dikter.

Min enda dikt

Fränka död

I

Skara stift.

Pigan Gustava Johansdotter 1832-12-31.

Den obevekliga, återkommande mjölkningen, juvret strängt

som senare fabriksvisslan i Vänersborgs skofabrik.

Husbondens kor kallar kvart över fyra på morgonen: den vita piskan.

Ingenting ägde man.

Adolf Wilhelm Gustavsson, Lammevad, Nedre Dimbo.

Gustava ”Gustava i skogen” Johansdotter, från Kansdala till Hokan by 1853.

Vigda 1857-04-13.

3 månader och 10 dagar senare: Augusta Kristina Adolfsdotter.

Samma år döms Adolf för Stöld. Därefter backstuga.

Dödsorsak: Föll omkull på isen och dog av slaget.

II

19 år senare föder Augusta sitt första barn:

Dorotea. Fadern okänd.

Augusta vet inte om att Dorotea är först av hennes fem döttrar.

Den enda som kommer att överleva till vuxen ålder. Farfars mor.

Pigan Augusta gifter sig med statkarlen Fredrik Lagerman.

Hon har då två oäkta döttrar. Den yngsta är sex veckor gammal.

Hans säd.

Statare: lön i ved, kål, lök, korn.

Egen täppa på annans mark.

Han anställd, henne fick man på köpet.

Augustas arbete att mjölka husbondens kor.

Viktoria skall dö vid 8 års ålder, i difteri.

Vega skall dö vid 27 dagars ålder, i difteri.

Gustava skall dö vid 2 års ålder, i difteri.

Elin skall dö vid 16 års ålder. Vitium organicum cordis. På juldagen.

Alla dör de i Marieberg, Suntak. Begravs på Suntak kyrkogård.

Gamla Suntak, dopfunt från 1100-talet. Liljestenen århundradet efter.

Långhus, kor, sakristia, vapenhus.

Sjuk svart difterimull. Barngravar.

Ryttmästaren Erik Hård av Segerstad med familj ligger begravd under kyrkans golv,

hans vapensköldar och antavlor hänger på väggarna.

Augustas döttrar har inga vapen, tavlor eller sköldar.

Flickorna ligger under himlens golv.

Lågt välver sig himlen över Skara stift.

III

Dorotea flyttar vid 37 års ålder till Vänersborg, med sina sex oäkta barn.

Gifter sig med stenarbetaren Karl Johan Johansson.

Gamla mor Augusta dör av rosfeber.

Dorotea får tre barn till.

Barnen:

Hög frånvaro. Smittsam sjukdom.

Hjälpklass.

Klass.

Varvsarbete. Skofabrik. Superi. Piga. Hembiträde.

Dorotea dör på sitt sjuttionde år.

-----

Fränka död är tidigare publicerad i Tydningen, nr 5: Brott och frigörelse under namnet Bläck och blod. Det är i egentlig mening inte min enda dikt, men det är den enda dikt jag har fått publicerad och den enda jag är riktigt nöjd med. Jag kanske är min egen hårdaste kritiker men sammantaget betyder det också att det är en ytterst få dikter jag också försökt få publicerad.

Kommentera gärna.

Leonard Cohen on How to speak poetry

Mest för att jag ska hitta videon snabbt och lätt när jag letar.

Fingret - Simon Jensen

Recension ur veckans Arbetaren:

Fingret

Om Simon Jensen är arbetslös borde Svenska Akademin erbjuda honom ett arbete med att skapa nya ord, förhoppningsvis skulle han avböja erbjudandet. En av styrkorna i Simon Jensens Fingret, en diktsamling utgiven av Trombone förra året, är hans lekar med ord: han tar två existerande ord och sätter samman till ett tredje. Orden är ofta både träffande och roliga (Alfahanne, Hare; Alfahare – skygg, snabbspringande ledare). Förhoppningen om att han skulle tacka nej till ett eventuellt jobberbjudande ligger i att Jensens nyspråk inte syftar till att förmörka eller begränsa språket utan tvärtom utveckla nya ord och dra fram ljusskygga företeelser ur mörkret. Ett av mina favoritord är flaskel: floskel som framkommer efter att ha druckit (starkt) innehåll ur en flaska.
Men samlingen innehåller inte bara uppslagsord utan de varvas med mer renodlade dikter. Jensens lyrik har kallats punkpoesi, och det är en ganska träffande benämning, tidvis lutar det kanske åt samhällskritisk könsrockspoesi: och det är bra. Det är roligt, skitigt, elakt och ibland groteskt:

När alla barnen sover
går Åsa-Nazi runt och dubbelkollar
att ingen tjuvkikar, att samtliga är drömlösa.
Det är viktigt att landets ungdom
inte ser verkligheten,
säger Majoren.


Men det är inte bara skoj och kuk, utan det finns en mycket allvarlig inramning. En känsla av instängdhet, av vilja att bryta sig ut men att inte finna några möjliga flyktvägar. Det gör att Jensen träffar desto hårdare. Jag skrattar sällan när jag läser poesi, och det är skönt att för en gångs skull kunna göra det och hade Jensen varit mindre skicklig hade kanske skrattet dolt allvaret, eller fastnat i halsen, men på något vis klarar han sig från de fallgroparna: något i texterna skapar identifikation, en känsla av att vi är i den här skiten tillsammans och det är piss och vi är kronofucked, men vi skrattar åt det och kan kanske ta oss ut tillsammans. Eller så har bara Jensen lyckats tända det hoppet i min hjärna, kanske med den där ensamma Faktaboxen med texten:

Örnar är fria djur.

De har vingar. 

De kan flyga.

Högt som fan.

 När jag läser om Majoren kommer jag för övrigt att tänka på hans namne i Stephen Kings The Running Man. Och det är ju en läskig association till Kings kanske mest samhällskritiska bok.

Henrik Johansson

 Och här köper du boken på:

Adlibris  Bokus

Bernes - Börjel - Tichý

Tisdag, 24 april – kl 18:30!

Subaltern

I samband med sin internationella konferens presenterar Tidskriften Subaltern poesi, fragment och prosa hos Poeten på hörnet. Den amerikanske poeten Jasper Bernes (Starsdown) läser poesi, Ida Börjel (Sond, Skåneradio, Konsumentköplagen) läser poesifragment och Andrzej Tichý (Sex liter luft, Fält) läser ur sin kommande roman.
”If the characters in late-model cyberpunk science fiction (say, in Neal Stephenson’s Snow Crash) wrote good poems, poems that suited their high-speed, high-tech lives, those poems would sound like this busy and brilliant first book.” Om Starsdown i The Believer

Och vinnaren är ...

Vinnaren är faktiskt jag!

Jag var på Textival i Göteborg i lördags, ditskjutsad av en ny, trevlig bekant. Bokmässa med tillhörande seminarium. Själv var jag först ut av alla (tillsammans med Världens Ende) och läste en del av min essä som publicerades i Världens Ende #2. Men nu över till vinnandet. Jag lade märke till en glasskål på ett bord, och i akt och mening att klippa en gratiskola eller två närmade jag mig bordet. Det visade sig vara en tävling anordnad av Skrivarakademin. Man skulle föreslå en deckartitel. Det låg bara en annan lapp där så jag föreslog "Mord på menyn" (som händelsevis är en titel jag, lite oseriöst, funderat på för min restaurangroman (som nu heter Av kött och blod)). Igår kom ett mejl om att jag vunnit deckarantologin Död kurs. Det har efterhand visat sig att det finns minst två böcker med titeln Mord på Menyn, så jag har all förståelse för om jag blir diskad för bläckdoping.

I övrigt var det en trivsam mässa. Jag drack öl med Världens Ende och Freke, minglade och spontanköpte en del böcker och häften.

Jag hamnade i en rolig diskussion med någon från Thorén och Lindskog (som översätter och ger ut tysk litteratur) angående Folke Fridell och Kurt Salomonsson, vilket resulterade i Mjölk och kol av Ralf Rothmann samt En tyst minut av Siegfried Lenz. Jag har tidigare läst Upptäckten av currywursten av Uwe Timm och fick veta att det i dagarna kommer ut en ny bok av Timm som handlar om hans vänskap med Benno Ohnesorg (ja, studenten som sköts ihjäl).

I övrigt shoppade jag Gustave Flauberts sista roman Den eviga dumheten, utgiven av alltid lika stabila h:ströms och  ett par småskrifter från Trombone förlag, som jag aldrig hört talas om innan men säkert kommer se mer av, mer exakt texter av Frank W Lorenzen och Magnus Ringgren. Jag avslutar det här inlägget med ett par rader av Ringgrens Iskonvalj:

Att blåsa ett jordigt mynt rent.
Att lossa på halsduken
och se på fyrverkerierna.
Att räkna till tretton.
Att lägga en iskonvalj på kistan.
Att betjänas av en stjärnögd
munskänk i hästsvans.

Grattis Tomas (och en dikt ...)

Tomas Tranströmer, en av  världens största poeter säger Peter Englund från Svenska Akademien när han presenterar årets nobelpristagare i litteratur.

Vad passar då bättre än några rader, dagen till ära:

Epigram
Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få.
Där tjänade han.
Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar och flög när ingen såg.
Han måste leva om sitt liv.


Läs även andra bloggares åsikter om lyrik, tomas tranströmer, poesi, nobelpriset, peter englund